Att följa sitt hjärta …

För 2 år sedan strax efter jul hamnade jag i en gråtorgie rent ut sagt. Jag satt ca 5 kvällar i sträck och åt godis och kollade på filmer som man gråter till. Jag hade så mkt tårar som ville komma ut som jag inte haft tid att ta itu med. Min sambo var en aning förvirrad och undrade vad det var för fel på mig där jag satt i soffan med tröstegodisburken i knät och massa snorpapper …. Jag förklarade att jag helt enkelt behövde gråta ut.

 

Det är jätteviktigt att gråta ut när man känner att man behöver. Dock är jag själv expert på att “inte ha tid” att gråta. “Jag gör det sen” istället. Dumt, mkt dumt. Så nu sitter jag här med en klump i bröstet sen nga veckor tillbaka och borde väl ta itu med de där tårarna.

 

SÅ igår var tanken “tröstegodis fram och garanti-gråt-film på” MEN sen tänkte jag; jag testar en komedi istället så jag blir glad! Så jag tittade på Ted och drack lite vin istället …. Men med inställningen att jag tar gråten i morgon när jag sitter ensam (dvs idag).

 

En film som jag däremot ALLTID gråter av är Dagboken; The Notebook – Snacka om tårgaranti! Så jobbig att jag fick lov att stirra ner i bänken när jag visade den för ett antal klasser för nga år sedan när jag hade egna elever. Jag grät, och eleverna grät. Den är så vacker, så vacker och så smärtsam; den passionerade kärleken, valet mellan rätt och fel, att våga följa sitt hjärta….  Har du inte sett den? Bunkra upp med ett kilo pappersnäsdukar och kryp ner i din ensamhet under en filt i soffan och bara go all in med dina känslor.

 

Det ska jag göra iaf …. 

 

Livet på andra sidan

Ja, nu är debatten igång. Jag är inte mkt för sånt. Men när det gäller det andliga så har jag byggt upp väldigt mycket i mitt bagage och har en hel del att säga om saken.
 
I måndags hade “livet på andra sidan” premiär. Ja, jag reagerade på EN sak; att damerna som skulle ha en seans av ett medium drack alkohol innan och under. Den seansen skulle jag aldrig hållt i alla fall. Men resten tyckte jag var bra. Sen får jag höra av mina mediala vänner nere i Sthlm att det blivit världens diskussioner om detta program. Jag kan inte förstå varför. Tre medium som jobbar på sina unika sätt! Ja, precis som det ska vara säger jag! Det finns ingen manual för hur du ska jobba, men däremot gäller det att visa respekt och hänsyn. Och det tror jag att alla (iaf seriösa) medium gör.
 
 
Jag har faijtats om detta med mediumskap; ska man bara vara andlig och sitta och meditera och prata hokuspokusflum hela dagarna för att man är andlig? Mitt svar är NEJ. Mitt motto är BALANS mina vänner. Drick champange, ät skaldjur, festa, sjung och skråla allsång till kl fyra på morgonen. Man behöver vara VANLIG emellanåt helt enkelt. Jag menar, vi lever på 2000-talet i ett postmoderntsamhälle; man ska vara unik; på sitt eget sätt.
 
Jag brukar säga (ngt jag läste i “Lyckan, Kärleken och meningen med livet”) Tänk dig att du står med både dina händer och fötter på jorden; så att du står stadigt. Sen tittar du på världen och allt omkring dig med hjärtat istället för med huvudet (dvs, döm ingen. Se på livet och alla människor med kärlek; min tolkning). Då kan du med gott samvete leva i båda världar; både den andliga och den fartfyllda och glamorösa.
 
En andllig person ska ALDRIG snacka skit om en annan människa och absolut inte om ngt annat medium. Det borde vara ristat i sten! Att det sedan finns professionella medium/andliga personer som dömer andra!? Hur andlig är man då egentligen? Andlighet är för mig omtanke och kärlek!
 
 
Det har varit en prövning och fight inom mig att våga stå för det jag kan och det jag gör. Men jag måste våga vara den jag är. De som inte tror på det jag håller på med behöver inte döma mig för det. Skeptiker finns det alltid. Jag har själv varit skeptiskt många gånger och kan fortfarande vara det idag. Jag behöver MYCKET bevis för att jag ska tro på att ett medium får fram ngn som stått mig nära och som idag lämnat jordelivet. Men jag har blivit överbevisad om och om igen. Och jag har själv “plockat fram” beskrivningar och ord som inte går att gissa sig till; så vad annat kan jag tro än att det finns ngt mer än det ögat ser!? Mediumskap handlar inte om  ngn gissningslek. Sen de/ni som inte upplevt ngt “övernaturligt” kan självklart inte veta vad det är. Men så länge inget går att motbevisa eller inte heller bevisa, så måste var och en få tro det de vill. Jag har min sanning, du har din. Jag vever mitt liv på mitt sätt och du lever på ditt sätt; bådas sätt är rätt.
 
That´s all. Over and out!