Förra veckan fick jag ett brev från SOS-Barnbyar då jag betalat 200 kr per månad för att hjälpa en flicka vid namn Katerine. Jag har varit fadderföräldrer åt henne i flera år. Nu har hon flyttat hem till sin pappa igen – det gjorde mig glad och jag hoppas att allt går bra för henne. Jag fick då erbjudande om att hjälpa ett annat barn och de hade även skickat med en bild på pojken. MEN jag tänkte att , nä, nu får det räcka!
Jag vill gärna kunna hjälpa människor, men tala istället om för mig vart jag ska åka och vad jag ska göra – jag vill inte bara sitta här o skänka pengar och inte veta vart de tar vägen.
Ja, men nu har jag suttit och bölat till Humorgalan och kände att “ja, jag kanske inte kan göra allt, men jag kan göra ngt” och beslutar mig för att bli VÄRLDSFÖRÄLDER – dels för att jag känner att man hjälper till där det behövs, inte till ngn specifik person som faktiskt redan har tak över huvudet.
Tidigare var min plan att jag skulle bli läkare eller sjuksköterska för att sedan åka utomlands och jobba där det kunde tänkas att behövas, t ex på katastrofdrabbade områden – men, ja, jag har ju varken blivit läkare eller sjuksköterska än, men det får väl bli mitt nästa projekt här i livet kanske 🙂
Den dagen jag äger massa pengar så kommer jag jobba massor med att hjälpa andra människor till att få det bättre!
Jag blev också Världsförälder igår! Känns bra att kunna hjälpa till med något, stackars små barn. Jag skulle kunna adoptera alla!…
KRAM