Hemsk, fruktansvärd, vacker…

Ja, det är väl så man kan sammanfatta Pias begravning. Jag höll på att bryta i hop totalt, såklart. Grät, snorade, skakade, ville kräkas…. Önskade hela tiden att Pia satt bredvid mig och kunde hålla mig i handen. Alla andra var där förutom hon. Det kändes så tomt. Jag kände mig så ensam. Precis som jag visste att jag skulle göra. Alla hade någon bredvid sig att hålla i handen eller krama. Efter att jag lagt min ros på kistan – en orange, som betyder vänskap, kom Niklas och satte sig bredvid mig och höll om mig en stund. Tack!

Det sägs att tiden läker alla sår. Det gör det säkert. Men just nu är saknaden så stor. Jag har varit på väg att ringa Pia flera gånger. Jag har saker som jag vill berätta för henne. Men det går ju inte. JAG SAKNAR DIG PIA!!!!!Jag är så fascinerad över hur kroppen och psyket reagerar när man hamnar i chock och när man är så otroligt ledsen som jag är just nu. Kroppen behöver ingen mat – känns det som iaf – men endå orkar man göra så mkt. Idag drack jag en kopp kaffe när jag vaknade (ja, jag unnade mig en kaffe idag, jag var väldigt sugen efter min låååånga sovmorgon…) sen gick jag en promenad och hamnade på JYSK där det var rea, så jag shoppade loss lite, gick hem och började fixa med mina nya saker som jag köpt. Sen började jag bli hungrig, då var klockan 14. Vanligtvis har jag redan hunnit äta både frukost, lunch o mellanmål vid den tiden… Sen åkte jag och handlade o sen möblerade jag om Mayas rum och bytte gardiner o städade. Sen stod jag i köket o lagade värsta gormet maten: färsk lax m potatis, sås o god sallad. Jag var visserligen inte ens hungrig men middag måste man ju göra… NU har jag äntligen satt mig ner för första gången på hela dagen. Känner mig dock lite sliten nu….. Får försöka styra upp det här med mat o grejjer så man inte blir sjuk, typ ställa klockan eller nåt så jag kommer i håg att äta 🙂
 
Nä, nu ska jag kolla på tv o slappa….
Puss o kram

Mardröm…..

Ja, så känns det, som en fruktansvärd hemsk mardröm och jag bara väntar på att få vakna….. Och det känns värre o värre för varje dag nu när det närmar sig begravningen. Men jag tror att det kommer att kännas lite lättare efter den, men begravningen i sig kommer att vara mardrömmens klimax. Ja, det är bara att bita ihop, put on a mask and go through with it…

Sara 

And then it comes….

Tears, tears, tears…. Finally!! Så här blev det sist oxå, den där gången när jag behövde gråta senast. ALLT går emot mig tills jag inte kan hålla mig längre. TACK, får jag väl säga då, för nu har jag då skjutit på det i flera veckor. Så jävla skönt. MEN FYYYYYYYYY Vad jobbigt det är att börja inse att jag faktiskt har förlorat en av mina bästa vänner någonsin. Alltså Pia var verkligen som en lilla syster för mig. Jag kunde vara mig själv med henne, jag kunde vara ärlig mot henne och vi kunde bli snea o sura på varann för att sedan skratta åt allt… Sådana vänner växer inte på träd!! Jag är ju självklart ledsen för att hon inte finns i livet som en levande varelse, men jag blir oxå arg, ledsen och besviken för att hon gör så här, bara lämnar oss. Varför sa du inget Pia? den frågan skriker i mitt huvud dag som natt. Men absolut, jag vet ju att hon inte ville längre och att hon har det bra nu. Men JAG då!!? Och alla andra som inte hunnit med att göra allt som vi sa att vi skulle göra?!?! Det blev så tomt och ihåligt… Vi skulle ju ut o resa tillsammans igen vännen! Och vi skulle festa!! och våra barn skulle leka med varandra! Alla dessa härliga framtidsdrömmar bara försvann, *poff* borta. Du sa ofta att jag var en av de få som förstod dig,  men varför sa du inget den här gången?? när du vet att jag skulle ha förstått!?!? Nu har ju jag visserligen fått svar på den frågan i efterhand, men det hade varit så härligt om du hade varit kvar i livet…. Livet känns sååååå tomt utan dig Pia!!!! *eko*

Nä, nu ska jag dricka te o lugna ner mig lite så jag orkar med verkligheten här hemma….
PUSS

A Dream Deferred

Å, så skönt jag sov när klockan ringde kl 6…zzzzzzzzzzz….o Maya sov, i natt igen, i sin säng heeeeela natten. Man blir verkligen ordentligt utsövd när man inte blir väckt mitt i natten…

Hade en dröm med budskap när klockan ringde. Tack tack! Det är häftigt vad drömmar kan säga till oss. Vi borde vara mer vaksamma och skriva ner eller iaf försöka komma ihåg våra drömmar. Det var ett tag sedan jag drömde en dröm med budskap som jag fick tillfälle att komma ihåg. Jag är annars så trött när jag blir väckt ur mina drömmar att jag inte kommer ihåg…. Idag ska gammelfarmor hämta maya på dagis, så jag är lite ledig när jag har haft mitt seminarium mellan kl 10-12. Jag ska visserligen bara åka o handla o göra sånt där som man måste göra ibland. Men jag ska nog plugga lite oxå. Vill komma på vad jag ska prata om på mitt argumenterande tal, som jag egentligen ska ha nästa fredag, men jag har förklarat läget för mina lärare att jag förmodligen inte har varken möjlighet eller ork dagen efter min bästa väns begravning. Samtidigt så känns det som att det skulle vara skönt att få det gjort oxå. Men, som sagt, det vore skönt om jag bara kunde få koncentrera mig på begravning de dagar jag är nere i Stockholm. Skönt och veta att jag får göra talet en annan gång ifall att jag inte kan på fredag iaf… 

Ja, usch ja. Mycket blandade känslor inför mitt Stockholmsbesök. Eftersom jag fortfarande är i chock och inte riktigt har fattat att Pia inte lever längre, så vet jag inte riktigt hur jag kommer att reagera på hennes begravning. Endera kommer jag fortfarande vara i chock och inte gråta en enda tår för att jag fortfarande är i chock och inte kommer att fatta vart jag är och tro att jag drömmer, eller så bryter jag ihop totalt, vilket känns jätteläskigt eftersom jag ska gå helt själv på begravningen, så jag kommer sitta där på en kall kyrkbänk och inte ha någon att krama eller hålla i handen. Men det vore ju skönt och få ut allt också. Jag har ju inte lyckats gråta ut så mkt här hemma ännu.
 
Fattar inte vad det har hänt med mig. Jag som haft såååå lätt för att gråta förut. Alltså, ni ska se mig idag. Jag försöker verkligen gråta emellanåt, även innan Pia dog. Jag tror att jag blev rädd för att gråta när min morfar dog. Då grät jag så mycket både före och efter begravningen PLUS att jag bröt ihop totalt på begravningen, eller ja, minnesstund hette det väl… Så nu är jag rätt duktig på att imitera Cameron Diaz i “The Holiday” när hon sitter och verkligen försöker gråta…. Jag tycker nog mest att det är jobbigt att böla. Man blir snorig, svullen i ansiktet, får huvudvärk och jag får till o med feber när jag gråter ut ordentligt….så jag är nog lite lat. När jag väl får till nga tårar så säger jag: Nä, men jag har inte tid att gråta nu. På torsdag har jag tid, då är jag ledig 🙂  skillnad mot förut, då böla jag av allt, minsta lilla man såg på tv eller läste i tidningar…Nä, nu ska jag öva på mitt tal, tal nr 1 av tre som vi har framför oss i den kurs jag läser nu. Svenska språket 1, text och tal. Rätt skönt att läsa, skriva och prata på svenska för omväxlingsskull….

Ja, hörs sen då…………