Fullmåne eller bara skitdagar?

Haft riktigt låga dagar sen i måndags. Är det fullmånen eller bara jag som har en svacka?

Idag har jag i alla fall tränat. Så skönt! Jag blir så glad och fylld av energi av det.

Men vem trodde på allvar att flickan skulle kunna träna 80% som läkaren rekomenderat ??? Sååå tråkigt med låga vikter och många reps… Gissa vem som körde tempo när vikterna kändes för lätta?? 😁 Så, snälla, snälla, älskade kroppen! Håll ihop! Jag gör detta för vår skull! Vi behöver vakna upp lite, få igång cirkulationen!
Efter massagen idag kändes det som att nacken var fem cm längre. Så fort massören masserade nacken kände jag hur jag slappnade av totalt och jag höll på att somna. Så skönt!

Klockan 14 lade jag mig för att vila efter att jag intagit lunch och myst i solen. Slumrade max 45 min sen var jag på banan igen. 

Maya sover hos mormor och har varit där sedan i förmiddags. Igår var hon hos gammel farmor. Så nu saknar jag min söta unge! Visst är det skönt att bara vara, skruva lite lampa, äta chips, kolla film, elda och bara vara lite till och sova tills jag vaknar av mig själv… Men min älskade unge luktar så gott, har samma goa, mysiga, mjuka, pussvänliga kinder som sin pappa, hon får mig att skratta och känna mig lycklig. Hon är så fylld av kärlek.

Det är härligt m ledighet och bara mysa, prata och busa i sängen m skruttungen… På lördag är d mosters tur att mysa. Alla vill mysa m Maya när hon är ledig. Men i morgon och på söndag och hela måndagen är hon hemma och bara min igen ❤️🙏 

That’s all… Over and out … 

Happy or sad?!

Ja, jag vet inte vad jag ska känna, tänka, vara eller dela med mig till er. Ska jag skriva om min förvirrande period i livet eller bara vara crazy lilla tok-Sara som se humor i allt… Ja jag vet inte…

Hur som haver så unnade jag mig lite impuls-shoppande idag, eller ja, i kväll strax innan affärerna stängde.
    Alla mina tights har gått sönder; shoppade nya. 
    Går mest utan bh efters jag inte har ngn som är hel och sitter som den ska… och får typ panik när jag ska ut bland folk och bröstvårtorna syns igenom precis som taxörorna som flaxar… Den första jag provade satt som en smäck! *katjing* 
    Nya solbrillor! Dem jag har är helt snedvridna. 
    3 st läppglans! Jag brukar oftast ha minst 3-5 st läppglans i väskan o har under min sjukskrivning inte haft ett enda… 
    Och ett litet hårspray i väskstorlek 👌😃💃 
Feels good liksom… Jag behöver ju inte falla sönder bara för att jag inte kan jobba och leva det liv jag är van vid, eller hur?!
Puss på er!

Tålamod, Sara, tålamod..,

Är det nåt jag har dåligt med så är det tålamod…. Åååå som jag behöver det nu! 

Läkarna säger till mig: Du kan inte stressa dig ur stressen! Nä, jag har förstått det… Men nu har jag lyssnat på sköterska och läkare och bara varit (så gott som hela veckan iaf…) Så nu vill jag vara läkt, leva ett vanligt vardagsliv, träna, dansa, yoga och utmanas! Men nähädå… 

Så i eftermiddags satt jag och grät och kände mig så jävla bitter och förtvivlad för att jag inte orkar läsa som jag är van vid! Guu vad jag saknar att LÄSA!!! Krypa ner lite extra tidigt i sängen och försvinna in i en bok i flera timmar… Då hade jag varit klar med Camilla Läckbergs samling för längesen! Jag hade utan problem plöjt en bok per vecka! Om jag och min hjärna hade följt samma takt vill säga, men så är ju inte fallet alls. Min hjärna har tagit kommandot över mig och bestämmer tydligen helt och hållet själv hur den vill och inte vill… Eller, ja…, vad den orkar och inte orkar heter det väl …
Det är bara så sämst att älska deckare när hjärnan endast vill läsa fem sidor åt gången och max en gång per vecka!! 😱😱😱😱

Jo, jag vet att det finns ljudböcker! Men!! Älskar jag att läsa så älskar jag att läsa! Så det så! Och det är så viktigt vem som läser en ljudbok. Och hur som haver somnar jag mest om jag lyssnar på en sådan. Jag har testat. Det är liksom inte min grej riktigt. Själva läsningen är ju hela grejen med en bok… 
Ja, ja…. Kanske om ett år… Kanske om ett år… 
That’s all. Over and out… 

En vecka i slow motion ….

