Ja, som sagt; det händer inte mkt här inte – börjar känna mig bättre från bihåleinflm iaf. Tack för det! Så det blir till att forsätta kurera sig i helgen helt enkelt…
Bjuder på en bild på finaste Maya när hon kör grolle:
Här kommer lite fredagsbus:
Ellen och hennes man Bob gick i terapi efter 25 års äktenskap.
Vad var problemet?
Och Ellen började passionerat, snörvlande, smärtsamt att dra fram alla problem, som de haft under deras 25-åriga äktenskap.
Om och om igen – hela visan: förnekande, brist på ömhet, tomhet, ensamhet, oälskad och oönskad – en oändlig lista på oemotsedda behov, som hon saknat under äktenskapet!
Slutligen – efter oändliga upprepningar – avbröt terapeuten, gick runt skrivbordet och bad Ellen att stå upp.Kramade henne, knäppte upp blusen och bh:n – masserade brösten samtidigt som han kysste henne ……framför hennes man, som bara höjde på ögonbrynen?
Ellen tystnade, knäppte blusen och satte sig tyst ned – märkbart generad.
Terapeuten vände sig till Bob och sa: Detta är vad din fru behöver – 3 gånger i veckan!
Klarar du det?
Bob tänkte efter – och svarade:
Jag kan släppa av henne här måndagar och onsdagar, men fredagar spelar jag golf …
Jo man får nog ta en bok i taget :), annars blir det snurrigt..jag har en förmåga att börja på tre-fyra böcker samtidigt för att jag känner mig så stressad och vill få läst allt jag har. Har MASSOR av böcker som jag köpt på mig som ligger och väntar.. Efter "The secret" får det bli Mias böcker då 🙂
Ang. att vara medial: om jag skulle vara medialt öppen (eller vad man kallar det) för att jag känt min mormors parfym, så undrar jag varför jag inte får några mer tecken på att hon eller någon annan i min släkt finns med mig? Jag är visserligen otroligt lättskrämd, så hade jag sett någon av dom hade jag väl svimmat haha..så det är kanske därför jag aldrig sett något/någon. Men däremot har stereon, videon och lampor "busat" med mig..men så vet man ju inte, sånt kan ju ha förklarliga skäl också..
Jag är intresserad av det andliga och tror på "andra sidan"..men efter att jag fick mitt andra barn för ett år sen så fick jag en otrolig dödsångest som har följt mig ända tills nu. Det har blivit bättre, men dagarna efter förlossningen var HEMSKA. Jag vaknade mitt i natten med världens ångest och bara såg för mig själv åren rinna iväg och att man ska dö. Det var fruktansvärt! Jag har fortfarande såna tankar och ångesten kommer då och då, men det har blivit bättre. Jag fattar inte hur en graviditet/förlossning kan utlösa sånt? Jag saknar mitt gamla jag/liv innan förlossningen. Undrar om man nångång kan komma tillbaks till det eller om man ska leva med ångest och rädsla för döden resten av livet. Självklart hade jag såna tankar innan också men på ett normalt sätt, man var medveten om att man en gång dör och att man skiljs från alla..såna tankar har ju alla mer eller mindre.Den eviga mamma-oron är jobbig också..att alltid oroa sig för att det ska hända mina barn något. Puh..det blev en lång kommentar haha
Trevlig helg till dig med! Kram 🙂