Jag o Maya skulle på vinterkul med dagis idag – åka madrass, grilla korv, fika, busa i snön – Men Maya började morgonen med att kräkas – stackarn. Massa massa slem – hon har varit såååå snorig o slemmig i en vecka. Nu ligger hon helt utslagen i soffan o tittar på tv – själv sitter jag framför den här skrivarapparaten. Är TRÖÖÖÖTT – varit på kurs hela helgen!
I fredags sov jag o Maria kvar hos Lia (hon som hade kursen) uppe i Älvdalen. Det är så härligt där! Jag o Maria tog en promenad med en av deras tre hundar – det var 7 minusgrader, massa snö o får i hagen som sa “bääää” o deras bjällror klingade så härligt – förutom det var det alldeles tyyyyst. Då kände jag “Det är ju så här man ska bo!!” DET är LYX med en sådan frihetskänsla tycker jag, men för den sakens skull så tycker jag även att det finns andra saker som är lyx oxå, det finns ju olika slags lyx, men jag tror att ni fattar vad jag menar 🙂
Igår hade jag en intressant diskussion med min syster som är läkare; försök själva diskutera andlighet (eller ja, parapsykologi som hon kallade det – har själv aldrig använt mig av det uttrycket…) med någon som mest bara tror på vetenskap! Ja, vad ska jag säga…
Jag kan det jag kan och jag vet det jag vet – det räcker för mig. Min uppgift i livet är inte att bevisa för dem som är skeptiska och inte tror på det jag tror på. Alla har vi våra livsuppfattningar. Jag har själv alltid varit skeptisk och kan fortfarande vara det; jag behöver massa bekräftelse och detaljer för att tro på saker som sägs om det andliga. Men jag har fått sååå mycket bevisat för mig att det finns något mer än bara vad ögat kan se, att jag inte ska behöva tvivla mer på det och när jag själv får fram saker till och om folk som får dem att reagera med både tårar och kommentarer som att “HUR kunde du veta det??” Ja, det går inte att bevisa hur jag kan veta sånt – jag bara vet och det är helt normalt för mig eftersom jag har varit på detta sätt så länge jag kan minnas.
Alla tror inte på andlighet – så är det bara.
NU var det inte bara andlighet vi pratade om, utan även healing; som jag själv aldrig trott på förän jag hamnade i en situation där en person ville pröva en snabbhealing på mig. Jag var extremt skeptiskt o tänkte att “visst, gör det du men det fungerar När hon sedan frågar om jag känner mig trött i ryggen – vilket jag alltid har gjort, men vem har inte känt sig trött i ryggen? skulle väl passa in på vem som helst, eller hur? Hon sa att jag behvöde värme och höll händerna en bit i från min rygg. “Å, vad skönt med värme” tänkte jag när en värme spred sig i ryggen på mig. En känsla som går att beskriva som att hon lade en stor värmedyna på min rygg – vilket jag även i tanken tänkte, tills jag kom på att så inte var fallet och då fick jag nästan panik och tyckte att det var jätteläskigt a’la hokusokus. I det ögonblicket tvivlade jag inte på att det faktiskt kan fungera. När hon sedan frågar om det är okej att heala min höft – som jag haft problem med i flera år! – så tänkte jag, “visst, gör det – men det kommer inte att funka”. Hon sa att det kan hända att jag får mer ont i några dagar, eller så känner jag inget alls, men att det sedan skulle vara borta. Jag tänkte inte mer på detta och när jag sedan åkte utomlands några dagar senare hade jag i princip glömt bort att jag varit på healing. Efter en vecka fick jag för jävligt ont i den där höften och jag blev förbannad och tänkte “typiskt nu när jag är utomlands o inte ska kunna dansa o ha skoj” Efter ett tag kom jag på det som kvinnan sagt: att jag kunde få extra ont i några dagar – då tyckte jag det kändes läskigt igen. SEN har jag inte haft ont en enda gång! Detta är sex år sedan! Ja, det funkade för mig i alla fall – eller var det bara psykologiskt kanske? kanske skapade jag min friska höft omedvetet? Ja, kanske det! Men vad spelar det för roll? Jag blev ju bra i höften och det är det enda som betyder nåt för mig – jag behöver ingen mer utförlig, vetenskaplig rapport om varför eller om healingen hjälpte.
Vad gäller det andliga så är det klart att jag har börjat fundera om det faktiskt är så att man kan få kontakt med det som inte syns när saker förflyttar sig; försvinner – kommer tillbaka, det skrammlar och går nere i köket fast ingen är där eller som när min dotter pekar och skrattar åt hunden som springer i lövhögen ute på vår gård – hmm vilken hund? jag såg då ingen hund. Ren fantasi hos barnet? eller nåt som hon ser men inte jag? Eller gubben som stod bredvid hennes boll så att hon inte vågade hämta den – det fick jag göra – inte för att det stod någon gubbe där, men det var i alla fall vad hon sa. Eller som den gången när grannen kommer och frågar vem som varit och tagit hand om vår trädgård när vi var bortresta. Grannen hade vinkat till tanten som satt på vår veranda, men tanten hade inte vinkat tillbaka. Min granne beskrev denna gamla dam på exakt samma sätt som ett medium hade beskrivit den gamla dam som flyttade runt våra köksstolar här hemma…. nej, jag kan inte förklara detta, kanske är det våra hjärnor som spelar oss ett spratt och kanske bara ren tillfällighet att dessa gamla kvinnor blev bekrivna på samma sätt? Det kanske inte var en “spöke” på vår gård som tog hand om vår trädgård – kanske var det grannen som såg i syne? Eller den gången när en person som jag aldrig träffat säger att hon fått kontakt med en nära vän till mig som inte lever längre och dels skriver ett mail till mig som bekriver min bästa vän Pia – hon skrev om hur hon såg ut, en händelse som bara jag och Pia visste om, hur hon var som person plus att det var ett meddelande från Pia – som hon helt enkelt skulle kunnat skrivit själv! Då fick i alla fall jag rysningar och började fundera på om det faktiskt kan vara så att det finns något som inte syns och som inte går att förklara. En annan tjej fick oxå fram Pia på ett väldigt tydligt sätt – alla har inte en bror som jobbar som polis, har föräldrar som har hundar och själv har en speciell relation till skor… en tillfällighet? eller var det verkligen Pia som kom från andra sidan för att säga mig något?
Ja, beviset på om det finns mer än oss levande människor är nog något som vi inte kan få svar och bevisat för oss, förän den dagen vi själva dör, men fram tills dess får folk tro och tycka vad de vill.
Alla är vi olika.
Jag kan det jag kan och jag vet det jag vet. Det räcker för mig.
That´s all – over and out …
Maya imiterar sin käre pappa i hans mössa och solbrillor 😛
Maya, Nathalie och en halvfärdig pool…
Anna är ett big fan av mina boops – ha ha… nej, jag vet inte vad vi gör, rättar till linnet eller nåt…