Pepp till Bitterfittan…

Nä, nu är jag så j-la less på den här förbannade sommarn. Jag har hållt humöret uppe och tänkt positivt i två månader, men får jag inga fler soltimmar innan skolan börjar så blir jag riktigt j-kla missnöjd. Ja, ibland måste man faktiskt få vara en liten Bitterfitta!

Idag är min Bitterfitta dag: Jag vill kunna längta efter höstmyset – men va f-n! När ska man hinna längta när det redan är här!? Och den där sommar-sol-värmen som skulle finnas i hela landet nu i augusti!? vart f-n är den? Eller den lilla hålan jag bor i kanske inte finns med på den kartan eller!?

Inte nog med detta – vad har jag gjort i sommar av allt som jag hade tänkt göra!? Inte en enda natt har jag sovit borta – bara varit hemma.

Alla spännande roman-deckare som jag skulle läsa står fortfarande i bokhyllan – jag har typ kollat på film på kvällarna eftersom jag varit så j-kla lat…

Sen skulle jag passa på att rensa och organiserat hemmet när det kom regniga dagar – nä, men då gick jag på loppis och drog hem mer "bra-att-ha-grejer"…

Jag skulle måla tavlor – jag har gjort en halv tavla…

Sen skulle jag ju sitta här på sommarkvällarna och skriva på min bok – jag har inte ens öppnat filen…

Jag skulle njuta av varje sekund med min underbara dotter – reslutatet av det, ja, vad tror ni?! En riktig mammagris har hon varit och jag har inte ens kunnat gå o skita utan att hon ropar – det i sin tur har ju självklart resulterat i magknip för min del…

Jag skulle ta itu med min laptop och se till att den blev fixad eftersom den är så seg – men så fort jag tar fram den får jag ångest eftersom jag bara får flaschback från min förbannade uppsats som jag satt med i våras – det roliga är ju att jag ska skriva C-uppsats i höst *jippikajej*

Jag ser inte alls framemot att gå runt här hemma under hösten som en uttråkad distansstudent som går mellan köket, toan och datorn i fula mysbyxor – har ju dragit fötterna efter mig hela sommarn redan…. *gaaaahaaaa* Men visst, jag börjar inte föräns om nga veckor, så jag får väl se till att göra ngt vettigt den tiden som är kvar, typ ligga på stranden med en deckare och en iskaffe så jag hinner få sommarkänslor innan hösten kommer….

Och hur ska jag orka upp m Maya till dagis!?!? Jag har så fruktansvärt svårt att vakna – komma upp före halv tio, nä, det går inte…shit alltså… Ja, lycka till säger jag bara….

Nåväl, jag får trösta mig med att jag iaf har gjort en sak av allt jag hade tänkt, och det är att komma igång med min healing – senaste veckorna har jag haft fullt upp med det faktiskt. Vart jag än har varit så har det slutat med att jag fått en ny klient – senast idag. Och det är jag faktiskt tacksam för mitt i allt trök. Det är en skön känsla att kunna bidra till att människor mår bra!

OCH jag har iaf gått ner 7 kilo (även om jag tror att jag gått upp 1 av dessa de två senaste veckorna eftersom jag känt mig så uttråkad så jag fått lov att äta gott för att hitta en glimta av njutning…) även om tanken var att jag skulle gå ner mellan 8-10 kg. Men här är jag iaf taggad till att börja träna och ha lite koll på vad jag stoppar i mig under veckorna så jag kan leva gött på helgerna utan att få ångest. Jag har redan bestämt mig för att simma, dansa och styrketräna i höst. Kanske, kanske ska jag även hjälpa tjejerna så de blir en till i cheerleading gänget – men det beror på hur resten av mitt schema ser ut. Och det är faktiskt rätt skönt att vara hemma själv de gånger som J är på hockey – men, ja, vi får se. Det finns iaf rätt mkt att se framemot till hösten och jag vet att jag kommer hinna bli motiverad till studierna även om jag inte är det än. Just nu känns det mer som att "ja, men nu har jag testat att ha egna elever – det var ju lärorikt och roligt, men nu vill jag testa ngt nytt…" ha ha, Sara i ett nötskal…tjohoo..

Over and out…