Det gäller att hålla sig ovanför ytan!

Tre månader utan inkomst. Tre månader med att överklaga till försäkringskassan. Tre månader med utmattning tillbaka från start. Tre månader med ny planering för framtiden. Nya människor. Nya mål. Och som ströslet på glassen; tre månader med fel dosering på medicin ….

Jag har mått så in i helvete dåligt. Skyllt allt på stress eftersom jag vetat att jag varit under en extremt pressad period såklart. Men för en månad sen blev det nästintill ohållbart. Jag kände mig konstant magsjuk i två veckor; jag gjorde det jag måste och resten av tiden tillbringades liggandes. Födointag bestod av laktosfri yoghurt med acidophilus och bifilus. Lite lax. Vatten. Och stående esomeprazol. Till detta hade jag värk, värk, värk i kroppen. Mestadels i armarna och handlederna. Dra åt helskotta vad glad jag är att jag inte har reumatism eller fibromyalgi – jag lider med er som har det! En dag hade jag så ont att jag inte ens kunde skära min egen mat. Jag kunde inte skrolla på instagram. Inte vika tvätt. Nada.

Lägg sedan till – på dessa symtom – att jag började få en sjuhelsike känsla av en enorm baksmälla; skakig och likosm lite väck i huvet. Jag kände mig vacklig i ögonen – det närmsta jag kan komma den känslan är när jag fick morfin efter mitt kejsarsnitt och jag kännde mig helt snedvriden. Och det var denna känsla som fick mig att börja fundera över om min kroppsvärk och s.k magkatarr berodde på mer än bara stress. Både min mamma och min sambo påpekade mina symtom som påminnde om förra gången jag fick fel dosering av medicinen (lamotrigin)

Jag mediterade såklart över detta och fick till svar att “sänk 100mg på en gång!” Vilket jag gjorde. Jag konsulterade lite snabbt med min syster – som är läkare – sänkte dosen (detta var en söndag) och kontaktade psykiatrin på måndagen. Efter fem dagar vaknade jag upp som ur en kokon; ut ur en dvala och kände mig som pånytt-född. Vilken jäkla skillnad!

SÅ! Nu kanske jag kan börja komma lite back to life här på bloggen igen!

Jag har saknat er ❤

 

sara

3 Comments

  1. kan bara önska dig en vändning i livet ,och be att du har allt detta bakom dig….
    vi så många som utsatta just nu , även jag en av dom.. men vi får inte ge upp….
    Stor Kram….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *