IN MY HEAD

Flygrädd. Så jäkla drygt! Tro mig,  Jag har pratat med både flygvärdinnor och piloter. 

Hur ofta servar du bilen? – en gång per år.

Hur ofta servar man ett flygplan? – inför varje flygning. 

Hur ofta sker det bilolyckor? – mer eller mindre varje vecka typ…

Hur ofta sker det flygolyckor? – Sällan! 

Vi har oxå familj och barn som vi vill hem och äta middag med efter ett arbetspass… 

I KNOW I KNOW I KNOW!!! 

It’s just in my fuckin’ head!! Och det handlar om kontrollbehov och tillit. Jag är totalt utelämnad i någon annans händer… 

Jag är inte heller den som sitter bakom på en motorcykel eller sover i passagerarsätet heller. Tuff shit! Jag vet! Onödigt! Ja, hur jävla onödigt som helst…  

 

Så, fönsterplats med sikt mot vingar är ett måste; så länge de sitter kvar eller inte börjar brinna är jag ganska lugn. Och minsta lilla skakning i planet så stirrar jag mig blind på kabinpersonalen; så länge de ser ut att va lugna och jobbar på som vanligt, så hinner jag ta några andetag emellanåt.

Starten är värst. Fy fan när de brassar på motorerna. Dödsångest from hell och när en hjärtinfarkt varje jävla gång! Men resa, det ska hon minsann 😅😁 Landning har jag inga problem med alls; då vet jag ju att styrman vet att han ska landa 👌

Återkommer när jag landat. Wish me luck! 

That’s all. Over and out. 

Go morron i ottan

Här ligger jag i ottan o dricker kaffe. Finaste fullmånen lyser upp gården. När jag vaknade för en timme sen och skulle släppa in katterna, ser jag min gråa lurvis sitta på altanräcket mitt i månens ljus. Det såg så där lagom häx-magiskt ut. 

Maya sussar gott och mannen i huset åkte till gymet för en timme sen. Jag ska oxå gymträna på fm med efterföljande massage. Ska bli så skönt!! 
Ha en bra dag. 
Namaste

Längesen sist…

Nu va det ett tag sen jag bloggade. Det blir lite så när livet är upp o ner som en berg- och- bana. Men vet ni? De senaste tre veckorna har varit så underbara. Jag har känt mig hoppfull, positiv, kär och lycklig. Lite så där “för-bra-för-att-vara-sant-snart-rasar-det” Men det har inte rasat. Inte än. Och aldrig, hoppas jag. 

Mitt problem är ju att jag inte tror att jag är värd att få vara lycklig. Så dumt, eller hur? Jag har väl precis samma rätt som alla andra att få ha det bra? Men det tar tid att hitta den där självkänslan… 
Häromdagen gjorde jag ett test via Facebook; “Vad säger andra om dig bakom din rygg?” Svaret blev detsamma som jag många gånger fått höra av andra: folk beundrar mig för mitt självförtroende. Det är lustigt hur man uppfattas av andra. Oftast har vi en egen uppfattning om oss själva som inte stämmer överrens med den syn som andra har om oss. 

Vad gäller både självförtroende (det man gör) och självkänsla (det man är) så är det egenskaper som jag verkligen saknar. Vissa har sagt till mig att de tycker att jag är så modig och cool. Medan andra uttryckt sig att Du tror att du är så märkvärdig. Själv ser jag mig som en förvirrad och rädd liten myra. I min lilla värld är det ett totalt misslyckande om jag skulle råka göra fel och är därmed beroende av att alltid göra rätt. Men, Sara lilla… Ibland gör vi fel, men vi är inte fel! En mycket klok mening som jag läste i Självkänsla Nu av Mia Thörnblom för många år sen… Ja, vem vet. Kanske blir det nåt vettigt av mig oxå nån gång… 

Hej hopp… 

Hej Solen!

Äntligen! Här sitter jag och mår som fisken i vattnet! 

Och vetskapen att jag i två dagar (!!) har haft tv-hörnan som städprojekt och att den nu har titeln Top-noch-tv-hörna-no-more-snacks-in-da-sofa gör ju bara den här fredagen så mkt bättre 😃

Klart att kroppen värker efter den röjningen, men som sagt så kan vissa saker göra att återhämtning blir lättare även om det tar på krafterna. Men med tanke på mitt fantastiska upplägg med styrketräning efterföljt av massage två ggr i veckan så vet jag att detta nog är sista veckan med sån här förjävlig skitsmärta så det gör faktiskt ingenting längre att jag får fortsätta smörja, ligga spikmatta och köra värmedyna ett tag till. 
Jag känner sånt hopp inför mitt  mående och våren. Tacksam som sagt 🙏
That’s all. Over and out. 

Dagens Facebookuppdatering

Det är absolut inte ofta som jag går bananas och blir irriterad, sur, arg, förbannad på saker som jag själv inte kan styra över. MEN jag har vissa gränser. Som idag! Fy fan vad upprörd jag blivit. 

Det som gjorde mig upprörd i förmiddags kändes ju verkligen som en fis i rymden när min syster två timmar senare spelar upp ljudfilen från SOS där en stackare håller på att dö och kvinnan på SOS inte tror på honom!! 

