She is back …

Yes! I am back! Om ni bara visste hur länge jag gått och tänkt “idag ska jag blogga!” Men ja, livet hände. Det är den enda ursäkten. Jag har farit fram och tillbaka med tankar om att sluta blogga helt; “Vem vill egentligen läsa om mig och mitt!?” Jag har varit trött och låg. Inte orkat med varken blogg, fb eller Instagram och tänkt tanken att jag loggar ur mig helt från sociala medier. Men sen kommer det dagar där jag tycker det är inspirerande att skrolla och kreativt att själv lägga ut på Instagram. Så istället för att avsuta konton tänkte jag om, och väljer helt enkelt vilka dagar jag känner för sociala medier och känner in vilka dagar jag inte är i fas för att kolla runt. Det låter rätt så sunt tycker jag.

Jag vet inte om någon av er har kikat in på mitt nya Instagramkonto  (hold_your_space)  som jag skrev om i somras. Det kontot är tänkt att vara länkad till bland annat min blogg, där fokus ligger på mina intressen för andlig hälsa etc. Men även där har det varit en aning dött senaste månaden. Varför? Det ska jag berätta för er:

Den absolut största utmaningen med att komma tillbaka efter en utmattning är att få energin att räcka till.

Att ni friska människor fixar heltidsjobb, vardag, barn, träning och matlagning under en och samma dag är för mig ett mysterium. När energin väl infinner sig gäller det att hålla kvar den; pytsa ut lite lagom – inte köra på i hundratio bara för att “YES! Där kom den!” Nä, då ska den räcka och man får snåla. Och så flyter det på. TILLS! Ja, tills allt rasar. Igen. För hur jag än försöker hålla kvar energin så krävs det bara en endaste liten omständighet utifrån som jag inte kan kontrollera; ni vet livet som bara händer. Det kan vara att bilen eller tvättmaskinen går sönder och du får lov att planera om; pytsa ut energi för att t ex ringa mamma eller en vän för att låna deras, att sambon får lov att jobba över eller att han behöver byta dagpass till kvälls/nattpass – oväntad planering helt enkelt. Eller att det bara blivit för mycket av goda vänner och umgänge; sånt som borde ge istället för att ta. Det gäller att tänka till även där. Balans.

I slutet på sommaren kom det en sån där hektisk vecka med massa roligheter inplanerat; Fullt ös med vänner och familj; impulsivt besök av närmaste vännerna. Två dagar att landa och bädda om i gästrummet innan syster, svåger och vovve anländer inför familjefest och namngivning för nykomlingen i familjen; min systerson. Så härligt, roligt och mysigt. Efter denna vecka är jag totalt urvriden. Trött tröttare tröttast. Ni som följer mig vet detta sedan tidigare. Man får en sk social baksmälla.

Förutom allt umgänge har livet rullat på med jobb, hus och allt däremellan. Bland annat renoverades det slitna hobbyrummet nere i källarn under sommarn och gjordes om till ett nytt rum till dottern med allt vad det innebär; flytta runt möbler, målargrejer, rensa, kartonger, sopsäckar, köpa färg och golv, planera garderob och möblering osv osv. Sådant som är roligt men ändå lämnar kvar en liten dutt av trötthet. Så redan här är jag trött. Mycket trött. Fastän sommarlovet och ledighet inte ens är över helt och fullt.

Men detta är inte allt.

Även om Livet tar oss genom glädje så tar den oss även genom sorg och smärta.

