Nu har jag snart varit sjuk i TVÅ veckor – det suger verkligen. Igår trodde jag faktiskt att jag va frisk eftersom jag började känna mig som det. Åkte o handlade och kom hem med feber *grrrrrr*. MEN febern gick ju över (förmodligen pga att jag tog dubbla panodil!?) och i morse kände jag mig frisk och fylld med energi för att gå till jobbet (kanske mest för att jag vägrade känna efter och för att jag gett mig fanken på att jag ÄR frisk och vill jobba nu när jag legat hemma o haft tråkigt alldeles för länge!?)
Väl på jobbet så sitter det en annan stackare i lärarrummet och hostar och mår skit – en sån som mig med andra ord – som gjort ett “duktigt” försök att jobba eftersom hon redan varit hemma o varit sjuk tillräckligt länge. En annan lärare kommer fram och säger: “men ska du inte gå hem?”
– Jo, men jag ska bara (som Alfons Åberg brukar säga) fixa med det här o träffa mina elever och ordna vikarie osv osv bla bla bla….
Då kommer kloka Sara in och säger: “Ja gå hem nu och kurera dig ordentligt! Man ska ta hand om sig själv, hälsan är viktigast av allt!” osv osv bla bla bla.. ja ni fattar – dvs allt det som Sara inte gör själv.
Sara har lektion 1 – det funkar, men hon börjar känna sig lite yr och svettig och allmänt konstig. *jag har inte feber, nej, det är bara varmt (för det är faktiskt väldigt varmt inne i salarna!) en kaffe på det här o lite frukost så blir det nog bra*
Jo, det funkade väl rätt ok ändå (dvs Sara förtränger och har bestämt sig att en lektion till funkar ju, sen får jag åka hem)
HELT orkeslös på lektionen, allt bara ekade i huvudet och nu börjar Sara känna att hon faktiskt inte mår så bra…
Äntligen är lektionen över och hon åker hem och säger klokt till sig själv “OM du mot all förmodan faktiskt har feber FORTFARANDE så kanske du måste göra som vårdcentralen sa igår; ringa och få en akuttid” sen kommer den där andra rösten in som alltid måste kontra “men du har ju lektion i morgon kl 8 – du får försöka hitta en tid hos läkaren i morgon eftermiddag när du jobbat klart” *Äsch jag har nog inte feber ändå, är nog bara trött eftersom jag varit sjuk så länge och inte har fått tillbaka krafterna*
Ja, nä, men hon hade ju bara 38,1 i feber när hon kom hem så det var ju inte så farligt. Så länge febern inte är HÖG så spelar det ju inte så stor roll, eller hur?!
Den kloka rösten vann i slutändan och hon ringde skolan med världens största dåliga samvete och berättade att hon måste gå till doktorn i morgon eftersom hon har feber, bihåleinflamation och hosta….
Varför är jag så klok och ber alla andra att gå hem när de är sjuka och tröstar med att de inte ska ha dåligt samvete när jag själv helt och hållet skiter i min hälsa och tror att jag är Superwoman?!!?
