Tjockis!?

Idag är en sån där dag som känns seg, vill bara vara ensam, sova, vila, läsa… Får för mig att jag ska kolla på gamla kort – alltid lika skoj. Men samtidigt så är det ofta gamla känslor som kommer fram beroende på vad man kollar på för kort, eller hur?!

Med tanke på hur tjock jag alltid kännt mig sen jag var tonåring så tycker jag att jag ser förbluffande smal ut på många kort. Så hemskt att jag aldrig lyssnat på BRA och FINA saker som folk har sagt till mig under åren, för jag är helt säker på att någon måste ha talat om för mig att jag ser helt normal o frisk ut:
 19 år o tillsammans med pojke nr 125 år o pojke nr 2 (eller ja, vi gjorde slut nga veckor innan detta kortet togs, men jag såg likadan ut ett halvvår tillbaka…)

För det första så blev jag kallad TJOCKIS när jag gick på högstadiet – jag hade då problem med sköldkörteln, dvs jag har underfunktion vilket gör att kroppen inte förbränner som den ska – det tog läkarna typ 1 år att komma fram till det. Under denna tid gick jag på viktväktarna, jag tränade som en galning o efter ett tag då jag fortfartande inte hade gått ner speciellt mkt så slutade jag i princip att äta men fortsätta att träna – tack o lov hittade de felet tillslut och jag gick ner ca 17 kg på 6 månader tror jag. Då vägde jag ca 55 kg. Skulle jag väga 55 kg idag så skulle till o med JAG kalla mig själv för SMAL – men jag har haft TVÅ pojkvänner som klagat över min kropp o vikt när jag vägt mellan 52-55 kg – varför valde de inte en som var “smal” då istället kan man ju undra eller hur!? En av dessa pojkar, pojke nr 2, sa en sak som har etsat sig fast i skallen på mig: Vi hade diskuterat huruvida vi ville ha barn osv och han ville gärna ha barn MEN “Du får gå ner i vikt först” säger han. Jaha tänkte jag, men om jag ändå ska gå UPP i vikt, vilket man gör när man är gravid, så varför ska jag bli smalare först? frågade jag. “Jo, det är så sexigt med en sån där liten kula på smala gravida tjejer, och din mage är för tjock för att det ska synas”.

Det första jag tänkte när jag fick veta att jag var gravid (tack o lov med pojke nr 3 som älskar mig för den jag är o ser ut) var hur snabbt jag skulle skynda mig att gå ner i vikt så min första lilla kula skulle kunna synas så där sexigt som jag fått höra att min mage inte dög till… Visst är det sorgligt!? Ja, vad säger man!? Inte konstigt att jag haft ätstörningar till o från genom livet och aldrig känt mig nöjd när till o med personer som sagt att de älskar mig har klagat över hur jag ser ut?! TUR att jag idag vet bättre och att det inte är mig det är fel på – hoppas bara att dessa pojkar tagit sitt förnuft till fånga o är snällare, finare och mer vänliga mot sina nuvarande flickvänner!