När jag var liten brukade jag följa med min kära faster på auktion och ropa in små saker som jag tyckte om. Jag älskade att gå på auktion och jag samlade på gamla plåtburkar (kakburkar, te-burkar osv). I en av dessa plåtaskar hittade jag denna:
Boken är tryckt 1928 och den kostade “bara” 1 kr när den såldes…
Jag var 10 år den här sommarn när jag insåg att det låg ngt extra i plåtasken – visst tyckte jag att det var lite spännande, men i den här åldern var jag i större hopp om att hitta gömda pengar i mina auktionsfynd – ha ha. Idag är jag glad över att jag sparat den. Dels för att det är en gammal bok – och jag har ju en förkärlek för gamla böcker och sen är ju innehållet av intresse oxå.
Mina plåtburkar däremot har jag inte kvar av den enkla anledningen att jag en gång i tiden var upp över öronen kär i en pojke som jag även bodde i hop med under en tid. När jag kom med mitt flyttlass höll han på att storkna av alla mina kartonger jag hade med mig. Han kunde inte förstå vad jag skulle med allt skräp till och ansåg att jag borde rensa i mina kartonger. Mina plåtaskar ville jag ju inte bli av med – jag hade ju samlat på dem sen jag var 6-7 år och köpt dem på olika auktioner på mina sommarlov. Om mina plåtaskar frågade han: “men alltså, vad ska du ha i dem då? de är ju gamla och fula – köp nya istället” eller nåt sånt hävde han ur sig – dvs helt o hållet kall och okänslig och noll förståelse för att vi alla är olika och har olika saker som betyder olika mkt för oss och kanske inget alls för andra. Svag som jag var slängde jag dem – och jag har saknat de om och om igen och speciellt för varje gång jag har flyttat och känt att ngt saknas i mitt kök – jag ville ju ha dem och lägga hembakta kakor i och i de små ville jag ha te! Jag tänker inte säga att jag var ung och dum, men jag tycker synd om den svaga tjej som fanns i mig under många år. Idag lyssnar jag på mig själv betydligt mycket mer och skulle ALDRIG få en annan människa att bestämma över varken mina saker, mina val av yrken och studier eller min ekonomi – om jag inte hade lyssnat på mig själv skulle jag aldrig sitta här och studerat det jag studerar, prövat olika vägar i livet osv – då hade jag gjort som andra sagt åt mig och förmodligen varit väldigt olycklig… Oj, då va mkt som kom ur mig, ha ha; Jag skulle ju bara visa min coola, gamla bok 😛
Ok, ha en bra dag – nu ska jag åka till dagis med min sötnos.
Kram kram
Vad häftigt! Den lillan "häxan" i dig började vakna till liv redan då 🙂 Kram, ps, skickar dig lite healing nu!
Kram!