Utmaningar ger resultat trots ångest!

Den här hösten har jag utmanat mig i mycket. Rädslor som jag längtat efter att bli av med. Rädslor som inte alltid har funnits. Rädslor som kommit med åren och säkerligen som en biverkan på utmattning, stress, depression och ångest. Jag är så stolt! Känner mig cool och modig. För dig kanske det låter jättefånigt när jag berättar vad jag jobbat med. Men alla har vi våra olika rädslor att tampas med i livet.

Mina rädslor: 

Motorväg! Köra själv har inte ens funnits i min fantasi! Och absolut inte bästa underhållningen att sitta som passagerare heller!
Snorkla! OCH bada i havet! Som jag älskat tidigare; paniken vad jag ska möta under ytan och skräcken om jag inte ser botten. 
Köra bilar som inte är min egen och köra bil på nya ställen. Men nu har jag gjort allt senaste månaderna! Den ni! 😎🤩 Körde från Väster Haninge till Gävle för några veckor sedan. Såklart superenkel att köra motorväg 🤪Kört bil här på Rhodos! Yeah! Snorklat och badat i havet; wiiii! Såklart lika underbart som tidigare när jag älskade det!
Flyga! OMG! Ja fiii fan! Men nu har jag lyssnat på piloter och flygvärdinnor, ljudböcker och intervjuer. Så det värsta som kan hända när det är turbulens är alltså att kaffet spills ut eller att man snubblar eller trillar om man inte sitter ner på sin plats. Och själv har man trott att när bälteslarmet lyser så är vi påväg att störta 😁🤪🙈 

Så en skål på det! 

Semesterpackning

De senaste åren har jag haft lite svårt för att packa när jag ska resa iväg. Även denna gång. Och nu skulle vi även bo i en stuga på en camping; inte hotell. I mitt huvud har jag packat om och om igen; tänkt igenom smarta lunchval ifall vi chillar på campingen en hel dag; kanske vill vi laga middag i stugan ngn kväll och bara mysa. Och svensk sommar på det; blåsigt vid havet, kanske regn, kanske sol. Packa jacka och bikini och allt däremellan. Det slutade med att jag packade för en månad i en ikea-kasse. Jag tog med pasta, krossade tomater, några kryddor och linser. Vad jag använde? Ja, typ tre olika plagg och en pyamas. Om jag lagade mat? Nä, inte en endaste spagetti kokade jag.

Gör ni oxå som mig? Överpackar och överplanerar? Inte konstigt att man stressar upp kroppen och huvet i onödan.

Men det var skönt med semester i alla fall.

Namaste

Sara

När viljan är större än orken

Att leva med en utmattning i bagaget är fortfarande en utmaning. När orken kommer blir jag så glad att jag helst vill göra allt på en gång. Med många bakslag som resultat av för mycket vilja och för lite energi, måste jag hela tiden prioritera det jag kan och samtidigt känna att det finns plats för oförutsägbara händelse där jag själv inte kan styra utgången. Det går åt rätt håll och jag känner snabbt när jag är påväg nedför igen. Den senaste tiden har varit intensiv på grund av både vilja och kreativitet men även lite smått och gott av ”måsten”. Måsten som egentligen kan kallas för borden men som ändå hör till kategorin ”jag vill”. Ibland vill jag för att jag vet att det släpper stressen. T ex städning och klädhögar i tvättstugan. Det är måsten som jag lärt mig att blunda för när orken tryter men andra dagar tar jag mig orken för att jag vet att stressen släpper genom att det blir gjort. Ni vet, när allt hamnar på hög så blir allt bara ännu värre även om man väljer att strunta i det där och då när man är trött. Men nu blir det mer att jag först struntar i allt hemma-göra, prioriterar det viktigaste- t ex handling och mat, vilar och fokuserar på återhämtning. Sen inväntar jag rätta feelingen för att göra resten i prioriteringslistan. Men det har tagit lång tid att komma till det här stadiet av acceptens och prioriteringar när man är van att göra allt samtidigt och inte vill visa sig lat. Det är rätt skönt att leva enkelt utan krav. Så jag har kommit en bra bit på väg. Nu ska jag bara utmana mig ett steg till och utöka mina arbetstider. Det kan bli lite tufft och mycket trötthet igen, eller så går det hur bra som helst. En sak i taget och i min egen takt. Jag hoppas även att ork och motivation kommer att finnas för minst ett blogginlägg per vecka. 

