Å, jag har blivit beroende av min lilla dotter nu när hon varit hemma m mig hela sommaren – om jag fick bestämma skulle vi vara tillsammans varje dag och strunta i plugg, jobb och dagis – men ja, bara för att det är bra för det sociala och för att hon tycker om att leka m sina kompisar så ska hon väl gå på dagis som de flesta andra barn… och här får man sitta o läsa tråkiga rapporter för att fördriva tiden… Samtidigt är hon ju så gnällig när hon är med mig och då vill jag inget hellre än att bara ha egen tid och andas lugnt o stilla, ha ha… Det är normalt att känna så som mamma hoppas jag…!??!?
Som igår:
“Ja vill cykla till farmor” Ja visst, perfekt utflykt efter dagis… Mmmm, eller hur!…. Vi kom runt hörnet på vår gata: “Ååå ja är så tjött i bena..”
“Ja, det är som träning att cykla – man får motion och frisk luft – jätte bra!”, säger kloka mamma och visar än så länge ingen irritation men hon känner att det här började ju inte så bra…
“Cykla före mamma nu så jag ser dig.” Vad tror ni ungen gör? Cyklar framför och ska hela tiden titta bakåt för att se att jag är med…
“Är vi där snart? Ja är så tjött i bena mamma…”
Med ett leende på läpparna svara mamma “Ja, snart är vi där”
Efter ett antal tjat av samma mening och vi bara har kommit halvvägs börjar mammas tålamod att sina…..
(När Johan cyklade med henne hade det gått såååå bra såååå, tyckte både J och Maya…)
Ca 200 meter kvar: “Ååå, ja är så tjött i bena. Ja måste ha vatten mamma” (ok, vi är snart där kan hon inte vänta tänker mamma, men orkar inte lyssna på nå mer tjat)
“Ja, jag kanske har nå vatten kvar i flaskan i väskan”
Stannar cykeln….BLIR ATTAKERAD AV EN MYGGSVÄRM – Jag får panik, hon får panik “drick fort!!” säger mamma, ganska lätt hysteriskt. Ungen skriker för att jag skriker, vi skriker båda två för att myggen attakerar oss – KATASTROF! “cykla fort nu så myggen försvinner”
“Ja är så tjött i bena mamma, är vi där snart? (vid det här laget ser vi farmors hus…)
“JAAA, vi är där NU – ser du inte farmors hus?” (en lagomt brant backe kvar visserligen…)
“Åååå, ja orkar inte cykla upp där”
“Nä, men gå med cykeln istället då!”
MYGGATTACK IGEN!!!
“Ååå myggor mamma, de bits”
“Men skynda dig då så slipper du dem”
Med en väääldigt gnällig röst säger hon: “Men åå mamma, ja kan inte skynda mig -åååå, myggorna…ååå, ja är kissnödig”
Just i det ögonblicket, efter allt gnäll hela vägen till farmor ville jag bara skrika “Men för i helvete gå o kissa då för fan!!, men så kan man väl inte skrika till sitt barn..!?? inte jag iaf…..
“Ok, ställ cykeln här så länge o spring upp till farmor o kissa då så tar jag cykeln sen….” Å, ni ska veta hur jag svor för mig själv i huvudet när jag gick där: äckligt kvavt o varmt, galna myggor o världens gnälligaste unge *gaaaaaaaaaah*
Men hon är allt bra söt ändå…
Världens finaste dotter!!
Kram på er!