En kväll mitt i allt skoj med familj och vänner ringer sambon från jobbet. Ett samtal om tråkiga nyheter. Tråkiga nyheter behöver inte betyda att någon har dött. Det kan vara fruktansvärt ändå. Som detta. En vän till oss; en person som funnits i mitt liv dem senaste femton åren. En av min sambos närmsta vänner sedan barnsben. Vi var gravida tillsammans. Våra döttrar har vuxit upp med varandra sedan de föddes. Vi har varit på weekends tillsammans med barnen. Firat Valborg och nyår tillsammans. Ja, en familj som står oss nära helt enkelt. En vän som lever livets glada dagar; familjemys, vänner, haft en superfin semester med sol, bad och skumpa, tränar och äter hälsosamt. Från ingenstans till några dagar med huvudvärk och trötthet som inte gav med sig. Åkte in på akuten; blev hemskickad med alvedon; ja, ni vet hur det kan vara. Blev inte bättre. Åkte in igen och krävde en undersökning. Nästa steg? Raka vägen ner till Uppsala för operation av en stor hjärntumör; så pass stor och farlig att en vecka till skulle handlat om liv eller död. Inte nog med det; det fanns fler tumörer. Alltså jag kan inte förstå. Vår vän har fått cancer?! När min sambo ringde och berättade var det som att någon drog ut en sladd ur mig; strömmen gick, lamporna slocknade. Varken jag eller sambon kunde sova speciellt mycket den natten. Vi pratade, vred och vände på oss och stirrade upp i taket. Jag blev så totalt knäckt och tom. Tårar som rann till och från i flera dagar. Ni vet sån där gråt där tårarna bara kommer av sig själv; som när jag körde hem från mataffären en dag. Eller när jag stod och lagade mat. Efter detta kom ångest av alla dess slag men sen började jag komma på banan igen.

Vår vän har under hela resan varit samma gamla glada och positiva människa. Hon har promenerat varje dag och ibland har jag hängt med. Vi har – precis som vanligt när vi träffas – pratat om allt mellan himmel och jord. Samtalen har skiftat mellan skratt för att nästa sekund handla om tankar, känslor och rädslor.

Jag är glad och tacksam att jag fått vara en del av hennes återhämtning.

I och med hennes resa kan jag helt och fullt koppla tillbaka till det inlägget jag skrev om hur visualisering och healing kan hjälpa när man är sjuk (inlägget hittar ni här) Den här tjejen har haft ett jädrar anamma med ett enda mål i sikte: “Jag äter medicin och promenerar varje dag. Jag mår bra (för det har hon gjort hela tiden! helt otroligt; inte en endaste biverkning!!) och jag kommer att bli frisk!” Jag har såklart skickat healing oxå. Sen om det är hennes mindset, min healing eller medicinerna som hjälper till att läka; det går inte att undersöka helt och fullt och det spelar ingen roll vilket som gör det bra. Kanske är det en sak, kanske är det en kombination av allt. Hur som haver fick hon besked i veckan om att tumörerna är BORTA!! Alltså, ni vet känslan när axlarna sjunker ner till midjan och man gråter av lättnad!? Alltså den tacksamheten och glädjetårarna! Jag vet inte när jag sov så gott senast som i förrgår natt.

All is well 

Med detta inlägg vill jag säga – förutom att jag är tillbaka på banan igen – att livet är skört. Ta vara på varandra och glöm inte bort att vila även när du har roligt.

Namaste

Sara

Migränbehandling med Botox.

I dag är det en vecka sedan jag gjorde migränbehandling med botox. Jag har haft så galet mycket migrän senaste åren. Mest på grund av min sk “stresspunkt” i skulderbladet; minsta lilla sömnbrist, stress, spänd sömn eller rödvin har varit som att trycka på en knapp; BAAM! Migrän i två dygn. Tillslut fungerade inte vanliga värktabletter så jag lade till muskelavslappnadne i form av paraflex. Funkade ett tag. Men för ca 1,5 år sedan började jag använda eteriska oljor – som ni redan vet – och då klarade jag mig utan migrän i fyra månader!! Tack vare lavendelolja. Men sen vette fasiken vad som hände; eller jo, det blev galet mycket stress utifrån som jag inte riktigt kunde styra själv och sen gick det bara utför. Då fick jag migräntabletter utskrivet av läkare eftersom inget annat hjälpte. Halleluja vilken mirakeltablett! Jösses! migränen borta inom en timme. MEN när migränen började upprepa sig var och varannan vecka trots massage, oljor, spikmatta, yoga, streaching, värme och muskelavslappnande tabletter, höll jag på att bli helt knäckt. Min syster har testat botox i käkarna pga av spändhet där. Det visade sig att det var just migränbehandling hon gjort, inte bara käkarna utan även nacke etc. Hon tyckte jag skulle testa det. Jag läste på och googlade. Så ja, jag vågade chansa. Och ja, jag var SJUKT nervös! Alltså det är inte riktigt min grej det där, att tjåka i sig något i kroppen som liksom inte redan hör hemma där (ha ha, som om det egentligen är någon skillnad på att tjåka i sig piller; nä 🤪). MEN det gick såklart bra och läkaren var helt fantastiskt duktig.
Resultat!? Jag har sovit HELA nätterna igenom sedan dess och vaknat utsövd varje morgon!! Första gången på flera år. Ren magi det här! Det är nu i efterhand som jag fattar vilket projekt jag dragits med, med mina spända muskler och huvudvärk. Inte undra på att jag varit trött hela tiden. Och jag har till och med kunna dricka RÖÖÖTJUT! Senaste halvåret har det varit lika med tack-och-god-natt-och-hej-migrän.
Hur behandlingen gick till? Tja, mååånga nålstick blev det; cirka 24 stycken tror jag att det blev totalt, fördelat på trapezius, nacke, huvud, panna, tinningar och käkar.
NU ska det ju inte bara göras och sen sluta med att man är “lat” och tänker; äsch, jag behöver bara botox så slipper jag ha ont. Nej! Jag fungerar inte så, det vet ni. Det är NU det är dags att ta energin som blivit över till ännu mer yoga, streaching, meditation, avslappning, andning och massaage. Detta kommer bli kanon!

Om DU oxå haft fundering på detta med botox för migrän; go for it!! Det är helt klart värt det!!
Namaste
Sara

Hjälper healing om man är allvarligt sjuk?

Om healing hjälper eller inte går inte att bevisa helt och fullt vetenskapligt eftersom det enligt vissa inte går att mäta. Men måste man kunna mäta allt? Du kan inte mäta känslor heller, men dem finns där. Det räcker väl att det blir resultat och att man får läkare att tappa hakan? För det händer!

Jag träffade en kvinna på en massage- och healingkurs som berättade att hon blivit healad när hennes ledband gått av. När hon kom tillbaka till sjukhuset några veckor senare för ny röntgen innan operation, trodde läkaren att det var en annan person eller fel knä som röntgats eftersom allt var helt läkt! Alla ledband hade växt ut rätt. Det låter som ett påhitt för många, men jag har själv healat skador så jag vet att det fungerar. En gång när min morfar var väldigt sjuk och läkarna trodde att det var hans sista dagar så tänkte jag att nä minsann det är det inte! Och sen körde jag på med en enorm healing! Dagen efter mådde han bra igen och sen höll han ut några år till.

Jag har även läst om cancersjuka som blivit bra. Bland annat på Vivis blogg här om en kvinna som fick bröstcancer som hann meditera och heala bort sin tumör innan återbesöket några veckor senare. Och en annan kvinna lyckades krympa sin tumör som ni kan läsa om här. Funkar det, så funkar det, så varför leta bevis? I en del länder finns det till och med healers på vanliga sjukhus, så någonstans i världen är det inte ett dugg konstigt med healing. Och som en vän sa till mig förut; “man ifrågarsätter männsikans händer men inte ett framtaget piller”

Viktigt att veta är att man absolut inte ska strunta i den västerländska medicinen som finns när man är allvarligt sjuk, men det finns otroligt många historier där människor blivit läkta från allt möjligt med healing som komplement. Jag vet inte om ni känner till Resan av Brandon Bays? Hon healade också bort en stor tumör så läkarna stod helt handfallna och förvånade. Jag har en vän vars kusin fick cancer för ett år sedan med besked om att leva max tre månader till. Min vän har gett henne healing varje vecka och nu ett år senare lever hon fortfarande.

Det finns människor som fått diagnos om att dem aldrig mer kommer kunna gå efter att ha blivit förlamade men som med hjälp av healing och visualisering kunnat gå igen.

Det finns så mycket fantastiska historier om hur tankens kraft; ett positivt mindset, visualisering, meditation och healing kan göra. Jag skulle inte tveka en sekund att ta till det om det skulle behövas.

Jag hoppas att fler vågar prova healing som ett komplement, även om du är skeptisk – jag menar; vad är det värsta som kan hända? Och vad är det bästa som kan hända? Att du blir frisk, eller hur?!

Namaste

Sara

Outside the Box!

Japp. Plötsligt händer det. Det jag coachar andra att göra ska jag äntligen våga göra själv.Visst är det konstigt att det ibland är svårt att leva som man lär?!

