A Dream Deferred

Å, så skönt jag sov när klockan ringde kl 6…zzzzzzzzzzz….o Maya sov, i natt igen, i sin säng heeeeela natten. Man blir verkligen ordentligt utsövd när man inte blir väckt mitt i natten…

Hade en dröm med budskap när klockan ringde. Tack tack! Det är häftigt vad drömmar kan säga till oss. Vi borde vara mer vaksamma och skriva ner eller iaf försöka komma ihåg våra drömmar. Det var ett tag sedan jag drömde en dröm med budskap som jag fick tillfälle att komma ihåg. Jag är annars så trött när jag blir väckt ur mina drömmar att jag inte kommer ihåg…. Idag ska gammelfarmor hämta maya på dagis, så jag är lite ledig när jag har haft mitt seminarium mellan kl 10-12. Jag ska visserligen bara åka o handla o göra sånt där som man måste göra ibland. Men jag ska nog plugga lite oxå. Vill komma på vad jag ska prata om på mitt argumenterande tal, som jag egentligen ska ha nästa fredag, men jag har förklarat läget för mina lärare att jag förmodligen inte har varken möjlighet eller ork dagen efter min bästa väns begravning. Samtidigt så känns det som att det skulle vara skönt att få det gjort oxå. Men, som sagt, det vore skönt om jag bara kunde få koncentrera mig på begravning de dagar jag är nere i Stockholm. Skönt och veta att jag får göra talet en annan gång ifall att jag inte kan på fredag iaf… 

Ja, usch ja. Mycket blandade känslor inför mitt Stockholmsbesök. Eftersom jag fortfarande är i chock och inte riktigt har fattat att Pia inte lever längre, så vet jag inte riktigt hur jag kommer att reagera på hennes begravning. Endera kommer jag fortfarande vara i chock och inte gråta en enda tår för att jag fortfarande är i chock och inte kommer att fatta vart jag är och tro att jag drömmer, eller så bryter jag ihop totalt, vilket känns jätteläskigt eftersom jag ska gå helt själv på begravningen, så jag kommer sitta där på en kall kyrkbänk och inte ha någon att krama eller hålla i handen. Men det vore ju skönt och få ut allt också. Jag har ju inte lyckats gråta ut så mkt här hemma ännu.
 
Fattar inte vad det har hänt med mig. Jag som haft såååå lätt för att gråta förut. Alltså, ni ska se mig idag. Jag försöker verkligen gråta emellanåt, även innan Pia dog. Jag tror att jag blev rädd för att gråta när min morfar dog. Då grät jag så mycket både före och efter begravningen PLUS att jag bröt ihop totalt på begravningen, eller ja, minnesstund hette det väl… Så nu är jag rätt duktig på att imitera Cameron Diaz i “The Holiday” när hon sitter och verkligen försöker gråta…. Jag tycker nog mest att det är jobbigt att böla. Man blir snorig, svullen i ansiktet, får huvudvärk och jag får till o med feber när jag gråter ut ordentligt….så jag är nog lite lat. När jag väl får till nga tårar så säger jag: Nä, men jag har inte tid att gråta nu. På torsdag har jag tid, då är jag ledig 🙂  skillnad mot förut, då böla jag av allt, minsta lilla man såg på tv eller läste i tidningar…Nä, nu ska jag öva på mitt tal, tal nr 1 av tre som vi har framför oss i den kurs jag läser nu. Svenska språket 1, text och tal. Rätt skönt att läsa, skriva och prata på svenska för omväxlingsskull….

Ja, hörs sen då………… 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *