Ord sätter spår …

När jag läser mina egna skrivna rader ur en dagbok där jag är i nästan samma ålder som min dotter är idag, blir jag ledsen. Jag blir ledsen över den lilla Sara som inte hade någon självkänsla och som inte satte något värde på sig själv. Jag blir ledsen för att det enda hon trodde som betyder något här i livet, är att vara smal och omtyckt av alla. Jag blev- som många andra- påverkade av t ex tidningar, kataloger och reklam. Mycket har ändrats idag och fokus kan ibland ligga på mer normala kroppar och ideal. Men jag tror ändå att ungdomar påverkas minst lika mycket – om inte mer – idag med all social media som cirkulerar. Om du själv har en dotter (eller son) bygg så mycket självkänsla som det bara går! Om du själv är en ung tjej eller kille som läser detta; kom ihåg att du är bra och duger precis som du är. Låt ingen annan få dig att tro något annat! Inte ens osanna och elaka ord! 

Rader ur mitt liv

Första veckan på sommarlovet. Ny dagbok.

Kära Dagbok.

Jag heter Sara och är 13 år. 158cm lång och väger 50, men ska innan sommaren är slut väga under 50kg har jag bestämt. I höst ska jag börja i högstadiet.

Jag står inte ut längre. Jag gråter snart över mig själv. Jag har blivit fet så det är hemskt! Om jag är så här tjock och ful kommer jag aldrig bli ihop med någon. Jag kallas för hora och luder. Varför? Ja, det vet jag inte. Jag har t ex aldrig “pippat” med någon. Och det är ju det man måste ha gjort om man ska kunna bli hora. 

Min dröm är att bli SMAL, FIN, OMTYCKT AV ALLA TJEJER OCH KILLAR och fotomodell. Men det kan jag ju glömma. Något bra jobb lär jag ju inte få för jag är så dålig i skolan tycker jag. Jag kommer säkert få urkassa betyg. Jag hoppas verkligen att jag bli omtyckt i högstadiet både bland lärare och elever, både tjejer och killar. Jag ska vara snäll och vänlig mot alla. Inte tro att jag är något. Säga hej till så många jag ser. 

Jävla feta fula mig. Usch vad jag är ful.

Sara

 

sara

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *