Bara onsdag…

Sara Rosenberg Lämna en kommentar

Ha ha, jag hade onsdag igår i huvudet… lite drygt att det är onsdag idag igen. Jag längtar väl alldeles för mkt efter fredagsmys m Maya…. Klockan är bara halv tre, känns i huvudet o kroppen som att den är betydligt mkt senare. Jag har läst, läst och läst massa texter inför seminariet i morgon och försökt att analysera på bästa sätt *puuuuh* sen blev jag så fruktansvärt hungrig så jag fick lov att äta mellis o samtidigt passa på att ta en paus från plugget; plocka ur och i diskmaskinen o blogga lite – jag som aldrig förstått mig på det här med att blogga, men nu sitter jag här. Inte vet jag om någon läser, men vad gör det – jag gillar ju att skriva så varför inte… Jag har väl inte det mest spännande liv för tillfället så det finns nog inte så mkt att läsa om förutom tråkiga vardagsbekymmer o pluggångest ha ha.

MEN, jag blev faktiskt uppringd av schemaläggaren på St mikaelskolan idag!! Han hade ett jobb till mig från och med fredag och fram till maj-2009!! Den ni! Jag ska få starta en En B kurs med en grupp elever som går idrottsgymnasiet -bygg. Antar att det blir endast killar, men det är jag ju van vid sen praktiken: 10 veckor med två elklasser – enbart killar mellan 16-18 år som inte var det minsta intresserad av engelska. Det var en upplevelse kan jag säga och jag är glad att jag fick en sån klass så jag fick känna på en del av de tuffa utmaningarna inom läraryrket.

Ja, annars då…. nä, det händer inte så mkt just nu. Till helgen har jag inga planer alls – skönt. Förra helgen var det höststädning av gården o rensning av garaget som stod på schemat. Så skönt att det är över nu – f-n hur det såg ut på gården innan *huuuua*. Men nästa helg blir det mer fart. Då är det dags för stor Halloweenfest och jag har fixat klart med min utstyrsel. Jag är inte så mycket för det där med att festa längre – men klä ut sig och spela lite apa en kväll är ju alltid skoj. Jag har inte varit ut på krogen i Mora sen februari-mars, till skillnad mot för nga år sen då man va ut rätt så regelbundet. Det lockar mig inte det minsta längre. Jag är ändå bara ute en timme sen blir folk så fulla o dryga och då går jag hem – vilket inte är så uppsakattat av mina partykompisar: “men ååååå snäääääälla, en liten stund till!! Jag bjuder på en drink….” ha ha, men jag vill ju inte dricka nåt mer och bli full, men det fattar de ju inte när de själva är fulla och har the time of their life….. Men i somras på Johan o Karins fest höll jag ut ända till kl 01!! Då var kompisarna imponerade ha ha… ja, man har väl blivit gammal o tråkig, vad vet jag….. 

Nä, men kanske jag ska ta mig en promenad och få lite luft – har suttit framför datorn sen kl 7 i morse (med nga få pauser emellanåt) så syret börjar ta slut nu…

Caio
Sara

lite off idag..

Sara Rosenberg Lämna en kommentar
Sitter här o har laddat upp m lunch o grejer framför datorn för att kolla på en föreläsning – vad händer, jo, ljudet funkar inte på länken… suck. Vad gör jag då? surfar runt på IDOL saijten ha ha *get a life girl* men jag tror det kan bli skoj m veckans tema som är ABBA så det kan bli jämt mellan deltagarna, speciellt om de väljer en låt från Mama Mia som är så populär idag – man kan ju till o med se den filmen som kareoke verision. Tänk er en full biosalong där alla rockar loss – vilket ös! ha haAnnars är det som sagt lite segt idag. Trött o avtrubbad av alldeles för mkt plugg. Ni som tror att det är soft att plugga på distans är ju helt ute o cyklar kan jag säga – ingen rast ingen ro. Helst ska man nog varken ha barn eller hus om man ska studera på högskolan.

I torsdags fick vi 4 olika uppgifter – dvs olika teman på dikter som vi skulle skriva. På fredagen hade vi tenta mellan kl 10-16 o i måndags skulle dikterna vara klara varav en skulle vara skriven på hexameter, dvs en 6taktig fallande vers med trokéer och daktyler, orimmad, stikisk och med daktyl-troké som avslutar raden – sug på den ni!
Vi skulle även hitta en bild som representerade dårskap och utgå från den.
Sen fick vi välja fotografier på Fröding eller Strindberg och göra en dikt av dem, den tredje uppgiften var att plocka ut 10 ord från KADAVRET (en annan dikt) och göra en ny dikt av den och den sista fick vi en början där vi skulle fortsätta o bygga på:
Du
att så underbar/t
jag tänkte att
kanske inte andraHär är mitt resultat – som även kommer att publiceras i ett kompendium på skolan 🙂   bilden föreställer fridykning ifall ni undrar…

Kroppen kan klara så mycket. En ljuvlig frihet för många

O       o    o,   O  o  o, O    o     o,   O  o,    O o    o,    O o

Ner i det djupaste vatten bland fiskar och rev vill de fara

O   o  o,  O o   o  ,O   o      o,     O  o    o,  O     o   o , O o

Skadad för livet eller kanske till och med döden

O   o     o,   O o, O o , O o,    O    o    o,     O o

————————————————————————

Fröding

En ung man ser genom glasögonen

En blick, en undran över framtiden

Kanske är han den samme, gammal som ung?

Samma hjärta, fler rynkor, en tröttare blick

En gammal man ser genom glasögonen

En blick, en dröm tillbaka till det unga livet

—————————————————————————————

Du

Att så underbart

Jag tänkte att

Kanske inte andra

Kan se

En hemlighet

Ingen annan förstår

Bara du

Bara jag

Vi

—————————————————————————–

10 utplockade ord från Kadavret

Smittor i solen som inget öga kunde se

Cellerna som gav kroppen liv tynades bort

Ingen visste att stunden var kommen

En sista festmåltid

Döden serverades som på ett fat med bröd

De älskandes skönhet finns ej mer

———————————————————————–Ringarna under hexameter dikten är daktyler o trokeér för er som inte förstod det.

Sen idag va det dags för att koppla ihop dikter med nittitalisterna, samhället och dess sätt att skriva på….. så därför är jag lite off idag….

Nu ska jag snart åka på apoteket o köpa nässpray till Maya eftersom mamma Sara har sniffat upp det som vi hade hemma *beroende framkallande grejer det där* Maya är så snorig o hostig. Sen måste vi åka o handla – ska göra en god höstsoppa o baka gott bröd till – om jag orkar baka idag, lite osäker på min motivation just nu….

Ja, men ok, that´s all for now…
Sara

Hemsk, fruktansvärd, vacker…

Sara Rosenberg Lämna en kommentar

Ja, det är väl så man kan sammanfatta Pias begravning. Jag höll på att bryta i hop totalt, såklart. Grät, snorade, skakade, ville kräkas…. Önskade hela tiden att Pia satt bredvid mig och kunde hålla mig i handen. Alla andra var där förutom hon. Det kändes så tomt. Jag kände mig så ensam. Precis som jag visste att jag skulle göra. Alla hade någon bredvid sig att hålla i handen eller krama. Efter att jag lagt min ros på kistan – en orange, som betyder vänskap, kom Niklas och satte sig bredvid mig och höll om mig en stund. Tack!

Det sägs att tiden läker alla sår. Det gör det säkert. Men just nu är saknaden så stor. Jag har varit på väg att ringa Pia flera gånger. Jag har saker som jag vill berätta för henne. Men det går ju inte. JAG SAKNAR DIG PIA!!!!!Jag är så fascinerad över hur kroppen och psyket reagerar när man hamnar i chock och när man är så otroligt ledsen som jag är just nu. Kroppen behöver ingen mat – känns det som iaf – men endå orkar man göra så mkt. Idag drack jag en kopp kaffe när jag vaknade (ja, jag unnade mig en kaffe idag, jag var väldigt sugen efter min låååånga sovmorgon…) sen gick jag en promenad och hamnade på JYSK där det var rea, så jag shoppade loss lite, gick hem och började fixa med mina nya saker som jag köpt. Sen började jag bli hungrig, då var klockan 14. Vanligtvis har jag redan hunnit äta både frukost, lunch o mellanmål vid den tiden… Sen åkte jag och handlade o sen möblerade jag om Mayas rum och bytte gardiner o städade. Sen stod jag i köket o lagade värsta gormet maten: färsk lax m potatis, sås o god sallad. Jag var visserligen inte ens hungrig men middag måste man ju göra… NU har jag äntligen satt mig ner för första gången på hela dagen. Känner mig dock lite sliten nu….. Får försöka styra upp det här med mat o grejjer så man inte blir sjuk, typ ställa klockan eller nåt så jag kommer i håg att äta 🙂
 
Nä, nu ska jag kolla på tv o slappa….
Puss o kram

Mardröm…..

Sara Rosenberg Lämna en kommentar

Ja, så känns det, som en fruktansvärd hemsk mardröm och jag bara väntar på att få vakna….. Och det känns värre o värre för varje dag nu när det närmar sig begravningen. Men jag tror att det kommer att kännas lite lättare efter den, men begravningen i sig kommer att vara mardrömmens klimax. Ja, det är bara att bita ihop, put on a mask and go through with it…

Sara 

And then it comes….

Sara Rosenberg Lämna en kommentar

Tears, tears, tears…. Finally!! Så här blev det sist oxå, den där gången när jag behövde gråta senast. ALLT går emot mig tills jag inte kan hålla mig längre. TACK, får jag väl säga då, för nu har jag då skjutit på det i flera veckor. Så jävla skönt. MEN FYYYYYYYYY Vad jobbigt det är att börja inse att jag faktiskt har förlorat en av mina bästa vänner någonsin. Alltså Pia var verkligen som en lilla syster för mig. Jag kunde vara mig själv med henne, jag kunde vara ärlig mot henne och vi kunde bli snea o sura på varann för att sedan skratta åt allt… Sådana vänner växer inte på träd!! Jag är ju självklart ledsen för att hon inte finns i livet som en levande varelse, men jag blir oxå arg, ledsen och besviken för att hon gör så här, bara lämnar oss. Varför sa du inget Pia? den frågan skriker i mitt huvud dag som natt. Men absolut, jag vet ju att hon inte ville längre och att hon har det bra nu. Men JAG då!!? Och alla andra som inte hunnit med att göra allt som vi sa att vi skulle göra?!?! Det blev så tomt och ihåligt… Vi skulle ju ut o resa tillsammans igen vännen! Och vi skulle festa!! och våra barn skulle leka med varandra! Alla dessa härliga framtidsdrömmar bara försvann, *poff* borta. Du sa ofta att jag var en av de få som förstod dig,  men varför sa du inget den här gången?? när du vet att jag skulle ha förstått!?!? Nu har ju jag visserligen fått svar på den frågan i efterhand, men det hade varit så härligt om du hade varit kvar i livet…. Livet känns sååååå tomt utan dig Pia!!!! *eko*

Nä, nu ska jag dricka te o lugna ner mig lite så jag orkar med verkligheten här hemma….
PUSS

A Dream Deferred

Sara Rosenberg Lämna en kommentar

Å, så skönt jag sov när klockan ringde kl 6…zzzzzzzzzzz….o Maya sov, i natt igen, i sin säng heeeeela natten. Man blir verkligen ordentligt utsövd när man inte blir väckt mitt i natten…

Hade en dröm med budskap när klockan ringde. Tack tack! Det är häftigt vad drömmar kan säga till oss. Vi borde vara mer vaksamma och skriva ner eller iaf försöka komma ihåg våra drömmar. Det var ett tag sedan jag drömde en dröm med budskap som jag fick tillfälle att komma ihåg. Jag är annars så trött när jag blir väckt ur mina drömmar att jag inte kommer ihåg…. Idag ska gammelfarmor hämta maya på dagis, så jag är lite ledig när jag har haft mitt seminarium mellan kl 10-12. Jag ska visserligen bara åka o handla o göra sånt där som man måste göra ibland. Men jag ska nog plugga lite oxå. Vill komma på vad jag ska prata om på mitt argumenterande tal, som jag egentligen ska ha nästa fredag, men jag har förklarat läget för mina lärare att jag förmodligen inte har varken möjlighet eller ork dagen efter min bästa väns begravning. Samtidigt så känns det som att det skulle vara skönt att få det gjort oxå. Men, som sagt, det vore skönt om jag bara kunde få koncentrera mig på begravning de dagar jag är nere i Stockholm. Skönt och veta att jag får göra talet en annan gång ifall att jag inte kan på fredag iaf… 

Ja, usch ja. Mycket blandade känslor inför mitt Stockholmsbesök. Eftersom jag fortfarande är i chock och inte riktigt har fattat att Pia inte lever längre, så vet jag inte riktigt hur jag kommer att reagera på hennes begravning. Endera kommer jag fortfarande vara i chock och inte gråta en enda tår för att jag fortfarande är i chock och inte kommer att fatta vart jag är och tro att jag drömmer, eller så bryter jag ihop totalt, vilket känns jätteläskigt eftersom jag ska gå helt själv på begravningen, så jag kommer sitta där på en kall kyrkbänk och inte ha någon att krama eller hålla i handen. Men det vore ju skönt och få ut allt också. Jag har ju inte lyckats gråta ut så mkt här hemma ännu.
 
Fattar inte vad det har hänt med mig. Jag som haft såååå lätt för att gråta förut. Alltså, ni ska se mig idag. Jag försöker verkligen gråta emellanåt, även innan Pia dog. Jag tror att jag blev rädd för att gråta när min morfar dog. Då grät jag så mycket både före och efter begravningen PLUS att jag bröt ihop totalt på begravningen, eller ja, minnesstund hette det väl… Så nu är jag rätt duktig på att imitera Cameron Diaz i “The Holiday” när hon sitter och verkligen försöker gråta…. Jag tycker nog mest att det är jobbigt att böla. Man blir snorig, svullen i ansiktet, får huvudvärk och jag får till o med feber när jag gråter ut ordentligt….så jag är nog lite lat. När jag väl får till nga tårar så säger jag: Nä, men jag har inte tid att gråta nu. På torsdag har jag tid, då är jag ledig 🙂  skillnad mot förut, då böla jag av allt, minsta lilla man såg på tv eller läste i tidningar…Nä, nu ska jag öva på mitt tal, tal nr 1 av tre som vi har framför oss i den kurs jag läser nu. Svenska språket 1, text och tal. Rätt skönt att läsa, skriva och prata på svenska för omväxlingsskull….

Ja, hörs sen då…………