SÅ! Varför tar det emot? Rädsla! Rädsla för att folk ska tro att man gör det för uppmärksamhet eller att ”vem tror hon att hon är? Nån jävla influenser eller?!” MEN nu ska man ju inte bry sig om vad andra tycker eller hur? Det vet vi ju redan 👌

SÅ! Varför gör jag det här då? Jo! Såklart av den enkla anledningen att jag själv blir inspirerad av andra som delar med sig inom mina intresseområden och innerst inne VET jag att jag har kunskap och erfarenhet att sprida. Det vet jag för att jag har utbildat mig, läst extremt mycket och praktiserat det jag lärt mig. Jag vet det oxå för att en del människor har sagt till mig att jag inspirerat dem och tackat för att jag lyssnat. Allt handlar om självkänsla. Kan andra så borde väl jag oxå kunna?

SÅ! Vilken box är det jag gått utanför? Vad har jag nu hittat på för nytt? Jo! Jag har skaffat ett nytt Instagramkonto – det har legat osynligt i flera månader; så lång tid tog det alltså! Men jag har blivit peppad och motiverad av andra så nu kör jag!

SÅ! Vad kommer finnas på detta konto då? Jo!

Jag tänkte dela med mig av det som inspirerar mig. Våga visa hur jag tänker och ser på livet. Våga inspirera till kreativitet. Våga dela med mig av min kunskap och påminna Dig om att ge dig själv tid för reflektion, återhämtning och klappa dig själv på axeln emellanåt.

SÅ! Vad heter kontot? Hold_your_space

Välkommen att följa mig!

Namaste Sara

Semesterpackning

De senaste åren har jag haft lite svårt för att packa när jag ska resa iväg. Även denna gång. Och nu skulle vi även bo i en stuga på en camping; inte hotell. I mitt huvud har jag packat om och om igen; tänkt igenom smarta lunchval ifall vi chillar på campingen en hel dag; kanske vill vi laga middag i stugan ngn kväll och bara mysa. Och svensk sommar på det; blåsigt vid havet, kanske regn, kanske sol. Packa jacka och bikini och allt däremellan. Det slutade med att jag packade för en månad i en ikea-kasse. Jag tog med pasta, krossade tomater, några kryddor och linser. Vad jag använde? Ja, typ tre olika plagg och en pyamas. Om jag lagade mat? Nä, inte en endaste spagetti kokade jag.

Gör ni oxå som mig? Överpackar och överplanerar? Inte konstigt att man stressar upp kroppen och huvet i onödan.

Men det var skönt med semester i alla fall.

Namaste

Sara

Se tillbaka för att se dina framsteg.

Om du ser tillbaka fem eller tio år; vad drömde du om då? Hur ville du att ditt liv skulle se ut? Vad strävade du efter? 

Många av oss strävar hela tiden efter nya mål. Till och med så pass mycket att vi glömmer bort att stanna upp och faktiskt se hur långt vi redan kommit med mål som vi satt upp för flera år sedan. Kanske lever du redan ditt drömliv; det som var ditt drömliv för några år sedan? utan att reflektera över det? Stanna upp och tänk efter! Har du blivit klar med utbildningen som du ville gå? Fått det där jobbet? Hittat din man och skaffat familj? Varit på långresan du alltid drömt om? Eller som jag; helt enkelt kommit längre i din egen utveckling och börjat läka från utmattning!?

Av en händelse ploppade ett gammalt blogginlägg upp från 2015 och jag förstår nu vilken otrolig resa jag har gjort. Vilken skillnad! Idag säger jag nej, jag står för att jag behöver egentid utan umgänge, jag kollar serier och slappar utan något som helst dåligt samvete, stänger dörren till tvättstugan, struntar i att städa och ursäktar mig inte ens om någon kommer förbi; eller jo, jag städar fortfarande undan det värsta om jag vet att någon ska komma på besök 😅 Men i det stora hela så har jag släppt jädrans mycket. Jag har inga problem att säga att jag tar en sjukdag när jag är sliten. Jag måste det, annars får jag migrän eller magkatarr eller hjärtklappning eller ångest. Och det är så skönt att bara stå i det och släppa. Och jag har till och med snart varit på en arbetsplats i ett år och under året utökat både arbetstid och arbetsuppgifter! 

Glöm inte bort din egen resa och känn dig stolt över allt du åstadkommit.

