När man tror att man ska få hjälp av samhällets insatser och istället hamnar utanför systemet…

Rond två; Möte med Arbetsförmedlingen … 

Kort sammanfattat av bakgrunden är att jag haft läkare, samtalskontakt och handläggare på både AF och FK – ett helt team bakom och med mig under sjukskrivningen.

Som ni redan vet, fick FK för sig att inte fullfölja den plan som de så fint lade fram till mig i december. 

Under hela min sjukskrivning har jag alltså haft AF med mig. Jag har stått inskriven i deras system som arbetslös med förhinder. I december fick jag hem ett brev med förfrågan om jag fortfarande ska stå skriven som arbetslös med förhinder eller om jag gått över till annan myndighet. Jag meddelar min nya handläggare (även här, precis som på FK så har jag fått ny handläggare…) att jag precis haft avstämningsmöte  – där även AF skulle ha medverkat men inte kunde pga personalbrist (enligt FK ….) och att FK ska återkomma för att återkoppla till dem. När Fk ringer upp mig en vecka efter mötet och meddelar sitt fyndiga beslut om att jag är fullt kapabel till att söka ett heltidsarbete och inte längre behöver deras tjänster, kontaktar jag AF för att medd historiken. Jag medd även att min läkare ska komplettera till FK innan beslutet går iväg. Jag får till svar av min handläggare på AF: Jag låter dig stå kvar som arbessökande med förhinder i och med att Försäkringskassan inte godkänner ditt sjukintyg.  

Vad bra, tänker jag; då är jag iaf inskriven i arbetsförmedlingens system så jag åtminstone kan få ersättning via a-kassan. 

Hur skulle ni tolka hennes svar där hon skriver “Jag låter dig stå kvar som arbessökande med förhinder i och med att Försäkringskassan inte godkänner ditt sjukintyg?” Jag tolkade det iaf som att allt är sin ordning.

No no no … fel svar. Så var inte alls fallet!

Nej, nej. Arbetssökande med förhinder är absolut inte detsamma som att vara öppet arbetslös, sökande kategori 11. Du måste stå under den senare kategorin för att få någon ersättning och den kan du inte få retroaktivt utan gäller bara från idag… 

Så, kort sammanfattat har jag varit helt utanför systemet i sex veckor; 8:e december till och med 20:e januari. Vilket på ren svenska betyder “inga pengar att hämta ut för den perioden … “

Ja, det blir väl i värsta fall bara att överklaga vidare till nästa instans; smida medan järnet är varmt liksom… 

Som sagt; man måste vara frisk för att vara sjuk…

Over and out…

OM du är, eller skulle hamna i samma soppa som mig; ta med dig denna vetskap så du slipper hamna i trubbel! 

Till mina läsare: Tack!

Jag vill tacka alla er, fina, underbara själar som peppat och lämnat ett överflöd av kärlek, healing och värme till mig via Facebook och här på bloggen efter mina senaste blogginlägg. Jag har läst era kommentarer och vissa av er berörde mig till tårar.

Det är med sådan här respons som jag förstår varför det kan vara bra att dela med sig om sitt liv. Jag förstår att jag inte är ensam. Anledningen till att jag väljer att skriva om det dilemma jag har och har haft med FK, är bland annat för att tala om hur det kan gå till i den byråkratiska världen för oss som både förväntar och behöver deras hjälp. Min text kanske kan hjälpa någon annan att förstå att de inte är ensamma. Förstå att det inte är en själv det är fel på, utan myndigheternas brist på sammanhållning; ett system som borde gå i en jämn cirkel men där någon plötsligt väljer att avvika, göra som hen vill och kliva över gränsen och byta körfält helt och fullt.

Jag hade inte räknat med att jag skulle få så mycket kärlek tillbaka från er. Jag är glad att jag valde att dela min historia med er, eftersom det varit till stor hjälp för mig! Jag menar det verkligen; känn den tacksamheten från mig till dig.

Jag har valt att ni ska få följa mig hela vägen tills allt är avslutat. Det har inte funnits varken ork eller tid för att uppdatera min historia. Orsaken är att jag var till AF i fredags och jag kommer berätta vidare om det mötet i ett senare inlägg och vilken smärre liten chock det gav mig.

 Jag ska vara hundvakt hemma hos min mamma medan de är utomlands en vecka. Och jag känner nu att det är precis vad jag behöver! Återhämtning delux; resten av familjen får klara sig hemma själva. Jag slipper tänka och se på disk och tvätt. Jag ska promenera, läsa, mysa och kolla på film. Jag är så extremt sliten efter dem senaste veckornas strul, så hus- och vovvevakt i grannbyn är precis vad jag behöver just nu.

Många kramar ❤

“It’s a status, not a diary”

Mina tankar om sociala medier

De senaste tre åren har jag under en period varit utan Facebook eftersom jag helt enkelt kände att det tog för mycket energi. När jag började blogga här på Tarotguiderna loggade jag in igen för att ni enkelt ska kunna se när jag gör ett nytt inlägg. 

Även om jag har många vänner på fb sedan tidigare, valde jag den här gången att bara följa några få personer. Det minskade bara flödet en aning; knökfullt i flödet av delade länkar i form av videoklipp, bilder och artiklar tillsammans med olika status av alla dess slag.

Det finns få saker jag gillar med fb och det är att följa vänner och familj som lägger ut bilder från t ex en resa eller som delar roliga videoklipp så jag får skratta.

img_0623

Det som inte är speciellt attraktivt däremot, är folk som absolut måste skriva på någons sida – som själv inte ens skrivit en status eller på något annat sätt yppat sig – så fort de fått reda på något om denne person. T ex något personligt när något jobbigt har hänt “Tänker på er i denna jobbiga stund. Styrkekramar” efterföljt av massa hjärtan. Eller om någon förlovat eller gift sig “Grattis till förlovningen! Lycka till i framtiden” efterföljt av hjärtan. Eller när en person fött barn bara en timme innan det skrivs t ex; “Å grattis till lillflickan! Äntligen är hon här. Passa på att njuta och se till att vila mycket. Många kramar!” Efterföljt av massa hjärtan…

Den som nyligen varit med om något jobbigt eller något fantastiskt kanske vill berätta om det själv? Få skriva sin egen status. När det känns rätt. När man landat i det som hänt. Är inte det självklart?? Om en vän ringer till mig eller skriver ett privat sms görs det väl av den anledningen att man vill berätta om det personligen? Ska man ens behöva lägga till “men skriv inget på Facebook än. Jag vill berätta själv efter att mina närmaste fått veta i första hand” Vad är anledningen till att personerna skriver på den offentliga sidan när de förmodligen redan framfört sina ord privat till den andra parten? Är det för att visa att “jag är den som redan vet”??

Sen har vi även fantastisk status med halv information som “Nu händer det spännande grejer i mitt liv!” Endera efterföljt av “men kan inte säga vad ännu eftersom det är lite hemligt” eller “Tung dag idag. Livet känns orättvist” varpå någon nyfiken själ frågar i kommentarsfältet “oj vad har hänt?” Och får till svar “Du har PM” Ööö??? what? Ok… Varför ens yppa sig? Uppmärksamhet?

img_0624

Instagram däremot gillar jag bättre. Bara bilder. Jag väljer själv vilket flöde jag vill ha. Jag väljer vänners konton och konton som ger inspiration inom mina intresseområden. Det jag inte gillar på Instagram och som får mig att sluta följa vissa konton, är konton som i största del rekommenderar andra konton inom samma kategori; Shot outs #shs. T ex inredningskonton där det går ut på att synas och tagga liknande konton för att hjälpa andra att få fler följare och för att själv få fler följare. Men sånt tröttnar jag på, så dessa konton går fetbort från mitt flöde…

Twitter har jag inte ens varit i närheten av.

img_0620

Hellre kvitter än Twitter som jag brukar säga 👌

That’s all. Over and out…

Min vecka…

I måndags vaknade både jag och min dotter med ont i halsen och sen gick det bara utför typ. Hela veckan har vi varit utan röst, hostat och haft feber.

Igår var det bara att stoppa i sig panodil, ibumetin och kaffe och åka på möte – jag har inte varit “sjuk” på över ett år och blir såklart det några dagar innan det var dags för avstämningsmöte med läkaren och försäkringskassan. Men men, det gick bra och rösten höll. Och det bästa av allt; det finns en plan inför våren! Känns roligt och hoppfullt! (Jag berättar mer om den delen i ett senare inlägg…)

Trött men glad ändå 😊
Trött men glad ändå 😊

Nu laddar vi för Idolfinalen. Jag har lock i öronen och ont i bihålorna så det kommer bli lite rundgång i öronen kan jag tänka. Men vad gör det?! Mys med dem bästa, tända ljus och bänkskivor som kommer på plats i köket i morgon. 

Önskar Dig en fin fredagskväll ❤️
Önskar Dig en fin fredagskväll ❤️

 

PANIKÅNGEST!

 img_0452

Ångest har jag till och från. Mestadels lite så där vanlig ångest över allt och inget eller i värsta fall en känsla av att vilja krypa ur mitt eget skinn för man vet inte vart man vill ta vägen och allt känns bara skumt.

Panikångest däremot, har jag inte upplevt på flera år. Det beror mycket på att jag dels vet vad som triggar den: t ex att inte vila när jag är trött och istället gör en Alfons Åberg “jag ska bara…” Då är det typ kört! Och eftersom jag haft dessa åkommor så pass många gånger i mitt liv, har jag med tiden blivit duktig på att hinna förstå att det bara är panikångest och inget annat. Men när det vill sig riktigt illa kommer attacken hårt och snabbt och allt vad logik heter existerar inte.

img_0454

Jag vet inte om Du upplevt panikångest själv eller hur den ter sig hos dig. Men jag får i alla fall hjärnblödning. Vänster armen domnar bort och det känns konstigt i vänster sida av ansiktet; hjärnblödningssymtom helt enkelt. Så självklart är det det jag håller på att få!! Vad annars?? Och för en vecka sen var det dags igen; jag artikulerar K L A R T och T Y D L I G T “VILKET VACKERT VÄDER VI HAR IDAG”, ler stort och sträcker upp armarna och räknar högt och tydligt till tio. Ja, och så håller jag alltså på…

För många år sedan hade jag det så här var och varannan dag! Idag kan jag inte fatta hur jag orkade ha det så jobbigt!! Shit! Man blir ju helt slut efteråt!

Jag har hört att en panikångest attack aldrig håller i sig i mer än 20 minuter och på något sätt gick det ju över utan piller. Idag kan jag åtminstone ta atarax när hjärnan bråkar för mycket. Men då får jag ångest över att jag måste ta tabletter 🙄 och då ska ni veta att jag tar minsta möjliga dos av sånna lätta medikament som lite atarax; alltså hallå?! Till och barn tar dessa piller mot allergi! Skärpning Sara!

Min syster som är läkare – en jävligt bra sådan!! – tipsade om serotoninhöjande (SSRI) redan två-tre år innan jag tillslut tog emot det från läkarna. Jag kom till en gräns där jag helt enkelt inte orkade ha hjärnblödning flera gånger i veckan och gick därmed med på minsta möjliga dos för ett sådant preparat. Men alltså vilken blessing! Vilken frihet! Äntligen kunde jag köra bil utan att stanna vid vägrenen för att höja armarna och räkna till tio samtidigt som jag ringde sambon för att be honom ringa tillbaka om fem minuter och om jag inte svarar så ring ambulansen och berätta att jag står parkerad strax innan rondellen…

Och i fredags var det dags IGEN!! Andra gången på en vecka! Trots full vetskap att jag varken dog eller fick hjärnblödning i måndags så gick det inte att stoppa.

img_0453

Ibland är jag jävligt envis – som i fredags – och tvingar mig att sitta och låta det skölja över mig. Speciellt om jag har utövat yoga eller fått healing, eftersom det släpper på spänningar och blockeringar. Så panikångesten den här veckan är ganska logisk: Jag har ökat på medicin för min depression och mår mycket bättre, vilket resulterar i att kroppen och sinnet får möjlighet att slappna av. Jag mediterar och gör kvällsyoga varje kväll. Det är ju inte alls konstig att kroppen och hjärnan reagerar! “Shit!! Hon slappnar av!! På riktigt!! OMG!! På med blåljusen!”

Så resten av helgen fick bli vila när jag blev trött och det där “ska bara” fick vänta tills energin var påfylld igen.

Men visst är det sjukt hur hjärnan kan bråka med en? Det gäller att vara snabb att ta kommandot över egot och hjärnan innan de hinner före!

Hoppas Din helg varit fin och att Du får en bra vecka ❤️

Min nya kvällsrutin!

img_0316

Jag har börjat yoga och meditera varje kväll. Det är så otroligt skönt. Min inre stress och depression som jag haft den senaste tiden har gjort att det mest bara varit en tanke som passerat förbi emellanåt; “jag borde göra kvällsyoga…” Men i slutet på veckan, efter en hektisk fredag, kände jag “Nu går jag in och mediterar och gör lite yoga innan middag” Det var som att det inte fanns något annat alternativ. Jag kände så starkt att jag verkligen ville. Och att jag även gjorde det visar att jag mår mycket bättre än för några veckor sedan. Så tacksam. Jag sa till familjen “Nä, nu ska jag minsann meditera innan middag, istället för att bara hälla upp ett glas vin för att landa!” Min dotter säger “Å! Ska du slappna av på rikitgit mamma?! Det var ju på tiden…” 

img_0319

Så det blev alltså nedvarvningen i yogarummet (Fredagsvinet intogs senare till hemlagad pizza och var betydligt mer njutningsfullt än vanligt.)

Även lördag och söndag innehöll kvällsmeditation och yoga och så ska det fortsätta.

img_0321

Hoppas din helg varit fin.
Namaste

Long time no see…

Oj oj oj. Inte mycket action på min blogg under sommarn. Sorry! Men ibland blir saker och ting inte riktigt som man tänkt. 

Sommarn har varit en blandning av reflektion, återhämtning och någon slags självvald och påhittad stress om jag ska sammanfatta mig kort. Men även en hel del underbara nöjen!

Möhippa, champangefrukost och nya vänner ❤️
Strandhäng 👌
Restaurangdejt med sambon…
Hälsa på systeryster i Karlskoga och deras nya hus, sova i gästrum, ett glas vin och läsa kriminalroman 👌
Bröllop med vänner vid Orsasjön ❤️

Mingel…

Solnedgång…
En fin liten herre gav mig ett hjärta. Han var ca 6 år gammal och kommer förmodligen bli en riktig gäntleman 😊❤️
RENOVERING!
Renovering av både mig själv och huset!

För en vecka sedan skaffade jag mig en PT!


Under tre månader ska jag umgås med min PT och hitta tillbaka till mig själv och min kropp. Minus två kilo och minus fyra cm i midjan på en vecka. Det är överraskande bra. Den dagen jag når mitt mål lovar jag att visa före och efterbilder! 

I övrigt har sommarn gått åt till att planera renovering av köket. En idé var att riva väggen mellan kök och vardagsrum. Sen har vi gått varvet runt fram och tillbaka; riva, inte riva, riva lite grann, riva ingenting. Idag rök väggen! Jag satt på helspänn och stirrade mig blint på det sista momentet och tänkte “vad händer om plankorna viker sig innan balken kommer på plats” Hujedamig, men tack o lov gick allt bra och nu är det gjort! Nästa steg är nytt golv i hall och kök. Kändes lite som ett nytt hus och att flytta när det var klart. 

Förberett väggen för rivning där kylskåpet och köksskåp suttit…
Samma vägg från andra sidan väggen; del av vardagsrummet.
Delen mellan hall och kök borta… bara den bärande väggen kvar…
Flytta om elen; min käre far tar sig en funderare över alla kablar 😊
Inga problem; jag hjälper till och stoppar in lite fler kablar från andra hållet 😅👍
In genom ena väggen och ut genom andra delen av golvet. Nemas problemas 👍
Tillfällig stöttning av väggen medan balken kommer på plats 👌

Än så länge står huset kvar. Återstår att se i morgon bitti om allt är i sin ordning efter att vi fått vår skönhetssömn en våning upp 😅👍

Natti natti. Sov gott ❤️

När allt flyter på… eller inte… Lite gnäll med andra ord…

Jag är så totalt obalanserad. Vill träna men ryggen har ballat ur. Igen. Den har en förmåga att göra det emellanåt. Så en joggingtur har inte varit aktuell de senaste dagarna. Men i morgon ska jag testa mig på en PW iaf; ätit ibumetin senaste dagarna, smörjt med linement och kört värmedyna och på onsdag ska jag få massage, nålar, värme och koppning hos en av de bästa massörer jag varit till genom åren. 

Inte nog med det så gjorde jag detox härom dagarna och tänkte att en pizza och lite rödvin kunde sitta fint i går när dottern hade haft skolavslutning – som för övrigt var den kallaste skolavslutningen jag varit på; åkte hem till mamma på lunch och fika och fick lov att låna tofflor och elda 😅. 



Sjukt gott med pizza till en timme senare när jag kände mig som en gående degboll. 

Här låg jag och jäste hela kvällen för jag va så mätt så jag orka inte göra något annat… kollade filmen Annie med min skrotunge 😊

Jag var proppmätt hela kvällen och kände mig typ skitig inuti. Som om jag brydde mig om det när vi var på shoppingrunda idag?! Nä… McDonalds även om det blev nån nytto-chicken-fresh sak. Donken är alltid donken hur nyttigt man än tror att det är… Och godis på hemmakväll såklart oxå. Kan tillägga att jag inte är det minsta sugen på fett och godis längre. Ungen får ha godiset för sig själv ikväll…

Jag har försökt meditera och yoga bort känslan av obalans, men det funkade inget vidare. En rejäl PW eller springtur är vad som saknas helt enkelt. Och några liter citronvatten… Så nu pimplar jag vatten och har även försökt att städa lite så det åtminstone känns rent omkring mig.
Tack o lov har solen tittat fram igen efter några dagars frånvaro; blir ju inte gladare av en kall sommar och grått väder ute…

Men då återstår att altanen har invaderats av bladlöss! Nice att sitta ute liksom… 

Japp! hela täcket fullt med bladlöss 👌


Och det sjuka är att jag inte ser några av våra växter som har bladlöss på sig?!?! Har försökt sanera med såpavatten för fullt nu. Så försöker njuta av lite kvällssol; får väl se hur det går…

Hoppas din lördag känts renare och mer balanserad 😊

Bara-vara-helg

Hopps du haft en fin helg hittills! Jag har haft härlig återhämtning med sol och bad. Mediterat. Sovit. Kollat film. Bara vara…

I förmiddags gjorde jag lugn och skön yoga på gräsmattan i solen och en tyst meditation. Struntar i alla måsten. Det måste man ibland 😉

Solat och badat hemma hos pappa ❤️

Svalkat mig i skuggan 👌

Renat auran i sjön 🙏

Solat lite till … 😎☀️👌

I morgon ska jag berätta om något nytt som jag ska testa; som kan hjälpa mot det mesta. Stay tuned 👌

Kram från mig 💕

Att gå emot sin rädsla. 

Idag har jag varit ledig. Inget planerat. Bara vara. Skönt.Väldigt skönt.

I går gick jag emot en av mina största rädslor genom att medverka på Öppet Hus tillsammans med likasinnade; visa upp mina smycken och få tillfälle att prata om mina kunskaper i andlighet, healing, massage och hälsa i övrigt. Stå för det jag gör och den jag är. Jobbigt. Läskigt. Jag blev tillfrågad och kände att Nu fan gör du det här Sara!!” 

Jag åkte dit…

Jag lade fram mina smycken…

Jag erbjöd prova-på-behandling…

Mina Dala Mala nyckelringar.

Dala Mala halsband.

Vi bjöd på lite gott.



Låg självkänsla. Inget värde på mig själv. Men jag gjorde det. För jag kan. Jag är någon. Jag vill alla väl. Jag ger och jag får. Alla är vi olika. Jag är jag och Du är du. Jag måste sluta jämföra mig med andra. Sluta känna mig mindre värd och oviktig. Men det är svårt. Jävligt svårt. 

Yes! Jag gjorde det! Hemma. Trött som sjutton. Sov som en stock hela natten för första gången på väldigt länge.

Kanske hittar jag min självkänsla tillslut. Den finns där inne. Långt där inne…