Hjärnspöken

När jag är sjuk är det som att jag har alldeles för mkt tid till att fundera över allt och inget – är det så för dig också? Typ sånna där livsfrågor:  ‘varför är jag den jag är?’,  ‘vad vill jag egentligen med livet?’, är jag där jag borde vara osv osv... och mitt i allt detta så börjar jag gå igenom mina olika livsöden som följt mig genom åren. Då inser jag inser att jag fortfarande har frustration och annat groll som ligger och klämmer inuti.

Dels kom jag och tänka på ett jobb jag hade på ett stort internationellt företag – mitt först riktiga heltidsjobb. Jag kom dit med bara gymnasieutbildning och jobbade mig snabbt uppåt – fick för mig att jag skulle göra karriär; jobba häcken av mig och tjäna massa pengar – En av mina chefer sa ordagrant under ett utvecklingssamtal att “Sara, du är så – ursäkta uttrycket – jäkla bra!, jag vet att du vill vidare på företaget; säg bara till vilken avdelning du vill jobba på så pratar jag med respektive chef så fixar vi en tjänst åt dig!”

Men, envis som jag är och vill kunna själv, så sökte jag en annan tjänst på en annan avdelning utan att tala om det för min dåvarande chef – jag fick jobbet vilket inkluderade ett stort eget ansvar. Kunderna var nöjda, jag var nöjd och cheferna var nöjda. Jag fick ofta höra från mina kollegor att jag var ambitiös och effektiv. Jag gjorde misstaget att jobba sönder mig, varpå jag blev sjukskriven. Efter två veckor fick jag blombud hem från jobbet: “krya på dig”. Men efter att ha varit sjukskriven längre (jag var ordentligt utbränd! Alla stressymtom ni kan tänka er: illamående, depression, trötthet, virrig osv…) så blev det mer som skitsnack på jobbet – jo, det kom fram till mig, jag hade nga riktiga vänner på jobbet! Svag som man är så blir man ju inte friskare av det.

Tillslut fick jag börja arbetsträna – det var ju inte så att jag ville vara sjukskriven för er som trodde det, jag ville inget annat än att komma tillbaka till mina vanliga rutiner! Mitt i alltihop så hade min underbara chef sagt upp sig – varpå en annan mindre trevlig varelse fick hans tjänst. Han var inte det minsta trevlig eller hjälpsam – jag sa upp mig, hade inte energin till att bråka. Han stöttade inte mig alls i min arbetsträning, vilket min andre chef hade gjort tillsammans med personal chefen – det fanns de som var trevliga faktiskt och jag satt själv med ibland annat arbetsmiljökommitén och arbetade bitvis med nga av dessa människor. Jag var med andra ord väldigt insatt i företaget, tycker jag själv iaf, och jag ville bara alla anställda det bästa.

Men, ja, som sagt, jag sa upp mig och den nya filuren till chef verkade inte bry sig det minsta. Jag tog lite ströjobb på en affär och pluggade lite på komvux. Jobbet funkade väl hyffsat, men studierna däremot gick väl inte ngt vidare -jag  gjorde bara klart en kurs av fyra tror jag, men det var ju inte så konstigt med en dåvarande pojkvän som mest var negativ gentemot mig. Enligt honom var det väl ingen idé att jag började plugga för det skulle jag ju ändå inte klara av – han kanske inte sa så ordagrant, men han var inte direkt stöttande heller, så fort jag skulle göra ngt nytt och sen var det ju fel att ta studielån också enligt honom o allt var fel—- ja ni fattar….

Sen i alla fall så sökte jag ju jobb självklart – jag blev ju kluven och var inte direkt kompis med mig själv: ‘ja, dumt att ta studielån när jag inte ens klarar av att plugga’, osv…

Sen fick jag jobb på ett annat stort företag i denna stad som jag för tillfället bodde i. När de ringde till mig för att berätta att jag fått jobbet, så säger kvinnan i telefonen: ‘Men! Ett tips är att använda ngn annan som referens nästa gång du söker jobb, för han jag pratade med på ditt förra jobb sa inte direkt nga trevliga saker om dig.’

Jag är ju tacksam att kvinnan hade gjort sin egen bedömning av mig och att hon hade fler referenser att ringa – som var bättre – plus att jag hade gjort olika prov och intervjuer som de var nöjda med. Då ska ni veta att den hon pratat med på mitt förra jobb var samme chef som ordagrant sade till mig att jag var så jäkla bra! Sug på den ni! Vilka otrevliga människor det finns! Jag skulle allt bra vilja veta vad han sagt om mig!

OK, det gick mkt bra på nya stället och jag hade bara inom nga veckor blivit lovad en högre tjänst, men sen blev jag sjuk, som så många andra: förkylning o feber – detta var mitt i högsommaren och det var en sån där supervarm sommar, dvs man blev typ aldrig frisk utan febern kom o gick. Sen när jag frågade hon som hade hand om utbildningen för den högre tjänsten (hon hade varit på mig flera gånger och sagt – med ett leende – att: ‘Snart Sara är det din tur!!) om när det kunde bli aktuellt så verkade hon helt plötsligt så nonchalant – jo det fattar jag ju nu varför!

När det var dags för utvecklingssamtal efter tre månaders provanställning så fick jag inte fortsatt till förlängning. Tror ni jag fick en chock eller?!?!?! Helt bara så där, rakt i ansiktet! Visserligen visade det sig att de hade anställt lite för många på samma gång, så vi var nga stycken som fick lov att gå, ca tre av sex tror jag. Men sen fick jag även veta att man inte fick vara sjuk mer än tre ggr på ett halvår!?? Det sa de inget om när man började. Borde inte sån info finnas med från start? Då hade man väl åtminstone kunnat försökt att kämpa sig igenom en dag med feber (massa piller o kaffe) bara för att visa att man faktiskt vill!? Ja, så det var ju trevligt att jag hade ännu en bra arbetsgivare att ge som referens… *suck* Men samtidigt så gjorde det inget för jag hade redan fått jobb på ett annat ställe – och där hade jag the days of my life kan jag säga! Tills jag började längta hem till lilla Mora för att fundera över livet. Har haft ångest över att söka jobb sen dess – men det är väl inte så konstigt eller? Tills den dagen jag testade på att jobba som lärarvikarie på mellanstadiet! Då var det roligt med jobb igen.

Men ja, life is a Bitch, men det är av sånt här man blir starkare och lär sig saker. Jag kommer aldrig låta ngn ‘trampa’ på mig igen eller få mig att känna mig mindervärdig. För jag är människa precis som alla andra och alla människor är lika värda.

That’s all

Sara