 

Namaste

Sara

Hur startar Du din dag?

Hur ser din morgonrutin ut? Har du en morgonrutin? Tar du tag i mobilen innan du ens hunnit öppna båda ögonen? Skrollar Instagram och Facebook medan kaffet bryggs och pimplar kaffe samtidigt som du kollar jobbmailen medan kaffet rinner ner i strupen och ut i blodådrorna? HUR tror du att din dag börjar då? och hur skapas resten av dagen?

Du börjar dagen med stress, så enkelt är det. Du kanske inte själv ser det som stress, men för hjärnan är det som att du likaväl skulle hoppa upp ur sängen och springa maraton innan båda ögonen vaknat. Och så vill du väl inte chocka hjärnan egentligen?

Nu menar inte jag att jag är någon Guru som vaknar, mediterar och lever på fluffiga moln som en morgonrutin. Min morgon är precis den samma; larmet på mobilen ringer, kollar om jag fått sms eller messenger, tar en kik in på Instagram; jodå, där finns stories att glo på. Sätter på kaffe och dricker kaffet samtidigt som jag dum-glor på Insta. Alltså vart är vi på väg egentligen, frågar jag mig själv emellanåt.

 

Jag testade att göra något helt annat för några veckor sedan. Vakna. Ligga kvar i sängen. Andas några djupa andetag. Sätta på kaffet. Sätta mig på yogamattan och andas lite till och sträcka ut kroppen. SEN satte jag mig med kaffet och började sakta att gå igenom messenger och instagram. Det gjorde att jag hann med att känna in min egen kropp och energi och fundera över vad dagen skulle innehålla; känna in vad JAG vill och hur MIN kropp mår. Annars börjar vi ju dagen med att se vad alla andra gjort och gör och hur andra mår. När ska vi då ha tid att känna in oss själva?

 

Och hur avslutar du dagen? Upprepning från morgonen? Mmm fundera på den en stund. Vad kan du göra istället? Enkelt!

 

  • Läs en bok 
  • Lyssna på en ljudbok och ligg på spikmatta samtidigt.
  • Andas och gör en kroppsscanning; slappna av muskel för muskel. 
  • Skriv dagbok eller varför inte en tacksamhetslista för dagen som varit.

 

No Insta, No FB and No Candy Crush – fixar du det?! Give it a try!

Namaste

Sara

Vegan it is

Efter att jag kollade på en vlogg med Josefin där hon testade att vara vegan en vecka, blev jag själv inspirerad. Helt och fullt av egoistiska skäl då min mage aldrig är riktigt nöjd. Jag har tidigare uteslutit gluten och laktos i hopp om att få den gladare. Tanken vara mest att bara testa en vecka för att sedan kanske vara lite flexitarian; vilket jag till största del varit till och från senaste året. Idag är det väldigt enkelt att vara vegan och magen har aldrig mått bättre plus att jag gått ner i vikt!! Som jag kämpat med senaste åren men kroppen har vägrat släppa taget. Så det var enkelt att fortsätta. Jag kör även fortfarande glutenfritt. Jag har ätit mycket gott och oftast blir det billigare i längden oxå med veganskt, då det blir mycket bönor och linser istället för korv, köttbullar, kyckling etc. Jag var dock lite nervös inför min första veganska pizza och fick lov att rådfråga en kollega som är vegan vad man ska börja med. Kändes lite si så där att börja testa både vegansk skinka, salami och kebab när man inte har så stor kolla på hur det smakar. Bara att smaka vegansk ost första gången kanske skulle förstöra hela pizzaupplevelsen. Men vet ni!? Jag åt den godaste pizzan jag nånsin ätit tror jag. Topp tre helt klart! Jag valde utan substitut och körde champinjoner och soltorkade tomater. Mums så gott det var!

Om du gillar curry så kan jag verkligen rekommendera denna goda gryta.

Jag free stylade då jag inte hade allt hemma, så jag hade purjolök istället för vanlig lök, grillad, inlagd paprika istället för tomat och lade även till haricorts verts. Mättande, billigt och gott!

Må gott and stay healthy!

