det där med barn

Ikväll blir det sång-och gymnastik uppvisning på dagis – Mayas fröken kom till mig igår och sa att Maya hade sagt “säg till mamma att jag inte vill sjunga” så vi får väl se om hon är med ngt alls – ska väl hellre sitta i mitt knä o titta på dem andra.

Men ja, jag vet varför det blivit så här – Maya är så fruktansvärt osäker och det svider i mitt hjärta att ett barn som får så mycket kärlek har en sån låg självkänsla – det hade jag oxå när jag var liten, självförtroende eller självkänsla fanns liksom inte hos mig av ngn anledning…

Ett barn som aldrig får beröm eller kärlek får självklart en låg självkänsla, men det är precis samma sak om ett barn får för mycket beröm – det sätter press på barn.

Ett barn som tex hoppar på studsmattan och säger “titta mamma”, vad svarar mamman då? automatisk: “ja, men se va högt du hoppar! oj va duktig du är!” barnet, som egentligen bara ville att mamma skulle se att hon hoppade och hade roligt får helt plötsligt en press på sig att hon måste prestera härnäst om ngn ska se henne – jag ska hoppa högt oxå, och vara duktig….

Tänk på det mina vänner, hur många gånger per dag säger ni automatisk till ert barn “vad duktig du är”? Själv har jag haft detta i huvudet hela tiden, men det finns ju alltid folk omkring som oxå påverkar – “å, vad duktig du är som gungar så högt”, “å, vad duktig du är på att sjunga”, å, vad duktig du är som kan klä på dig skorna själv”, “å, vad fint du målar – vad duktig du är!” osv osv….

Jag  säger hellre till mitt barn: “vad det ser roligt ut att hoppa – får jag oxå testa?”, “Oj, den sången har jag inte hört förut. Sjunger ni den på dagis?”,”den sången kan inte jag – vill du lära mig?” “vilken färgglad teckning du har gjort”, “är det roligt att måla? -vill du måla mer?” osv osv.

Med detta säger jag inte att man aldrig ska berömma sitt barn, för det ska man absolut göra emellanåt och det gör jag oxå, men inte varje gång hon målar, hoppar, gungar, plockar undan tallriken efter maten, sätter på sig skorna själv, sjunger, dansar eller vad det nu är…

Igår målade iaf jag o maya – vi älskar att kladda med färg båda två.

Jag gjorde äntligen klart min lilla skumma ailen-kanin-tavla…. å vad jag ska måla i sommar när jag är ledig!! funderar för fullt vart jag ska kunna göra en liten atelje här hemma så jag kan ha allt framme o bara måla när jag känner för det o även kunna ställa/hänga mina tavlor någonstans när de är klara… men ja, vi får väl se vart det kan finnas ngn plats….

Nu är det snart bara EN vecka kvar till sommarlov!! – gissa om jag räknar ner nu….

Puss & Kram