I går kväll var det fan synd om mig alltså. Inte nog med att fika nr 1 som jag planerat blev inställt för min del så kom jag på den smarta ideén att Johan och Maya som skulle på lite kalas hos farfar kunde ju ta med lite tårta hem till stackars mig som inte kunde gå på homeparty utan istället sitta här hemma ensam och övergiven med sin lilla feber som endaste sällskap. Ja, men klart att de kunde ta med tårta hem! Å, va jag satt och väntade. Jag var verkligen super sugen på allt tänkbart i fikaväg eftersom jag sett framemot bullar hela dagen. Tror ni de kom ihåg att ta hem nå tårta eller?! NEJ! Fan va synd det va om Sara då… MEN det fanns lite grädde kvar i kylskåpet som var över från pannkakorna dagen innan så när Maya somnat slängde jag ihop en äppelpaj och åt den framför Stardust – den bästa medicinen är just sådana här härliga mysiga äventyrsfilmer som tar med en till häxor, magi och härliga fantasivärldar! 
Sen mådde jag lite bättre, om än lite illamående av all grädde som jag onödigtvis hetsåt, men jag somnade som en liten prinsessa efter filmen. Nu sitter jag och väntar på att vårdcentralen ska ringa upp mig. Får se vad de säger. Ingen feber i morse när jag vaknade, men en halvtimme senare kom febertoppen efter att jag rört på mig – är inte det lite kansigt att det är så? Och det knepiga är att jag inte börjar frysa när feber kommer, nej, jag får paniksvettningar så jag måste slänga av mig kläderna och helst gå ut på verandan. Svettas brukar man ju göra när febern går ner, inte upp, eller hur? Känns som det blivit ngn rubbning i systemet typ….
