Jag är en sökare som har testat mig genom livet och fortfarande inte vet vad jag vill bli när jag blir stor. Jag har jobbat med massa olika saker i hopp om att finna mitt kall och min plats här på jorden. Än är jag inte i mål.
Om jag har levt tidigare liv så har jag inte levt så mkt i sverige – jag känner mig mer sydeuropé än svensk och känner mig därför ofta felplacerad.
Lika mycket som jag gillar att umgås med vänner och familj; lika mycket älskar jag tystnaden och ensamheten.
Jag vill helst göra ngt kreativt varje dag, annars känns det sóm att själen hamnar i obalans – en dag med lite tid och ork räcker det med att laga mat; bara det är en konst i sig tycker jag; du kan skapa dina egna maträtter precis som en konstnär skapar en talva.
Jag ser väldigt enkelt på livet och får panik på folk som ska avancera och krångla till allt; beklaga sig och vara bittra – varför inte lägga energi på glada saker istället? Tänk om de människor som sitter och beklagar sig och irriterar sig på andra människor för att de gör si eller så, skulle lägga allt krut bara till sig själva? eller människor som verklgien bara måste hitta ngt negativt i ALLT? Sånt blir jag galen på *grrr* Därför lägger jag inte så mkt energi på dessa människor helt enkelt – jag håller mig till likasinnade! Varför inte bara ta livet för vad det är?
Jag har massa bubblande känslor inom mig som gör att jag kan skratta ena sekunden och lika lätt börja gråta nästa sekund – det kan vara lite frustrerande men jag är glad att jag har känslor; det gör att jag är en människa med fungerande sinnen!
Sömn och vila är extremt viktigt för mig – om jag inte får vila när jag behöver det får jag panikångest – det är min kropp som talar om för mig att jag behöver en paus och vila. Jag har lärt mig att lyssna!
Ja, det var lite om mig det … !
