Alltså ibland undrar man ju hur förjävligt lat det egentligen är tillåtet att vara – jag menar hur svårt är det att faktiskt ta itu med saker o ting!? *gaaaaaaaaaaaa* Jag blir så matt på mig själv! Idag har jag tagit itu med världens lättaste grejjer – som tydligen verkat ha varit ett stort världsprojekt eftersom jag inte har fixat det tidigare:
– I morgon ska jag posta paketet till TRE (mobilleverantören) innehållande ett trådlöst bredband som jag inte ville ha, men som de proppade på mig för att sen ta betalt fastän ngn på kundtjänst sa att det skulle tas bort – efter mkt om och men så var de såååå snälla att jag skulle få tillbaka pengar och de skulle ta bort det; jag skulle skicka grejjerna tillbaka – JA, men hur långt tror ni att det paketet har kommit? OCH tror ni att de dragit bort nån kostnad om jag behållt paketet? NÄ, såklart inte eftersom jag är så trög – dubbla räkningar sitter jag och betalar eftersom jag aldrig får fingrarna ur och tar med mig paketket till Tuvancenter som jag är in på minst en gång i veckan – jag pratade med TRE i slutet på augusit – you do the math och ni ser ju hur utdraget allt blir….
– försäkringskassepapper som ska skickas iväg – hur svårt kan det vara då? man får till o med ett kuvert med bland alla papper så jag kan inte skylla på att jag inte har ngt att stoppa papprena i heller….
– Jag var ju sååå duktig o ringde A-kassan – när jag väl får hem papper så ska det ju ta väldigt lång tid att fylla i sitt namn och skicka in… OCH jag borde ha lärt mig vid det här laget att man bör ta itu med saker DIREKT!! Sist jag hade med a-kassa o facket att göra så skulle jag helt plötsligt inte vara med i facket fick jag för mig – när jag äntligen hade gått med i allt det där o fyllt i alla papper (detta var när jag jobbade i sthlm för många, många år sen…) Jo, men sagt o gjort, jag ringde o sade ifrån facket o att jag bara ville betala a-kassa. Efter nga månader började jag fundera över varför a-kassan aldrig drog nga pengar eller skickade faktura till mig – “jag borde ringa o säga till”, tänkte jag lite till o från i nga år – sen blev jag arbetslös och hade fortfarande inte betalat ngn j-vla a-kassa. Jag fick ut grundersättningen på ca 4000 kr (som jag fick vänta ca 5 månader på innan första utbetalning kom eftersom försäkringskassan alltid fungerar så bra, eller hur?!) Hade jag fått fingrarna ur och ringt ett endaste litet samtal – vilket jag hade all tid i världen att göra eftersom jag satt på ett kontor med egen telefon o ringde kunder hela dagarna… – så hade jag fått ut ca 10 000 kr istället!!!! Ja, som sagt…. man har lärt sig sina läxor i livet – eller ja, man borde ha lärt sig iaf…
– Var till banken och fixade om lite lån o grejjer för nga veckor sedan – då hade VI, dvs Jag och J, sagt att NU ska vi få ordning på alla papper o sånt här hemma! Hur långt tror ni att bankpapprena har kommit sen vi kom hem från banken!? De ligger på bänken i hallen under halsdukar och jackor – hur svårt är det att flytta de åtminstone in till kontoret!?
– Fixa Mayas rum som sett ut som hej-kom-o-hjälp-mig – hur svårt kunde det vara då? Ja, det tog en timme ca att flytta runt lite möbler, spika upp tavlor och det kostade totalt 140 kr med lite väggdekor och tre prinsesstavlor – ja, det var ju både svårt, jobbigt och dyrt, eller hur?
– Jag lyckades installera en programvara till vår skrivare på FRANSKA för typ 3 år sen – – därför vill aldrig skrivaren fungera eftersom jag inte kan ett endaste ord franska typ – hur svårt kan det vara att gå in och hämta en ny version på ett språk som jag förstår!? Nä, då ska det väntas in i det sista när jag inser att jag endera måste åka hem till ngn för att låna en skrivare eftersom J inte varit på jobbet idag och kunde skriva ut där – så nu sitter jag här och har minsann fixat den där programvaran – håller tummarna för att jag får igång skrivaren snart!
Ja, massa sånt här trams sitter jag o fixar idag eftersom jag har problem att ta itu med saker direkt istället…