Jag har varit väldigt duktig den här veckan, om jag får säga det själv 😁👌

Jag har slappat, chillat, vilat; kalla det va ni vill… Kollat film i divanen framför brasan, kollat serie; Revenge 👍👍, kollat film på kvällen; Dansa med Vargar, yogat överdrivet innan läggdags för att kunna sova gott- och gott hat jag sovit 😊😴🙏 mediterat och djupandats…
Jag tänkte även att det kunde vara nyttigt att komma utanför mina husväggar och följde med sambon och pappa mfl på hockey. Faktiskt rätt skoj nu när det går bra för byn. Och jag lär ju vara redo som sist när de gick upp i elitserien 👍

Väl på plats och med första mål för hemmalaget redan efter 42 sekunder och nästa mål vid tre minuter; dunka, dunka musik, adrenalinpåslag och hejja hejja… Nja, jag vet inte om det är något som läkaren rekommenderar då jag bör undvika adrenalinpåslag tills vidare… Aaaa … Men det var skoj och jag var självklart sömning andra och tredje perioden och sov som prinsessan på ärten hela natten… Det var ju iaf positivt efter nga bökiga nätter m mindre sömn … 

That’s all. Over and out… 

Back to basic…

Efter förra veckans samtal och veckans läkarbesök har jag nu fått ta mitt förnuft till fånga och inse ett och annat. Bland annat:

 – Dags att inse att jag är sjukskriven på obestämd tid…
– Detta kommer ta tid… Ta tid… Ge det tid… Ge det tid… No rush…
– Jag måste vara medveten att det kan ta ett år till… Det kan ta sex månader till… No rush, give it time…
– Jag ska inte lägga energi på husarbete… Jag ska blunda för disk och tvätt och gå raka vägen ner till tv:n… 
– Det är okej att inte orka promenad el yoga varje dag… Fem minuters promenad är helt ok!  Mer behövs inte när benen känns tunga och bedövande… 
– Jag behöver backa bandet… Inte bara ett steg eller tre, utan fem; back to basic … 
 
Ja, med detta sagt så ska jag kanske inte yppa mig om helgens big-happening-in-da-house …. Men, men… Here it goes… Jag har inväntat motivation och ork i flera veckor för att orka ta itu med det bortglömda rummet på övervåningen… Och igår så liksom *pow* och där kom det… Och idag höll det i sig.. Inte nog med det så fick jag en känsla av att Maya funderar på att byta rum igen… Och ja, den intuitionen va ju rätt… Så det blev till att röja och rensa hennes ny-gamla rum och guu så bra det kommer bli!! Soff- och tv-hörna fixad ikväll… Sååå nice!! Tänk er själva; 9 år och denna myshörna! Icke att förglömma att det är en bäddsoffa; hello sleep overs och movie time! 

Stolt och nöjd unge, trött och nöjd mamma …

I morgon blir det vilodag… Jag tror inte att det kommer finnas så mycket mer alternativ 😁
Tyvärr funderar jag på om jag kanske helt och fullt måste ta skärm-paus… Och med det inkluderat och mest av allt Blogg-paus …. Kanske slinker det in ngt emellanåt, men jag kommer pausa iaf en månad till att börja med… 
Kanske kikar jag in på Instagram el snapchat när ork och lust finns… Däremellan får ni skicka en läkande tanke fyllt med kärlek, värme och läkande kraft till den lilla utmattade flickan ❤️🙏❤️
På återseende …
That’s all… Over and out …

Insikter

Det är alltid lika intressant att träffa en samtalskontakt. Jag har fått så många aha-upplevelser de senaste åren, då jag behövt samtala om min stress och nu min sjukskrivning. Igår fick jag påminnelse om att jag behöver trygghet, men vem behöver inte det? Jag behöver även bli bekräftad och sedd för den jag är och vill vara. Jag har ett stort kontrollbehov (och då ska ni veta att jag under minst 15 års tid har jobbat bort extremt mkt av det!!)

Jag har svårt att lita på människor och jag undviker att hamna i positioner som kan göra mig besviken och få mig att känna mig avvisad. Ett exempel är att jag i princip aldrig ber om hjälp *Sara kan själv* OM jag ber om hjälp och får ett nej, vad händer då? Jo, jag blir besviken och ledsen eftersom jag blir avvisad. Och om jag får hjälp och det inte blir som jag tänkt mig, så blir jag oxå besviken. Med andra ord är det lika bra att göra allt själv, så slipper jag utsätta mig för risken att bli besviken. Ungefär så gick diskussionerna igår.
Utmaningen under vårens samtal kommer att bli att hitta nyckeln till Saras sårbarhet. Ska bli jäkligt spännande eftersom jag själv inte har den blekaste aning ✌️🙏
Jag måste även träna på att göra ingenting. Jag har haft möjligheten att ligga i soffan o glo på film; som jag älskar– dagarna i ända under hela min tid hemma. Men tror ni flickan tar sig tid för det? Nä, just det. MEN idag tog jag till mig av der jag blev påminnd om igår och blundade för disken, gick till nedervåningen, tände en brasa, la mig i divanen och bara myste.

