Häromdagen hittade jag en DVD med Mayas första dagar i livet. Jag minns inte första gången jag höll i henne, inte andra heller. Dels var jag hög på morfin och sen levde jag inte i mig själv på ngt sätt. All energi gick åt till att hålla sig stark för att ta sig igenom den första tiden. Nu visste jag ju att läkarna hade gjort samma operation flera gånger om och att barnen klarar sig bra – hon föddes med tarmarna utanför, för er som inte visste – och Maya var unik som klarade sig bättre än andra – efter två veckor var vi hemma; då hade vi även hunnit med att vara i falun och kommit hem på permission. Vi räknade med att vi skulle vara i Uppsala minst 4-6 veckor. Hennes morfin tog de bort redan dag 2 och panodil behövde hon inte längre efter 4-5 dagar. Hon bajsade första gången efter att hon ätit – det var tydligen ovanligt sa läkarna! Sådana där små saker gjorde väl att jag mer och mer kände att “detta kommer att gå bra – jag behöver inte ringa mamma och be henne städa undan vaggan och barnkläderna” Jag vågade inte förbereda nästan något alls innan jag visste att jag verkligen skulle få komma hem med min lilla dotter. Usch vilken jobbig period det var! Det är väl först nu som jag börjar lugna ner mig tror jag. Fick ren panik första magsjukan Maya hade – “jaha, nu är det slut – nu har hennes mage fungerat normalt sen hon föddes och nu vill den inte längre” – fy fan säger jag bara. Men det är faschinernade hur pass bra man klarar sig igenom tuffa perioder i ens liv – jag är verkligen tacksam över de energier som hjälpte mig igenom denna tid i mitt liv (och alla andra jobbiga perioder oxå givetvis!) Jag är verkligen tacksam att jag får vakna bredvid min älskade dotter varje dag – det har inte alltid varit en självklarhet för mig!
Min lilla boxare! Du var så duktig och stark – och det är du fortfarande!! Världens finaste Maya!!
Fyra dagar gammal och boxningshandskarna är äntligen borta – mamma får mysa med hennes små underbara händer!!
Se så bra allt gick trots den tuffa starten på livet!!
Ta hand om varandra!!

Lillpluttan! Kommer ihåg första gången jag såg henne när ni kommit hem från Uppsala/ Falun, hon var så liten och söt:) Och vad våra liv förändrades den där våren/ sommaren när dom kom våra små <3…
Kram på dig!