Ja, sorgen är stor för alla som kände Jon. Han var en son, en bror, en pappa och en vän. Själv kände jag inte honom personligen men många runt omkring mig hade en nära relation med honom. Det gör ont. Jag lider med er alla. Jag vet vad som väntar och jag vet hur chocken värker i hjärtat. Jag har själv förlorat en mycket nära vän som var som en syster för mig och jag sörjer fortfarande men har även hittat tillbaka till livet och har glada dagar också. Men sorgen finns alltid där. Och allt är overkligt. Jag kan fortfarande idag ha svårt att inse att jag aldrig kommer att få träffa Pia, hålla henne i handen, krama henne, skratta och festa med henne. Det gör ont när någon snabbt och oförberett rycks bort från oss och detta jordelivet. Alla mina tankar och all kärlek till er alla som mist sina nära och kära.
