Hemsk, fruktansvärd, vacker…

Ja, det är väl så man kan sammanfatta Pias begravning. Jag höll på att bryta i hop totalt, såklart. Grät, snorade, skakade, ville kräkas…. Önskade hela tiden att Pia satt bredvid mig och kunde hålla mig i handen. Alla andra var där förutom hon. Det kändes så tomt. Jag kände mig så ensam. Precis som jag visste att jag skulle göra. Alla hade någon bredvid sig att hålla i handen eller krama. Efter att jag lagt min ros på kistan – en orange, som betyder vänskap, kom Niklas och satte sig bredvid mig och höll om mig en stund. Tack!

Det sägs att tiden läker alla sår. Det gör det säkert. Men just nu är saknaden så stor. Jag har varit på väg att ringa Pia flera gånger. Jag har saker som jag vill berätta för henne. Men det går ju inte. JAG SAKNAR DIG PIA!!!!!Jag är så fascinerad över hur kroppen och psyket reagerar när man hamnar i chock och när man är så otroligt ledsen som jag är just nu. Kroppen behöver ingen mat – känns det som iaf – men endå orkar man göra så mkt. Idag drack jag en kopp kaffe när jag vaknade (ja, jag unnade mig en kaffe idag, jag var väldigt sugen efter min låååånga sovmorgon…) sen gick jag en promenad och hamnade på JYSK där det var rea, så jag shoppade loss lite, gick hem och började fixa med mina nya saker som jag köpt. Sen började jag bli hungrig, då var klockan 14. Vanligtvis har jag redan hunnit äta både frukost, lunch o mellanmål vid den tiden… Sen åkte jag och handlade o sen möblerade jag om Mayas rum och bytte gardiner o städade. Sen stod jag i köket o lagade värsta gormet maten: färsk lax m potatis, sås o god sallad. Jag var visserligen inte ens hungrig men middag måste man ju göra… NU har jag äntligen satt mig ner för första gången på hela dagen. Känner mig dock lite sliten nu….. Får försöka styra upp det här med mat o grejjer så man inte blir sjuk, typ ställa klockan eller nåt så jag kommer i håg att äta 🙂
 
Nä, nu ska jag kolla på tv o slappa….
Puss o kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *