She is back …

Yes! I am back! Om ni bara visste hur länge jag gått och tänkt “idag ska jag blogga!” Men ja, livet hände. Det är den enda ursäkten. Jag har farit fram och tillbaka med tankar om att sluta blogga helt; “Vem vill egentligen läsa om mig och mitt!?” Jag har varit trött och låg. Inte orkat med varken blogg, fb eller Instagram och tänkt tanken att jag loggar ur mig helt från sociala medier. Men sen kommer det dagar där jag tycker det är inspirerande att skrolla och kreativt att själv lägga ut på Instagram. Så istället för att avsuta konton tänkte jag om, och väljer helt enkelt vilka dagar jag känner för sociala medier och känner in vilka dagar jag inte är i fas för att kolla runt. Det låter rätt så sunt tycker jag.

Jag vet inte om någon av er har kikat in på mitt nya Instagramkonto  (hold_your_space)  som jag skrev om i somras. Det kontot är tänkt att vara länkad till bland annat min blogg, där fokus ligger på mina intressen för andlig hälsa etc. Men även där har det varit en aning dött senaste månaden. Varför? Det ska jag berätta för er:

Den absolut största utmaningen med att komma tillbaka efter en utmattning är att få energin att räcka till.

Att ni friska människor fixar heltidsjobb, vardag, barn, träning och matlagning under en och samma dag är för mig ett mysterium. När energin väl infinner sig gäller det att hålla kvar den; pytsa ut lite lagom – inte köra på i hundratio bara för att “YES! Där kom den!” Nä, då ska den räcka och man får snåla. Och så flyter det på. TILLS! Ja, tills allt rasar. Igen. För hur jag än försöker hålla kvar energin så krävs det bara en endaste liten omständighet utifrån som jag inte kan kontrollera; ni vet livet som bara händer. Det kan vara att bilen eller tvättmaskinen går sönder och du får lov att planera om; pytsa ut energi för att t ex ringa mamma eller en vän för att låna deras, att sambon får lov att jobba över eller att han behöver byta dagpass till kvälls/nattpass – oväntad planering helt enkelt. Eller att det bara blivit för mycket av goda vänner och umgänge; sånt som borde ge istället för att ta. Det gäller att tänka till även där. Balans.

I slutet på sommaren kom det en sån där hektisk vecka med massa roligheter inplanerat; Fullt ös med vänner och familj; impulsivt besök av närmaste vännerna. Två dagar att landa och bädda om i gästrummet innan syster, svåger och vovve anländer inför familjefest och namngivning för nykomlingen i familjen; min systerson. Så härligt, roligt och mysigt. Efter denna vecka är jag totalt urvriden. Trött tröttare tröttast. Ni som följer mig vet detta sedan tidigare. Man får en sk social baksmälla.

Förutom allt umgänge har livet rullat på med jobb, hus och allt däremellan. Bland annat renoverades det slitna hobbyrummet nere i källarn under sommarn och gjordes om till ett nytt rum till dottern med allt vad det innebär; flytta runt möbler, målargrejer, rensa, kartonger, sopsäckar, köpa färg och golv, planera garderob och möblering osv osv. Sådant som är roligt men ändå lämnar kvar en liten dutt av trötthet. Så redan här är jag trött. Mycket trött. Fastän sommarlovet och ledighet inte ens är över helt och fullt.

Men detta är inte allt.

Även om Livet tar oss genom glädje så tar den oss även genom sorg och smärta.

En kväll mitt i allt skoj med familj och vänner ringer sambon från jobbet. Ett samtal om tråkiga nyheter. Tråkiga nyheter behöver inte betyda att någon har dött. Det kan vara fruktansvärt ändå. Som detta. En vän till oss; en person som funnits i mitt liv dem senaste femton åren. En av min sambos närmsta vänner sedan barnsben. Vi var gravida tillsammans. Våra döttrar har vuxit upp med varandra sedan de föddes. Vi har varit på weekends tillsammans med barnen. Firat Valborg och nyår tillsammans. Ja, en familj som står oss nära helt enkelt. En vän som lever livets glada dagar; familjemys, vänner, haft en superfin semester med sol, bad och skumpa, tränar och äter hälsosamt. Från ingenstans till några dagar med huvudvärk och trötthet som inte gav med sig. Åkte in på akuten; blev hemskickad med alvedon; ja, ni vet hur det kan vara. Blev inte bättre. Åkte in igen och krävde en undersökning. Nästa steg? Raka vägen ner till Uppsala för operation av en stor hjärntumör; så pass stor och farlig att en vecka till skulle handlat om liv eller död. Inte nog med det; det fanns fler tumörer. Alltså jag kan inte förstå. Vår vän har fått cancer?! När min sambo ringde och berättade var det som att någon drog ut en sladd ur mig; strömmen gick, lamporna slocknade. Varken jag eller sambon kunde sova speciellt mycket den natten. Vi pratade, vred och vände på oss och stirrade upp i taket. Jag blev så totalt knäckt och tom. Tårar som rann till och från i flera dagar. Ni vet sån där gråt där tårarna bara kommer av sig själv; som när jag körde hem från mataffären en dag. Eller när jag stod och lagade mat. Efter detta kom ångest av alla dess slag men sen började jag komma på banan igen.

Vår vän har under hela resan varit samma gamla glada och positiva människa. Hon har promenerat varje dag och ibland har jag hängt med. Vi har – precis som vanligt när vi träffas – pratat om allt mellan himmel och jord. Samtalen har skiftat mellan skratt för att nästa sekund handla om tankar, känslor och rädslor.

Jag är glad och tacksam att jag fått vara en del av hennes återhämtning.

I och med hennes resa kan jag helt och fullt koppla tillbaka till det inlägget jag skrev om hur visualisering och healing kan hjälpa när man är sjuk (inlägget hittar ni här) Den här tjejen har haft ett jädrar anamma med ett enda mål i sikte: “Jag äter medicin och promenerar varje dag. Jag mår bra (för det har hon gjort hela tiden! helt otroligt; inte en endaste biverkning!!) och jag kommer att bli frisk!” Jag har såklart skickat healing oxå. Sen om det är hennes mindset, min healing eller medicinerna som hjälper till att läka; det går inte att undersöka helt och fullt och det spelar ingen roll vilket som gör det bra. Kanske är det en sak, kanske är det en kombination av allt. Hur som haver fick hon besked i veckan om att tumörerna är BORTA!! Alltså, ni vet känslan när axlarna sjunker ner till midjan och man gråter av lättnad!? Alltså den tacksamheten och glädjetårarna! Jag vet inte när jag sov så gott senast som i förrgår natt.

All is well 

Med detta inlägg vill jag säga – förutom att jag är tillbaka på banan igen – att livet är skört. Ta vara på varandra och glöm inte bort att vila även när du har roligt.

Namaste

Sara

Hjälper healing om man är allvarligt sjuk?

Om healing hjälper eller inte går inte att bevisa helt och fullt vetenskapligt eftersom det enligt vissa inte går att mäta. Men måste man kunna mäta allt? Du kan inte mäta känslor heller, men dem finns där. Det räcker väl att det blir resultat och att man får läkare att tappa hakan? För det händer!

Jag träffade en kvinna på en massage- och healingkurs som berättade att hon blivit healad när hennes ledband gått av. När hon kom tillbaka till sjukhuset några veckor senare för ny röntgen innan operation, trodde läkaren att det var en annan person eller fel knä som röntgats eftersom allt var helt läkt! Alla ledband hade växt ut rätt. Det låter som ett påhitt för många, men jag har själv healat skador så jag vet att det fungerar. En gång när min morfar var väldigt sjuk och läkarna trodde att det var hans sista dagar så tänkte jag att nä minsann det är det inte! Och sen körde jag på med en enorm healing! Dagen efter mådde han bra igen och sen höll han ut några år till.

Jag har även läst om cancersjuka som blivit bra. Bland annat på Vivis blogg här om en kvinna som fick bröstcancer som hann meditera och heala bort sin tumör innan återbesöket några veckor senare. Och en annan kvinna lyckades krympa sin tumör som ni kan läsa om här. Funkar det, så funkar det, så varför leta bevis? I en del länder finns det till och med healers på vanliga sjukhus, så någonstans i världen är det inte ett dugg konstigt med healing. Och som en vän sa till mig förut; “man ifrågarsätter männsikans händer men inte ett framtaget piller”

Viktigt att veta är att man absolut inte ska strunta i den västerländska medicinen som finns när man är allvarligt sjuk, men det finns otroligt många historier där människor blivit läkta från allt möjligt med healing som komplement. Jag vet inte om ni känner till Resan av Brandon Bays? Hon healade också bort en stor tumör så läkarna stod helt handfallna och förvånade. Jag har en vän vars kusin fick cancer för ett år sedan med besked om att leva max tre månader till. Min vän har gett henne healing varje vecka och nu ett år senare lever hon fortfarande.

Det finns människor som fått diagnos om att dem aldrig mer kommer kunna gå efter att ha blivit förlamade men som med hjälp av healing och visualisering kunnat gå igen.

Det finns så mycket fantastiska historier om hur tankens kraft; ett positivt mindset, visualisering, meditation och healing kan göra. Jag skulle inte tveka en sekund att ta till det om det skulle behövas.

Jag hoppas att fler vågar prova healing som ett komplement, även om du är skeptisk – jag menar; vad är det värsta som kan hända? Och vad är det bästa som kan hända? Att du blir frisk, eller hur?!

Namaste

Sara

Se tillbaka för att se dina framsteg.

Om du ser tillbaka fem eller tio år; vad drömde du om då? Hur ville du att ditt liv skulle se ut? Vad strävade du efter? 

Många av oss strävar hela tiden efter nya mål. Till och med så pass mycket att vi glömmer bort att stanna upp och faktiskt se hur långt vi redan kommit med mål som vi satt upp för flera år sedan. Kanske lever du redan ditt drömliv; det som var ditt drömliv för några år sedan? utan att reflektera över det? Stanna upp och tänk efter! Har du blivit klar med utbildningen som du ville gå? Fått det där jobbet? Hittat din man och skaffat familj? Varit på långresan du alltid drömt om? Eller som jag; helt enkelt kommit längre i din egen utveckling och börjat läka från utmattning!?

Av en händelse ploppade ett gammalt blogginlägg upp från 2015 och jag förstår nu vilken otrolig resa jag har gjort. Vilken skillnad! Idag säger jag nej, jag står för att jag behöver egentid utan umgänge, jag kollar serier och slappar utan något som helst dåligt samvete, stänger dörren till tvättstugan, struntar i att städa och ursäktar mig inte ens om någon kommer förbi; eller jo, jag städar fortfarande undan det värsta om jag vet att någon ska komma på besök 😅 Men i det stora hela så har jag släppt jädrans mycket. Jag har inga problem att säga att jag tar en sjukdag när jag är sliten. Jag måste det, annars får jag migrän eller magkatarr eller hjärtklappning eller ångest. Och det är så skönt att bara stå i det och släppa. Och jag har till och med snart varit på en arbetsplats i ett år och under året utökat både arbetstid och arbetsuppgifter! 

Glöm inte bort din egen resa och känn dig stolt över allt du åstadkommit.

 

Namaste

Sara

Hur startar Du din dag?

Hur ser din morgonrutin ut? Har du en morgonrutin? Tar du tag i mobilen innan du ens hunnit öppna båda ögonen? Skrollar Instagram och Facebook medan kaffet bryggs och pimplar kaffe samtidigt som du kollar jobbmailen medan kaffet rinner ner i strupen och ut i blodådrorna? HUR tror du att din dag börjar då? och hur skapas resten av dagen?

Du börjar dagen med stress, så enkelt är det. Du kanske inte själv ser det som stress, men för hjärnan är det som att du likaväl skulle hoppa upp ur sängen och springa maraton innan båda ögonen vaknat. Och så vill du väl inte chocka hjärnan egentligen?

Nu menar inte jag att jag är någon Guru som vaknar, mediterar och lever på fluffiga moln som en morgonrutin. Min morgon är precis den samma; larmet på mobilen ringer, kollar om jag fått sms eller messenger, tar en kik in på Instagram; jodå, där finns stories att glo på. Sätter på kaffe och dricker kaffet samtidigt som jag dum-glor på Insta. Alltså vart är vi på väg egentligen, frågar jag mig själv emellanåt.

 

Jag testade att göra något helt annat för några veckor sedan. Vakna. Ligga kvar i sängen. Andas några djupa andetag. Sätta på kaffet. Sätta mig på yogamattan och andas lite till och sträcka ut kroppen. SEN satte jag mig med kaffet och började sakta att gå igenom messenger och instagram. Det gjorde att jag hann med att känna in min egen kropp och energi och fundera över vad dagen skulle innehålla; känna in vad JAG vill och hur MIN kropp mår. Annars börjar vi ju dagen med att se vad alla andra gjort och gör och hur andra mår. När ska vi då ha tid att känna in oss själva?

 

Och hur avslutar du dagen? Upprepning från morgonen? Mmm fundera på den en stund. Vad kan du göra istället? Enkelt!

 

  • Läs en bok 
  • Lyssna på en ljudbok och ligg på spikmatta samtidigt.
  • Andas och gör en kroppsscanning; slappna av muskel för muskel. 
  • Skriv dagbok eller varför inte en tacksamhetslista för dagen som varit.

 

No Insta, No FB and No Candy Crush – fixar du det?! Give it a try!

Namaste

Sara

Dags att vända bitterhet mot mirakel!

Ni som följer mig vet att jag emellanåt tappar allt vad magi och attraktionslagen kan tillföra. Jag blir en bitterfitta. Och då är det bara att börja om från början; gör om, gör rätt. Det tar dock sin lilla tid innan jag inser faktum och vänder skutan.

Men plötsligt händer det. Denna gången kände jag att det var extrema åtgärder som behövdes så det var bara att plocka fram det tunga artilleriet. Gabrielle Bernsteins May Cause Miracles som består av 40 dagars arbete med meditaioner och reflektioner för varje dag! Bara att sätta pli på sig själv. Detta är andra gången jag gör denna omgång. Första gången var för tre år sen. Wish me luck!

Mina återhämtningsstrategier

Vid stora helger och sammankomster blir det tydligt att jag inte längre orkar på samma sätt som tidigare. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det så, efter att man varit i en utmattning. Även om det är otroligt roligt och allt det där, så blir man dränerad på många plan. Även denna midsommarhelg. Jag behöver några dagar hemma i ensamhet så mycket det finns möjlighet till, eftersom jag blir så socialt dränerad. Det kan betyda att jag behöver en dag att bara vila, sova, lyssna på en ljudbok, inte använda telefonen med sms, facebook och ställa mobilen på stör ej där bara familjen kan nå mig om det är ngt. Kanske ser jag en film om jag orkar; ngn enkel romantisk komedi som huvudet klarar av. När det är vinter ligger jag nere i källaren och eldar. När det är sommar är jag ute på altanen. Efter 1-2 dagar börjar jag återhämta mig och jag kommer tillbaka till mig själv men undviker fortfarande sociala sammanhang några dagar extra och använder energin till att tanka lite mer energi med att göra saker som jag tycker om. T ex göra halsband, måla, blanda oljor, blogga, förbereda matlisotor; d v s få vara kreativ i lugn och ro.

Idag började jag dagen hos tandläkaren och sen åkte jag hem och åt lunch ute på altanen. Sen kikade jag i kokböcker från bokhyllan för att få lite inspiration till matlagning; det har eskalerat lite med matplanering här hemma så här i början på sommarlovet; hela familjen har varit trött och det har blivit lite hipp som happ. Efter matplanering sov jag i soffan i över en timme. Ikväll blir det hämtmat från thaivagnen runt hörnet i vårt kvarter och jag kommer att handla online på Ica för att bara kunna åka och hämta i morgon; en av många strategier jag har för att slippa bli onödigt dränerad under stressiga perioder. Och kvällen kommer garanterat avslutas i soffan med sambon för att kolla på serie och i morgon kommer mer energi har infunnit sig. Det bästa med sommarlov är att jag får sova ut ordentligt. Jag är inne i en period där jag behöver mer än 8 timmar per natt och det är betydligt bättre att få ta alla timmar i ett svep istället för att först gå upp tidigt och sen bli trött mitt på dagen och somna 1-2 timmar för att sen bli seg och därefter få svårt att somna på kvällen.

Men det har tagit tid att hitta strategier och ännu längre tid att inse att strategier behövs. Och det är en frustration varje gång man inser att man inte orkar som tidigare. Men å andra sidan blir livet lite mer njutbart eftersom det inte går att fuska med återhämtning för länge.

Keep up the good work for your self! Du är tillräckligt och värdefull ❤️

Namaste

Sara

Vad kan DU göra idag, i morgon eller denna vecka för att förändra?

Det finns så mycket vi kan göra för att förändra oss själv och det liv vi lever. Det finns oftast en liten sak vi kan göra för att komma närmare våra mål. Det finns attraktionslagen som hjälper oss att få det vi vill ha. Men det är inte alltid vi kan förlita oss helt och hållet på den och vi kan inte heller nonchalera folk som mår dåligt. Vi måste vara humana. Du kanske önskar dig ett bättre jobb, smalare kropp eller mer pengar. Om du är frisk och mår bra går det lätt för dig att fokusera på ditt mål och du vet oxå att en dålig dag kan vändas till en bra, bara genom att ändra ditt tankesätt. Men det finns folk i samhället som inte kan ta till sig detta för att de helt enkelt inte mår bra. De mår dåligt. Där kan vi inte bara hoppa in och säga att “ja, men du skapar ju själv ditt liv; om du vill må bra får du tänka dig frisk!” Om vi pratar med en person som t ex befinner sig i en depression kan du definitivt inte använda den frasen till den personen. Där behöver vi börja på en annan nivå. Fråga istället personen om det finns något som skulle få hen att må bättre just nu, här i dag. Kanske behöver hen bara få skratta lite eller njuta av en lunch i solen.

Men om det gäller dig eller någon annan som mår bra, som har energin att förändra något här och nu; gör det! Det behöver inte vara något stort. Det är det lilla som tar oss till det stora målet. Du kanske vill börja äta mer hälsosamt? Börja med att googla på hälsosamma recept. Sen tar du nästa steg att bestämma dig för vilka recept du vill tillaga och sen åker du och handlar. Det måste inte ens ske inom samma vecka; det viktigaste är att du gör något för att ta dig framåt!

Så! Vad kan Du göra idag eller denna vecka för att komma närmare ditt mål? Fundera, skriv ner och GÖR!

Go, go, go!!

Namaste

Sara

Jösses vilken vecka!

Jag tror att den senaste veckan varit mer händelserik än dem senaste två åren; trött men glad och stolt. Vilat i två dagar nu och laddat om. Men så glad att jag vågat ta mig ut och göra saker som jag tidigare undvikt pga osäkerhet, rädsla för mycket folk på samma plats och trötthet påföljt av ångest. Men det gick ganska bra måste jag säga. Lite stresshjärna med ordglömska och lite onödiga och falska föreställningar. Men annars en bra bit påväg! Förra veckan bestod av barnvakt, författarbesök, mini föreläsning om eteriska oljor, morgonkaffe med en vän som inkluderade mys med en busig liten kille på snart 1,5 år och några dagar gamla kattungar och avslutningsvis ett 40-årskalas i skogen som jag aldrig trodde att jag skulle orka gå på efter en intensiv vecka men jag åkte dit och hade så trevligt och fick uppleva en fantastisk solnedgång ❤️

Så! Tisdag barnvakt åt bebis – två månader gammal- medan mamman försökte unna sig en massage. Det gick så bra så; byta bajsblöja, barvagnspromenad och nynna vaggvisor ❤️

Björkskogen fick mig att tänka på farmors tavla av Carl Larsson som var – och fortfarande är- en favorit från att jag var barn och såg den för första gången:

Och inte nog med massa skoj så har vi haft fyra ekorrungar som intagit balkongen. Så söta!! De har tränat på att jaga varandra och stampa med baktassarna.

Nedanför balkongen satt såklart katten och hoppades på att ngn skulle trilla ner – förra året tog han 6 stycken på TVÅ DAGAR!!! Gissa om jag blev ledsen och arg! De är mina kompisar! *Rör inte min kompis*

På onsdagen blev det författarbesök. Det får ni läsa om i nästa inlägg.

Namaste

Sara

Fakturor och attraktionslagen

Jag har fått frågor om hur det ens är möjligt att tänka positivt om pengar den dagen räkningarna dimper ner i lådan, en efter en och det enda man känner är en stor ångestklump i magen.

Så hur ska man tänka den dagen man inte ens kan betala alla sina räkningar? Hur kan attraktionslagen fungera då? Det är ju omöjligt att det skulle fungera så snabbt så att jag från dag ett till dag två, plötsligt skulle kunna betala mina räkningar!

Där, precis där slår osäkerheten till och du stoppar flödet. Jag har själv varit där. Om och om igen. Det gäller att HELA TIDEN vara tacksam och aldrig, aldrig känna att man saknar något.

Att tänka att du inte har tillräckligt med pengar är detsamma som att vara otacksam över pengar som du redan har och ingenting kommer att förändras förrän du blir tacksam; tacksam för alla pengar som du någonsin haft och alla pengar du har just nu och alla pengar som kommer att komma in i ditt liv – även om det “bara” är en tjugolapp…

Men det är svårt!! Jag vet! Att hitta glädje och tacksamhet varje gång räkning på räkning dimper ner i lådan är inte lätt och oftast får man ont i magen och ångest istället. Men här gäller det att byta fokus och hitta andra saker att vara tacksam för.

Några tips på vägen: 

  1. Var tacksam för allt som du får av räkningarna; tak över huvudet, värmen i huset, elen, varmvatten.
  2. Var tacksam för det lilla; någon bjuder hem dig på middag, rabattkuponger på tvättmedel och framförallt saker som inte kostar; kramar, kärlek, glädje.
  3. Tänk “Det löser sig!” Fundera inte över hur det löser sig.
  4. Tänk på att “det krävs lika mycket energi till att framkalla en krona som att framkalla en miljon…” Bra tankeställare! Anledningen till att vi upplever den där miljonen som en svår sak att framkalla är just att vi förväntar oss att det är svårt; en krona kan man ju hitta på gatan, men en miljon kan man inte bara få inom några dagar! Den tanken stoppar såklart flödet.

Och kom ihåg detta:

Den enda som kan ändra på din ekonomi och dina tankar om pengar är DU SJÄLV – ingen annan!! precis som med allt annat här i livet är det DU SJÄLV som gör alla dina val i livet; du väljer vilket jobb du ska ha, du har själv valt din sambo, dina vänner, din hälsa och du har själv skapat din ekonomi. 

Namaste

Sara

Påminnelse om tacksamhet

Hej kära läsare. Hoppas ni mår bra och har haft en fin vecka.

Jag har städat mina bokhyllor och hittat lite böcker som är värda att läsas igen – ett bra tips för att påminna sig själv om tankens kraft. Jag vill dela med mig av några rader så att även ni får en liten påminnelse:

På vad riktar du din uppmärksamhet under dagen? På tråkigheter eller och på sådant du saknar i livet? Eller har du mer uppmärksamhet på livets små glädjestunder?

Har du tänkt på att inte ens  kungar och kejsare hade rinnande vatten, centralvärme och elektisitet förr i tiden? Och definitivt inte Tv, tvättmaskin och bil! Du lever bättre än vad den sista kejsaren av Kina gjorde. Är du tacksam över det? Eller är du missnöjd för att kaklet i badrummet inte är tillräckligt snyggt? 

(Bärbel Mohr, Övningsbok för kunder hos kosmos)

Nu går det ju såklart att diskutera om huruvida servade dessa kungligheter var och att vi normala Svenssons inte har någon servant i form av butler etc. Men exemplet illustrerar ändå tillräckligt för att visa hur lätt vi människor kan vara missnöjda över så banala saker som materiella ting. 

Så om du vet med dig att du varit lite bitter senaste tiden så får du till uppgift idag att tänka om och tänka rätt; påminn dig om allt bra du har i livet. 

Namaste

Sara