Alltså den dödsångesten!! Den ångesten jag kände när jag hörde detta. Nä! Fy! Samhället MÅSTE SLUTA dra alla över en och samma kant!! Ja, jag vet att vissa är idioter och tar upp våra skattepengar, MEN vem fan ringer in och skojar om att man blivit skjuten i huvudet?! Kvinnan mår säkert jättedåligt och är nog väldigt tacksam att han överlevde. Om jag fick bestämma så får alla idioter sluta betee som just det; idioter. Och alla som har VIKTIGA positioner i samhället får ta sitt ansvar och följa de riktlinjer och regler som finns! Så enkelt. Så självklart. What’s the problem liksom?! 

That’s all. Over and out. 

Home alone

Idag har jag haft en riktigt härlig, underbar dag. Totalt kär i livet sånna här dagar. Allt flyter på och universum levererar big time!! 

Idag träffade jag en sjukgymnast som ska ta sig an mig under våren. Och jag är typ helt amazed by him! Jag har fått den bästa rehabplaneringen ever! Äntligen! Jag känner mig otroligt hoppfull, inspirerad och motiverad! NU kommer både kropp och själ att samarbeta och läkas tillsammans. Det är jag helt säker på. 
Ikväll tog jag en promenad och träffade en vän och bara satt och pratade och myste i soffan. Det är så härligt att äntligen känna att jag orkar det igen. 
Så idag är jag som sagt helt och hållet förälskad i livet 😍❤️🙏 
Ikväll är jag home alone. Vad jag gör då? Myser i soffan med middag bestående av italiano pasta och tittar på vänner såklart! 

Sen blir det sängen om en stund. Tidig kväll och ingen klocka som ringer i morgon bitti. Bara jag och lurvisarna i sängen i natt. Så mysigt! Ja, så vida de inte går bananas i natt och har cirkus; upp o ner för trapporna, tassar i ansiktet, putta ner grejer osv … Men då åker de ut, för jag ska sova 😊 

That’s all. Over and out…

Nice!

Idag mår jag bra. Så idag njuter jag av livet utan stress. Utan press. Nöjd över mig själv. Nöjd med allt. 

Jag har varit hos min samtalskontakt idag. Det gick lite gladare till än sist- då jag trodde att jag skulle bli kvar på sjukan o inlåst i nån cell så som tårarna sprutade mellan mitt hulkande till snyftningar ha ha. 
Även om allt brast där och då, så är det i efterhand helt fantastiskt att vi hittade min sköraste punkt… Så länge som jag burit på allt och bara bitit ihop och kämpat mig igenom allt det jobbiga… Det är som att hela min inre värld förändrats efter det besöket. Små, små frön av styrka, accepterande och kärlek till mig själv har börjat gro. Jag känner mig lugn. Jag är harmoniskt. Jag lyssnar på min kropp på ett helt nytt sätt. 

Det känns fantastiskt! 


That’s all. Over and out. 

Flickan är på G !!!

Ja, men nu jävlar! Känner både inspiration och motivation. Underbar och efterlängtad känsla!! Jag vill göra så mkt! Men jag vet att jag inte kan göra allt på en gång. Den informationem har gått in och accepterats! 

MEN!! Jag vill yoga! SÅ nu har jag skapat ett yogarum här hemma där yogamattan ligger framme hela tiden. 

Jag vill TRÄNA STYRKETRÄNING !!! Jag ringer gymmet och sjukgymnast på måndag! No more depp-blogg!! 

Jag vet att jag varit depp. Jag vet att jag svarar “jodå, det är okej. Lite trött” när jag får frågan på hur jag mår. Och det sista jag vill är att vara grå Så nu jävlar vänder vi den här bloggen! Mer skratt! Mer flum! That’s the way it should be, eller hur?!
That’s all. Over and out! 

Tankens kraft

Jag tänker mycket på det här med tankens kraft och attraktionslagen. Jag tror på det och den har alltid hjälp mig framåt i livet. Tills nu… 
Vad gör jag för fel? Jag tänker, önskar och visualiserar om all positiv energi som kommer till mig, men det hjälper inte. 

Min kropp skriker fortfarande nej! Kroppen strejkar. Själen gråter, hjärnan stänger av sig... Vad gör jag för fel?!… 

 

Felet är nog att jag inte lyssnar tillräckligt på min kropp, hjärna och själ. Alltså, det är så uppdelat allting i mig just nu. Jag är jag (vad det nu är av alla delar av en mäniska) och vill massor. Kroppen lever sitt egna lilla liv och försöker tala till mig och hjärnan ska vi inte ens tala om vilken envis liten rackare det är! Den lever definitivt i sin egen lilla bubbla och lyssnar inte ett jota på mig; väljer att stänga av sig helt som det passar och struntar fullkomligt i vad jag vill eller håller på med… 
Sen har vi lilla stackars själen som fått gråtit i många, många år medan jag totalt har bojkottat den. Jag tror i alla fall att själen känner sig ganska nöjd just nu. Oftast i alla fall. Jag myser mycket, mediterar, sover, yogar, skrattar och gråter när tårarna tränger sig fram. Så det går ju framåt. Kroppen får ju sin dos av vila och yoga och därmed återhämtning och ger den mig feber när jag försöker köra utan bensin så släpper jag mina planer och vilar. Ja, sen kan det ju vara så att en viss envishet kan tränga igenom som ni säkert redan har gissat er till, och hela jag blir som Alfons Åberg som ska bara innan jag ska lägga mig och vila … så, ja… At least I try … För det är inte lätt. 
 

Jag får visualisera ännu mer och och bli bättre på att prioritera och lyssna på hela mitt väsen helt enkelt.

 
That´s all. Over and out ….