Namaste

Sara

Våga stå i din ångest

Som ni redan vet har jag haft ångest till och från i mitt liv; panikångest, emotionell ångest och jag-vill-helst-krypa-ur-mitt-eget-skinn-ångest. Det finns olika nivåer av ångest. Den kan vara lätt att hantera när hjärnan hinner bli medveten om att “nu hittar vi bara på att saker är skrämmande”. Man kan ha en låg dag där livet inte känns superskoj och man helst skulle vilja ligga kvar i sängen för man är trött, vill sova och bara strunta i allt. Sen finns det panikångest där hjärnan inte alls hinner med och det verkligen känns som att “NU dör jag!” och det finns ångest där det känns som att om jag går utanför dörren idag så kommer jag att gå sönder; dagar där det sitter en stor klump i bröstet och det känns som man bara vill gråta, krypa ihop till en liten boll och bara sova utan att behöva känna något.

Jag har lärt mig att min ångest kommer när jag blir för trött eller haft mycket stress. Ibland får jag migrän. Ibland ångest.

För 20 år sedan var det inte lika vanligt med ångest som idag i den bemärkelse att man inte pratade så högt om det. Ångest fanns såklart, men man ville ju inte frivilligt anse sig som ett nut case.

Jag vet att jag inte är ensam om att ha haft känslan av att jag klarar inte av att gå till jobbet idag för jag har sån ångest. Vad gör man? Jo man ringer och sjukanmäler sig och säger att man har feber, harklar och kraxar och försöker låta sjuk eller skyller på migrän. Känner du igen dig?

Idag – efter många år av accepterande – kan jag stå för att jag har ångest. Jag kan tala om för jobbet att idag är ingen bra dag; jag pallar inte. Jag kan stå för det om jag bokat en lunch med en vän eller ska på något större event; Jag fixar inte att ses idag. Jag har sån vidrig ångest så jag behöver vila. Och vet ni? Folk förstår! “Usch, vad jobbigt. Lägg dig och vila så ses vi en annan dag” Det är så befriande att slippa hitta på ursäkter som huvudvärk eller “jag tror jag blivit magsjuk så jag kan inte ses idag” Befrielsen i att våga stå i sin ångest och acceptera detta är bland annat att man slipper slå på ännu mera ångest i form av att man inte vågat vara helt ärlig och inte vågar stå för den man egentligen är.

Du får bättre självförtroende när du accepterar och vågar vara den du är. Så våga vara sårbar. Våga dela din ångest. Våga stå i det som är du. Du är värdefull precis som du är. Glöm inte det.

Namaste

Sara

När viljan är större än orken

Att leva med en utmattning i bagaget är fortfarande en utmaning. När orken kommer blir jag så glad att jag helst vill göra allt på en gång. Med många bakslag som resultat av för mycket vilja och för lite energi, måste jag hela tiden prioritera det jag kan och samtidigt känna att det finns plats för oförutsägbara händelse där jag själv inte kan styra utgången. Det går åt rätt håll och jag känner snabbt när jag är påväg nedför igen. Den senaste tiden har varit intensiv på grund av både vilja och kreativitet men även lite smått och gott av ”måsten”. Måsten som egentligen kan kallas för borden men som ändå hör till kategorin ”jag vill”. Ibland vill jag för att jag vet att det släpper stressen. T ex städning och klädhögar i tvättstugan. Det är måsten som jag lärt mig att blunda för när orken tryter men andra dagar tar jag mig orken för att jag vet att stressen släpper genom att det blir gjort. Ni vet, när allt hamnar på hög så blir allt bara ännu värre även om man väljer att strunta i det där och då när man är trött. Men nu blir det mer att jag först struntar i allt hemma-göra, prioriterar det viktigaste- t ex handling och mat, vilar och fokuserar på återhämtning. Sen inväntar jag rätta feelingen för att göra resten i prioriteringslistan. Men det har tagit lång tid att komma till det här stadiet av acceptens och prioriteringar när man är van att göra allt samtidigt och inte vill visa sig lat. Det är rätt skönt att leva enkelt utan krav. Så jag har kommit en bra bit på väg. Nu ska jag bara utmana mig ett steg till och utöka mina arbetstider. Det kan bli lite tufft och mycket trötthet igen, eller så går det hur bra som helst. En sak i taget och i min egen takt. Jag hoppas även att ork och motivation kommer att finnas för minst ett blogginlägg per vecka.