What a day

Å, nu drog jag i den där extra växeln igen som jag ju inte har längre … aaaa… suck…
Det började redan i morse. Jag var tröttare än vanligt efter att Maya åkt till skolan. Vid kl tio var jag så trött att jag fick lov att vila och somnade en stund och det var så skönt. Sen gick allt fel; ni vet; kaffespill på nya vita överkastet, shampoflaska utan lock som trillat efter att jag tagit det jag skulle ha – halva flaskan utanför, slut på toapapper när man redan satt sig.. Ja, ni fattar … Sen flöt det på ganska bra, eller ja, ingen parkeringsplats vid sjukhuset och lite sånt där smått och gott. Men sen såg jag en stressad pappa påväg till möte och hann ge honom en kram innan mitt läkarbesök. Efter läkaren var det raka vägen till sjukgymnasten och efter det blev jag helt sänkt. Fick ackupunktur och hoppas verkligen att jag kommer vara lite smärtfri resten av veckan så jag kan promenera och göra min yoga som jag vill. Mannen ringer, eller ja, han är inte “min man” – vi är inte gifta – men ja, karln skulle iaf jobba över så då drog jag i extra växeln och tog med mig dottern (bärhjälp) för att handla …Kommer hem o orkar bara inte laga mat … tur det fanns rester i kylskåpet…
Så nu vill jag bara lägga mig i soffan och slötitta på tv, vilket jag typ aldrig gör… Så, så får det bli. No more viktigpetter saker idag….
That’s all. Over and out …

Dags för lugn och ro

Idag är det dags för läkarbesök igen. Jag hoppas på glada nyheter, såklart. Det känns som att mitt största bekymmer just nu är min vikt. Det mår jag dåligt av. Kanske doktorn har någon Quick-fix på det?? Jag tog ju min första PW i fredags och sen dess har ryggen strejkat. Som vanligt med andra ord. Suck. Men universum levererar och min sjukgymnast hade en avbokning redan i em när jag ringde igår för att boka tid. Och idag får han sätta en stor nåljävel rakt i korsryggen så jag slipper gå runt och muttra och ha ont. Fan vad det förstör! Blir liksom lite svårt att få bort mina kilon och få endorfinpåslag när kroppen knappt fixar en liten yogastrech… 

Men, men. Tänka positivt, eller hur? I morgon ska jag på healingmassage. Det blir skönt. Så den här veckan blir det återhämtning och lugn och ro. 

Namaste. 

Pasta-Paolo och LCHF-Katrin

Ok. Så här är det. Jag har läst Katrin Zytomierskas bok Dags att bli smal. Jag har varit på föreläsning med Paolo och läser nu hans bok Träna en kvart om dagen med Paolo Roberto. 


Jag gillar båda dessa personer. De står för sitt och det de tror på. Den ena är polska och den andre italienare som nu båda bor i bull-landet Sverige. Den ena förespråkar LCHF och den andre älskar pasta och pizza och förespråkar träning.De har olika syn på viktnedgång eftersom de båda har testat olika metoder. 
Jag gillade Paolo Robertos föreläsning helt och fullt. Han förespråkar om träning och hälsa på ett jäkligt bra, klokt och kunnigt sättMEN jag tycker det är fel, fel, fel att lägga in någon annans verk i sin föreläsning för att höja sina egna åsikter och sänka den andres. Han drog paralleller och smutskastade de olika “dieter” som finns och nämnde även LCHF, Katrin, hennes bok och hennes butik. Han hade gjort det bättre genoms att säga “Du kan välja att lyssna på Aftonbladet/Expressen eller ringa en professor på Karolinska” istället för “Du kan välja att lyssna på Katrin eller ringa en professor på karolinska” För om det är någon som skriver felaktig information om dieter så är det media! Precis som jag skrev tidigare, så får folk fel bild av dieter när de endast läser bilagor till de storsäljande kvällstidningarna. De tror att GI och LCHF inte innehåller några kolhydrater och att vi ska sörpla i oss grädde och käka bacon tills det ryker ur öronen. Fel! Och de tror att pasta bildas till socker i kroppen och att det därför är både farligt och skadligt. Fel! Mitt råd är att läsa på ordentligt om du ska äta enligt någon speciell metod.  
Själv har jag alltid förespråkat tallriksmodellen; som finns i flera olika varianter. Jag gillar den med halva tallriken grönsaker och resten protein och kolhydrater (hellre mer protein än kolhydrater för min egen del eftersom jag håller mig mättare då) Och den håller jag mig till om du är frisk, inte behöver gå ner i vikt och om du inte har ett sockerberoende… 
När jag var 13 år fick min syster diabetes. Där och då fick jag lära mig mycket om de livsmedel vi stoppar i oss. Jag fick även lära mig vikten av att hålla en jämn blodsockernivå i kroppen och varför man blir trött av att smälla i sig en kexchoklad som först gör dig pigg. Jag lärde mig skillnaden mellan snabba och långsamma kolhydrater; grovt bröd vs ljust bröd. Jag hade stenkoll på hur många sockerbitar läsk, yoghurt och glass innehöll och jag fick även lära mig att titta på innehållsförteckningen eftersom det finns mycket dolt socker. Så för mig var GI-metoden (ej fas 1!) ingen nyhet utan så som jag lärt mig att man ska äta. Jag läste alltså inte in mig om GI via media som visar helt fel bild av “dieten”.

Detsamma gäller LCHF; det som visas i media är bara en bråkdel av vad hela konceptet går ut på. Jag kan ju säga – om någon undrar- att varken LCHF eller GI går ut på att bara äta bacon och ägg och svulla kött i gräddsås. Så! Do your fuckin’ homework innan du varken yppar dina sk kunskaper eller testar på en metod där du bara sett en veckas kom-gång-schema i Aftonbladet. Mer om mina tankar om detta läser ni här: http://sararos.blogg.se/2015/april/det-dar-med-lchf-2.html

Just nu kör jag fas 1 i LCHF (eller GI eller kalla det va ni vill) för att få bort mitt sockerberoende och för att försöka få igång min förbränning. Det betyder inte att jag slutat äta pasta och bakelser för gott. Och kokt pasta innehåller bara ca 20g kolhydrater vilket inte alls stör “dieten” om jag känner för italiano pasta någon dag… 
Jag känner så här; om du inte är expert inom de områden som du ska förespråka och jämföra, så låt bli. Vi är alla olika och våra kroppar svarar på olika mat. Om Paolo vill äta sin pasta så låt han göra det! Inte en enda gång under sin föreläsning propsade han på att vi bör äta pasta. Det han gör är att ta bort fulstämpeln från pasta. Det är ju inte pastan i sig vi blir feta av, eller hur? Det är mängden vi äter av livsmedel vi blir tjocka av. Vi fikar en väldans massa i vårt land, barnens godispåsar blir bara större och större, fredagsmyset har tagit över lördagsgodis och det där med godis endast på lördagar har försvunnit nånstans. Vi rör på oss mindre och vi äter mer. Vi kopplar av med vin allt oftare och det ska helst lyxas till även mitt i vardagen. (Nu pratar jag generellt och inte om alla) Det handlar väl för fan bara om balans, eller?! Ta hand om din kropp genom att äta bra, motionera och vila. Ta hand om ditt emotionella hjärta genom att göra saker du gillar och blir glad av. Och om det inkluderar en gräddbakelse med massa socker så ÄT den och NJUT av den; Bel far niente som italienarna säger! Ta hand om själen genom att vara ensam i tystnad ibland. Gå en promenad i skogen, meditera, mocka skit i stallet; rensa skallen på groll! Njut av livet och för det vidare till era barn. Men, jag säger det igen; kör inte LCHF eller GI fas 1 på era barn såvida de inte måste det. Och då bara under kontrollerande former och max nga veckor. De har inte vuxit klart än. Och livet vore väldigt tråkigt utan ett glas saft, en bulle eller en bit jordgubbstårta … 
Det handlar om balans och sunt förnuft; Sunt-Förnuft-Dieten it is! 

That’s all. Over and out. 

Nu så…

Första PW:n på länge. Idag kom en sån där frustration när det liksom bara kryper i kroppen och jag kände att NU är det dags! Yes! Äntligen! Motivationen och orken infann sig. Det gick bra och jag körde sit-ups och armhävningar på gräsmattan efteråt. Så nu är träningsandan tillbaka! Om ni inte testat PW-listan på Spotify så gör det! Den är grym!

That’s all. Over and out…

Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör

I tisdags var jag på föreläsning med Paolo Roberto. Han hade mycket bra saker att säga och mina värderingar ligger mycket lika jämfört med hans och jag tror att vi alla fick oss en tankeställare, även om vi redan är medvetna om hur livet kan te sig. Det är viktigt att ta hand om sig själv; både kroppen och själen och allt runtomkring. Vi har alla ett ansvar gentemot oss själva och våra barn. 
 
För några veckor sedan var jag hos en gammal granne till mig. Vi drack kaffe och barnen lekte. Några satt inne och spelade, medan de andra ville vara ute och hoppa studsmatta. Lunch serverades utomhus och tillslut var kvarterets ungar samlade och alla lekte med varandra. Det var lekar på studsmattan och den där gamla godingen “burken”. I flera timmar! Och vi mammor blev så glada och var i princip överlyckliga att våra barn varit ute och lekt med varandra. Vilken förälder blev lyckligt överraskad när vi var små och lekte burken? Ingen. För det var helt normalt. Det var det man gjorde som barn. Vi lekte cowboy och indian, tjuv och polis, burken, hoppade twist, hoppade hage. Var det vinter åkte vi pulka eller byggde snökojor och lyktor eller gjorde egna skidspår på gården ända tills det var dags för middag.
 
Jag är på allvar orolig över samhällets framtid med de barn som växer upp i vårt samhälle idag. Det är viktigt att vår generation föräldrar; som fortfarande kommer ihåg hur livet fungerade innan paddor, datorer och iphones tog över lekarna i skogen, cykeläventyren och barnens fantastiska kreativitet och fantasi. Jag tror och vill hoppas, att vi alla befinner oss i en anpassingsfas och att vi blir mer och mer medvetna om att ta hand om vårt inre och vår själ. Men om våra barn ska lära sig balansen mellan kropp, själ och allt runtomkring, måste vi vuxna börja agera. Nu. Inte igår och inte i morgon. Nu. Jag är orolig över hur vårt samhälle kan komma att se ut och styras av de barn och ungdomar som idag växer upp. Jag ser i värsta fall filmen Wall•E framför mig. 
Allt är digitaliserat och vi går inte ens själva för att vi glömt bort hur man gör.
 
De flesta av er har redan läst detta, men jag tycker att de är värda att läsas igen: 
 
Till alla barn som överlevde 60- , 70- och 80 – talet… 
 
Vi hade inga Playstation, Nintendo, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler på TV:n, inget surroundljud, CD-spelare, inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN. Vi hade kompisar som vi cyklade eller gick till, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och sa hej.
 
Vi byggde lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe. Ibland kom vi på lite försent att vi glömt bromsarna, men efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet. 
 
Vi kunde gå hemifrån på morgonen, leka hela dagen och kom hem när det blivit mörkt. Ingen kunde nå oss på hela dan och vi var okej! 

Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll. Och fastän det sades att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar. 

Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. Dom var lagens högra arm!


Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna. Dem som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen. 
 
Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta

Denna generation har fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin. 

Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i filen. Inte blev vi överviktiga för det. För vi var ute och lekte hela dagarna!

 
 
Jag tycker att det är vitkigt att vi har med oss dessa ord och tankar när vi fostrar våra barn till den värld som vi lever i idag. 
 
Nu menar jag inte att vi ska ta bort paddor och datorer. Det jag menar är att vi vuxna måste ta större ansvar för att låta lite av vår generations fritid leva kvar och föras vidare till nästa generation. Vi måste sluta vara lata och låta apparaterna agera barnvakter. Ha speciell skärmtid, åk till skogen emellanåt utan dessa prylar. Vi klardade oss ypperligt med en ficklampa, tändstickor och en Kalle Anka-tidning när vi åkte till stugan eller campade i skogen. Hur packar ni idag? Just det! Vi tappar kontakten med oss själva när vi hela tiden är uppkopplade. Det skapar inget gott i längde. Ja, jag skulle kunna skriva flera sidor om hur jag tänker och resonerar om dagens samhälle. Men jag tror att ni förstår mina funderingar. Och en sak ska vi komma ihåg: Vi kan aldrig skylla på “dagens lata ungdomar” eftersom det är VI VUXNA som bär ansvaret för om dem blir lata eller inte; “Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör” är visserligen en tjatig klycha, men ack så sann.
 
 
That´s all. Over and out. 

Den goda hälsan!

I helgen fick jag ett mail att det var 35% rea på hälsokostgrossisten, www.halsokostgrossisten.se,

Jag passade såklart på att bunkra upp med hälso-freak-grejer! Och universum levererar såklart genom att paketet innehöll en extra burk som till min fördel var äppelcidervinäger-piller! Passande! Mycket passande!

För övrigt mår jag galet bra! Jag har sovit två hela nätter på raken!! Vet inte när det hände senast. Ikväll ska jag på skoj med bästa vännen; Inspirationskväll med modevisning och föreläsning med Paulo Roberto. Och fastän jag är trött så har jag en härlig harmonisk känsla i kroppen och jag ser verkligen framemot att komma hemifrån och socialisera mig lite. Jag mår så galet bra i själen utan piller! Två veckor utan dem nu och jag är så glad, happy, loving och alla andra härliga grejer och känslor. Nu ska jag fortsätta sola …. Typ sommar idag!

That’s all. Over and out…

Våga stå i din egen sanning!

Jag har hamnat framför många artiklar om relationer den senaste tiden. De främsta diskussionerna som far runt i mitt eget liv, men även mina vänners, är oxå relationsrelaterat. En relation behöver inte betyda ens partner och kärleksrelation. Det kan vara relationer med vänner, kollegor, föräldrar eller sina barn.
 
Relationer, precis som livet, har sina uppgångar och nedgångar. Jag tror att vi alla hamnar i något slags relationsdilemma mer eller mindre under livets gång. Då är det viktigt att kunna kommunicera och lyssna. Jag har lärt mig mycket om både mig själv och andra genom åren via konflikter och dilemman. Det viktigaste livet lärt mig är att stå kvar i min sanning. Din sanning är själens ord. Låt aldrig någon annan få övertaget om dig! Om en människa talar om för dig att du inte duger som du är SÅ ÄR INTE DET DITT PROBLEM! Kom ihåg det!
 
Den här texten skriver jag till er som blivit trampade på, ni som känt er liten som en myra och värdelösa. Men även till dig som satt dig över en annan människa för att du tror att du är bättre än den. Du är inte bättre än mig och jag är inte bättre än dig. Vi är alla lika mycket värda som människa. Det spelar ingen roll vem du är eller vad du gjort. INGEN annan människa har någon rätt att tala illa om dig! Absolut INGEN! Ni som talar illa om någon måste lära er att se er själva i spegel istället. Det du ser i någon annan är en reflektion av dig själv. Din låga självkänsla har inget att göra i hårda ord gentemot en annan människa för att smutskasta denna. Du har ingen som helst aning om vilket liv den har levt och därmed ingen rätt att klanka ner på en person, som kanske till och med redan ligger ner, metaforiskt talat.
 

Det har funnits många personer på min livsväg som fått mig att känna mig totalt värdelös. Inklusive familj, vänner och sambo (Deras sätt att vara gentemot mig handlade vanligtvis om deras osäkerhet, ovetande eller dåliga självkänsla. De flesta (men inte alla) har bett om ursäkt och vi har pratat ut om allt gammalt; ifall någon undrar varför jag sitter här och “hänger ut” andra människor på min blogg.Lika bra att ha det sagt …) 
 
Jag skriver detta för att påminna både dig och mig själv att vi är underbara själar. Bara för att jag har en bra dag i dag, kan det lika gärna betyda att jag har en sämre dag i morgon där jag känner mig som en dålig och värdelös människa igen. Det tar tid att bygga upp saker som blivit trasigt. Speciellt när det sitter långt in själen och hjärnan ofta tar tillfället i akt att påminna oss om hur värdelösa vi är så fort vi tappar fästet från hjärtat och själen.
Jag har fått höra hur elak, knäpp, störd, dum och självupptagen jag är. Folk har verkligen lyckats få mig att känna mig som ett riktigt, jävla kolsvart får eftersom jag är så elak och självupptagen. Självklart börjar jag ju tro att det är sant! Om inte bara en person, utan flera, tycker samma sak. Självklart måste jag vara elak, värdelös, konstig och självupptagen. Det är ju jag som förstör min sambos liv (ett av alla elaka exempel som uppstod för många, många år sedan…) eftersom jag aldrig är snäll mot honom, håller honom i koppel och inte ger honom någon frihet, talar om för honom vad han får, borde och ska eller inte ska göra. De som sagt och trott detta om mig har fått sig en ordentlig tankeställare när sanningen kommit fram. Jag hoppas de har lärt sig att aldrig prata illa om en person de inte känner, utan kanske bara har fått en snabb uppfattning om … 
Tack och lov finns det människor som både förstår och ser mig. De som påminner mig om att jag varken är konstig eller elak. De som påminner mig om att jag är go, glad, klok, omtänksam, mysig, rolig, charmig och snäll. De som påminner mig om att jag ska stå kvar i min egen kraft fastän stormvindar försöker blåsa omkull mig.
Jag har suttit i terapi. Jag har lagt hutlösa summor pengar på kurser inom området personlig utveckling. Jag har kämpat med min självkänsla varje dag i hela mitt liv. Jag har tittat mig i spegeln och pratat med mig självJag är bra. Jag duger, precis som jag är“.
NU, äntligen börjar polletten trilla ner att det faktiskt inte är det minsta fel på mig och aldrig har varit det heller för den delen. Det handlar om psykolgi…
Om någon är dum, taskig, inte ser dig och du försöker säga din sanning fastän det istället blir som att prata till en murad vägg, eftersom den eller de andra redan har bestämt sig för sin sak, så skapar det frustration. Enkel matematik. Kanske höjer du rösten och låter förbannad tillslut, eller smäller extra hårt i en dörr. Vi människor gör så när vi i ett sista desperat försök, försöker bli hörda. Lite av en överlevnadsinstinkt. Mest vanligt är det att svaga tjejer träffar killar med en stor förmåga att manipulera och programmera om din hjärna. Det som är så enkelt för dessa pojkar är att de kan skylla allt på dig efter att du skrikit ut dig lite, sagt till på skarpen eller smält i en dörr. Då kan de kalla dig för jävla psyko, hålla på så där och skrika – fan du är ju dum i huvudet på riktigt, sök hjälp. Så ett tips till unga tjejer: se till att ha en stark självkänsla och skaffa er en pojkvän som respekterar DIG och älskar DIG för den du ÄR! Det rådet uppfattade aldrig jag, utan mig lyckades de manipulera tills de fick mig att tro att det är mig det är fel på…
 

Men vet ni?! Det är slut på det nu! Och detsamma gäller för dig, vare sig du är den som blir nertrampad eller den som står och trampar; sluta ta skit, sluta ge skit! Det vi ger får vi tillbaka. Så enkelt! Frågor på det?! 

That’s all. Over and out!

Underbara liv

Jag mår så bra så bra. Jag är visserligen fortfarande Tröttmössa nr 1 med en kropp som värker och lite annan utmattningskompott. MEN att slippa medicin och känna hur jag mer och mer blir mig själv igen; underbara känsla! Och tillsammans med allt jag jobbat bort som tex stress och ångest och istället lagt till mer självkänsla, självförtroende, lärt mig att säga nej, lyssnar på min kropp, hittat ett lugn som jag trodde var omöjligt… Ja, jag är nog en rätt bra människa ändå… Efter medicinen så både skrattar och gråter jag igen! 

Jag inser nu hur otroligt neutraliserad och avstängde jag varit med de där kemikalierna i min kropp. Jag har lovat mig själv att aldrig, aldrig svika mig själv, min kropp eller min själ ever again! Det är bara att leva i nuet och blicka framåt. Allt det andra där bakom kan jag inte göra ett jävla skit åt ändå… 

That’s all. Over and out..,