Dags att vända bitterhet mot mirakel!

Ni som följer mig vet att jag emellanåt tappar allt vad magi och attraktionslagen kan tillföra. Jag blir en bitterfitta. Och då är det bara att börja om från början; gör om, gör rätt. Det tar dock sin lilla tid innan jag inser faktum och vänder skutan.

Men plötsligt händer det. Denna gången kände jag att det var extrema åtgärder som behövdes så det var bara att plocka fram det tunga artilleriet. Gabrielle Bernsteins May Cause Miracles som består av 40 dagars arbete med meditaioner och reflektioner för varje dag! Bara att sätta pli på sig själv. Detta är andra gången jag gör denna omgång. Första gången var för tre år sen. Wish me luck!

Drömmen om att bli författare.

För några veckor sedan fick jag tillfälle att träffa och prata med en av mina favoritförfattare Ninni Schulman. Jag har läst alla hennes böcker. Den senaste skiljer sig från deckargenren och den var – enligt mig – galet bra! Så spännande hela boken igenom. Läs eller lyssna på Bara Du i sommar om du inte redan har gjort det!

Jag tror aldrig att det tidigare har hänt att en känd författare gjort författarbesök här i Mora. Något jag verkligen saknar, men jag förstår om vi kanske är en lite för liten ort för att dra hit en stor författare.

Jag har själv en dröm om att skriva klart en egen bok (som jag skrivit på lite då och då under årens lopp) och har lyssnat på Ninnis och Caronline Erikssons podd; Skriv en bestseller en annan bok för att få mer motivation. Jag sa till Ninni att jag lyssnat på deras podd och att jag tyckte den var väldigt bra; ”aha, då skriver du själv antar jag. Annars hade du inte orkat lyssna på den” *skratt*. Om en författare – som du ser upp till – frågar om du själv skriver; Ja då svarar man ärligt! 

Det har även visat sig under åren att min sambos farmor är faster till Ninnis mamma. Så jag fick vara med på släktkort utanför kulturhuset som Ninni lade ut på sin Instagram. Ni kan bara gissa hur mallig jag var den kvällen! En riktig liten mallgroda!

Jösses vilken vecka!

Jag tror att den senaste veckan varit mer händelserik än dem senaste två åren; trött men glad och stolt. Vilat i två dagar nu och laddat om. Men så glad att jag vågat ta mig ut och göra saker som jag tidigare undvikt pga osäkerhet, rädsla för mycket folk på samma plats och trötthet påföljt av ångest. Men det gick ganska bra måste jag säga. Lite stresshjärna med ordglömska och lite onödiga och falska föreställningar. Men annars en bra bit påväg! Förra veckan bestod av barnvakt, författarbesök, mini föreläsning om eteriska oljor, morgonkaffe med en vän som inkluderade mys med en busig liten kille på snart 1,5 år och några dagar gamla kattungar och avslutningsvis ett 40-årskalas i skogen som jag aldrig trodde att jag skulle orka gå på efter en intensiv vecka men jag åkte dit och hade så trevligt och fick uppleva en fantastisk solnedgång ❤️

Så! Tisdag barnvakt åt bebis – två månader gammal- medan mamman försökte unna sig en massage. Det gick så bra så; byta bajsblöja, barvagnspromenad och nynna vaggvisor ❤️

Björkskogen fick mig att tänka på farmors tavla av Carl Larsson som var – och fortfarande är- en favorit från att jag var barn och såg den för första gången:

Och inte nog med massa skoj så har vi haft fyra ekorrungar som intagit balkongen. Så söta!! De har tränat på att jaga varandra och stampa med baktassarna.

Nedanför balkongen satt såklart katten och hoppades på att ngn skulle trilla ner – förra året tog han 6 stycken på TVÅ DAGAR!!! Gissa om jag blev ledsen och arg! De är mina kompisar! *Rör inte min kompis*

På onsdagen blev det författarbesök. Det får ni läsa om i nästa inlägg.

Namaste

Sara

Livet rullar på.

Jag bloggar för sällan!! I knoW!!

Men alltså guuu så körigt jag haft det senaste veckorna. Dottern har fyllt tonåring. Vi får en inneboende om en månad och jag vill få ordning och reda här hemma. Dotterns klass samlar in pengar till klassresa och sista insamlingen blev en loppis som äger rum idag. Jag tänkte att nä, nu jäflars ska allt ut ur förrådet; slängas, sparas, säljas på loppis – jag har ingen lust att själv stå på loppis och sälja; det har jag gjort flera gånger tidigare och det är så mycket jobb; packa ner, packa upp och sen kanske man säljer för 300kr, inget alls eller mer och sen ska det packas ner och fraktas hem igen och ta plats i förrådet till nästa loppisrond. För mycket tid, för lite betalt. Sagt och gjort med rensning så lovade jag även dottern att jag kunde göra en garderob av förrådet – hon vill ha en ny men jag insåg att en walk-in-closet skulle bli billigare än att köpa en bra från t ex Ikea med smart och bra förvaring. Sagt och gjort igen; inte bara loppis grejer som skulle ut ur skrubben.

NU är det tömt! Och jag har gått lös med kofoten och rivit ut platsbyggda hyllor.Färg är inhandlat, men idag fick det bli trädgårdsarbete; behöver luft efter att ha suttit uppe och rensat i mer än en vecka; ja ungefär så lång tid tog jag på mig. Sakta men säkert och organiserat. Lyssnat in på kroppen så den får återhämtning. Stolt över mig själv att jag kommit så långt i min återhämtning från utmattningssyndrom nummer två, eller tre, eller fyra!? tappat räkningen …  DU kan komma tillbaka och fungera som en människa igen! Men det tror man inte när man väl är där, mitt i smeten. Men ja, det kan ta tid. Det tog mig 4,5 år. Don´t give up! Min vändning blev KBT för stress i vintras; online så att jag kunde sitta hemma och göra allt i min takt, skriva ner, gå tillbaka, läsa igen. Så mycket bättre än att sitta en timme i veckan och bara babbla; allt kommer ut, men när det väl är ute så försvinner det oftast och man gör inte så mycket åt alla aha-förnimmelser.

Nog om det. Tillbaka till rensning av övervåningen; Inte bara förrådet som blev rensat. I förrådet låg även mycket pysselgrejer och kontorsgrejer. Så in med det på kontoret, flytta runt möbler, in med något ut med något annat. Rivit ur garderoben på kontoret som var överfylld med typ skräp och någon enstaka bok – så onödigt! Ta så mycket plats för ingenting; men det är rester från alla andra hundra gånger som jag påbörjat rensning och inte orkat slutföra projektet. Vi beställde en ny dator förra veckan och jag ville få ordning innan den kom. Dottern har önskat sig en dator och har själv sparat massor av pengar. Hon trivs i våran lilla målarstudio/kontor och bestämde sig för en stationär dator som blir betydligt billigare än en bärbar med samma prestanda och minne. Vi beställde den förra fredagen, precis innan storhelg men igår kom den! Jag fick sms vid kl 12 och skulle precis lägga mig och vila för jag va jäkligt sliten igår efter veckan som varit med massa att-göra. Men kände glädjen över att åka ner på centrum för att hämta den och kanske till och med hinna installera den innan dottern kom hem från skolan. Allt flyter på fint tills fanskapet inte vill koppla ihop sig med bildskärmen. Ringa kundtjänst. Telefonkö. Resultatet blev att packa ihop allt och skicka tillbaka för kontroll och eventuellt lagning eller annars en ny. Mindre roligt att berätta för dottern när hon parkerat cykeln; Nä, mamma nu skojar du tror jag. Noop! Datorn kom och den funkade inte och den måste skickas tillbaka. Men, men. Lite muttert en stund, sen va allt ok igen. Solsken och kompis som var hemma själv på kvällen så det blev studsmatta och annat skoj för flickan. Mamma då? Ja, trött och svettig efter att vi åkt och lämnat loppisgrejer och meka med dator istället för att sova middag. Missat samtal av en vän jag inte pratat med på länge. En snabb dusch, ut i kvällssolen i en fotölj, så skönt med fåglarna som kvittrade och inga andra ljud. Tänkte att jag sätter mig i meditationsställning på altanen och mediterar. Men så trött så det kändes som ett världsprojekt att flytta mig från fotöljen till golvet ha ha. Ringde kompis som jag missat samtalet av. Efter en timme blev både hon och jag städsugna – hon är också medium och energierna smittar alltid av sig mellan oss. Sagt och gjort; vi la på och sen städade jag sovrummet; dammsög, dammtorka, torka golvet och bytte sängkläder. Poppade yogamusik på hög volym. När dottern kom hem sa hon: Å, det är så härligt när jag kommer hem och jag hör att du spelar hög musik. Då vet jag att du mår bra och är på bra humör. Kärlek. Kärlek. Kärlek. Jag mår bra och livet rullar på.

Namaste

Sara

Överraskningsfirande

Jag hade en helt underbar kväll igår med min härliga familj. Överraskningen blev middag och spa ute i skogen. Bara vi. Inga andra. Det var så mycket glädje, skratt, tokeri och kärlek. Som alltid med min familj. Jag är så otroligt tacksam för alla gånger som vi har möjligheten att umgås alla tillsammans och att vi är friska och lyckliga; livet har inte alltid varit helt smärtfritt. 

Mamma hade köpt badmössor till alla 😁

Spa Celebration ligger ute i Orsaskogen och hyrs ut gruppvis så man har hela stället för sig själv. Gå gärna in och läs om stället på deras hemsida eller följ dem på Facebook. Mysigare spa får man leta efter! Det var mitt första besök igår men det kommer definitivt att bli fler gånger! 

Självklart såg mamma till att jag hade full utrustning till poolen 👌

Vi flöt runt i inomhuspoolen och lyssnade på val- och delfinljud. Så otroligt avkopplande!

Vi badade vedeldad tunna under klar stjärnhimmel och rullade oss i snön.

Kvällen var helt perfekt! 

Omprogrammering av livet

Den senaste tiden har jag gått in i nya rutiner i livet. Från att inte ha gjort något alls senaste tre åren – bara varit sjukskriven – till att träffa en coach via arbetsförmedlingen till att börjat med kurser och gruppaktiviteter.

Allt flyter på bra och det är roligt om än lite utmattande vissa gånger. Men det som är så underbart är att det är likasinnade männiksor jag möter som gått igenom liknande resa som en själv. DET stärker en som person ska jag tala om!

Den största erfarenheten är att jag nu sitter på andra sidan skrivbordet på min gamla arbetsplats, där jag själv jobbade som coach; ja, du läste rätt! Jag fick såklart själv välja om jag kände mig bekväm med det. Eftersom jag vet att det är en trygg och bra plats, med kunniga coacher som ger en betydligt mycket mer än vad man ens kan be om i livet – gratis dessutom! Det är en lyx att få denna professionella hjälp till att bli sitt bästa jag innan man breder ut sina vingar i arbetslivet igen.

Den viktigaste biten jag lärt mig i denna process, är att det inte spelar någon som helst roll hur många cocher eller föreläsare som ger en vertyg till att bli sitt bästa jag med massa tips och ideer om nya tankesätt. De finns redan där. Det som saknas är inte alltid bara motivation, utan ORKEN! Energin! Finns inte den så spelar det ingen roll om jag börjar tänka “Jag vill!” Istället för “Jag måste”. Det spelar ingen roll att jag skriver ner att jag vill promenera två gånger i veckan och meditera en gång. Är man utmattad så är man. Man vill men man kan inte alla gånger. Du behöver ha varit i liknande situationer själv för att förstå och detta har verkligen varit en aha upplevelse och uppvaknadne på många olika sätt. 

För att hitta ork och energi till att läka och komma tillbaka, ligger fokus på bra mat, lagom med aktivitet, åtta timmars nattsömn, vila någon gång under dagen; jag brukar däcka av en halvtimme/timme vid 14-tiden. Det handlar fortfarande om att ta en dag i taget och vara nöjd med det lilla. 

Hoppas du har en fin sommar ❤️

Kram Sara