Vissa av er undrar kanske varför jag inte bloggar så ofta just nu. Det beror på att mitt liv ser ut och känns som en berg-o-dalbana för tillfället. Ena dagen är allt på topp för att sedan åka ner till botten igen nästa dag. MEN jag har lärt mig att förstå livet så pass bra att jag vet att detta händer av en anledning, man ska bli starkare och man ska växa och utvecklas o allt det där.
Det är tufft att studerar, jobba och praktisera samtidigt. Sen har man ett ansvar och ett liv utanför denna bubbla oxå; hus, barn, familj o allt annat. Jag frågar mig ofta just nu om allt detta är värt allt slit, alla tårar, all energi…. Och samma sak här: ena dagen är det värt det för att nästa kännas helt meningslöst och bortkastat. Jag känner mig bara så vilsen vissa dagar. Men det är väl inte konstigt med all förändring som man går igenom just nu och alla framtidsplaner som man klurar på…
Nu lät jag djup och knepig, men det är precis så det är – har svårt att sätta ord på mina tankar just nu och det brukar alltid hjälpa genom att skriva av sig lite.
Och eftersom jag av olika anledningar har valt att inte vara allt för privat på min blogg, så har jag inte så mkt att blogga om då mina dagar mest består av bubbliga känslor som åker fram o tillbaka och det känns som jag genomgår ngn slags inre resa mitt i allt detta.
Så när jag kommit ur min lilla kris kanske jag bloggar mer ofta…. eller inte alls… vi får se….
Kram på dig med!