Och jädrans vad skönt det va! Min kropp och själ blev så glad och hela jag fylldes med harmoni när jag släppte alla masker och påhittade måsten. Klapp på axeln till mig själv 🙏❤️

 
That’s all. Over and out… 

A better day …

Såklart var det en bättre dag idag! Nog för att jag sov från halv nio till tio över elva efter att jag kört ungarna till skolan, men sen mådde jag bra fram till klockan halv fyra då jag fick feber bara så där från ingenstans…. Så inte vet jag om jag råkat överanstränga mig när jag fixade m lite tvätt o m köket… Så tröttsamt!!!

Sitter ute o börjar så smått frysa nu; blir fort kyligt när solen gått ner även om d är väldans varmt i solen på dagarna. Inte konstigt att det blir jordskalv, som idag, när värmen och kylan avlöser varann … 

 
Nu ska jag gå in o kolla Califorication …

Stackarn; vaknar oftast upp bakis o förvirrad 😁

That’s all- over and out…

Sämre dagar

Vissa dagar är helt enkelt värre än andra. Jag har varit sjukskriven så länge nu, att jag har slutat räkna månaderna. Jag har insett att jag måste förstå att allt kommer ta tid. Jag har precis börjat acceptera min nya livssituation. Jag försöker förstå allvaret i hur sjuk min kropp varit och hur sjuk den fortfarande är.

Jag är tacksam som har ett fantastiskt liv med underbara, fina vänner och världens bästa familj som stöttar mig fullt ut och är förstående och alltid finns där för mig vare sig jag är glad, pigg, ledsen, trött, gnällig… Men vissa dagar hjälper inte ens det. Idag är en sån dag där det inte går att sätta ord på vad och hur jag känner mig. Jag är trött på att vara trött. Jag är frustrerad över att inte orka det jag vill.
Jag vill vara själv men ändå nära. Jag vill gråta men ändå inte. Jag vill skrika men ändå inte. Jag försöker meditera, men det går inte. Inte idag. Inte dessa knasiga, dumdagar.
Lika bra att försöka sova snart. Ny dag, nya tag i morgon!
That’s all – over and out

Woop woop

Ja herre jeflar, här gick veckan väldigt snabbt. Jag har varit ledare för ett gäng ungar på golfskola. Jag har varit på minisemester till Sthlm och firat midsommar. Jag är helt slut. Min sjukskrivning har gjort sig påminnd. Jag ser framemot VILA i minst två måndader efter dessa fyra dagar med tre timmars jobb per dag. Galet. Helt galet. Ikväll tar jag mig lite vin och bara är ….

That’s all. Over and out.

And life goes on …

Fuckin´jäkla bajsvecka rent ut sagt. Jag har varit så trött så trött. Vill bara att det ska bli kväll så jag får sova. I går fick min dotter feber så jag har varit hemma med henne plus att jag hade henne hemma hela sportlovet fastän det var J´s vecka. Jag inser nu att orken inte riktigt infinner sig. Det tog på krafterna. Det finns ju anledning att jag är sjukskriven, men jag glömmer bort det. Vill bara jobba och vara pigg. Träna, luncha på stan, bjuda hem vänner på middag. Men den här veckan var verkligen tuff. Tagit promenader för att få luft, men tanken var gymmet. Men det är nu det är viktigt att tänka positivt Sara! precis som jag själv lär ut. Jag har promenerat och det är bättre än ingenting.
Jag har precis börjat titta på Blacklist; blev tipsad om det ikväll när jag skrev på facebook om ngn hade ngt bra förslag på vad jag kunde vila ögonen på för att bli på bättre humör. Det fick mig att tänka på hur mkt jag alltid velat bli polis och blev jag lite deppig över det också ha ha. Eller ja, polis o polis, men kriminalare iaf. Jag hade nog blivit en grym sådan med min starka intuition och min känsla för detaljer 😉 Jag hade hela min resa klar för mig innan jag började gymnasiet; allt var planerat och förberett för att ta mig till drömyrket. Men sen vet jag inte vad som hände … kanske lyssnade jag för mkt på andra, kanske var jag alldeles för osäker och kanske, kanske kan det ha varit en liten notis i VeckoRevyn som jag läste när jag var 16 år som fick mig att tänka “nähä, det var inte meningen att jag skulle bli polis då” Det stod att “om du ska bli polis bör du vara över 160 cm lång” …. Ja, lilla jag var ju bara 158 cm …. MEN kors i taket i mitt nya pass står det 159,5 cm !!
Nåja, kanske kan jag hoppa in och hjälpa utredarna på annat sätt i framtiden – det händer ju att poliserna tar hjälp av mediala människor ibland. Jag brukar faktiskt, tillsammans med mina likasinnade vänner, känna in ibland när det står om ngt speciellt brott i tidningen för att testa oss lite och se om vi känner in rätt. Kanske blir man den svenska varianten av Allison/Patricia en vacker dag 😉