Oj, oj, oj – Ja, mina rädslor är inte bara en inte … Jag är världens nojjigaste. Speceillt sedan jag fick barn. Jag är rädd för att dö för tidigt så att min dotter inte ska komma ihåg mig. Jag är rädd att det ska hända min dotter något så fort hon går utanför huset och jag inte har kontroll på vad hon gör, jag tror att min sambo håller på att dö så fort han hostar; “nu får han en hjärtinfarkt” tänker jag då. Jag är LIVRÄDD för att flyga flygplan (när jag var mellan 21-25 flög jag fram och tillbaka världen över – då älskade jag att resa … ) och när jag väl kommit dit jag ska så är jag rädd för att hotellet ska brinna eller sprängas. Jag är rädd för att det ska bli jordbävning eller att blixten ska slå ner rakt genom taket och ner i våra sänger (har aldrig tidigare varit rädd för åska och blixten, men sen fick jag barn o ja, allt blev annorlunda som sagt … ) Jag är rädd för att galna tjuvar med vapen ska bryta sig in i vårt hus när vi sover eller att en galen pyroman ska tända eld på husknuten … Om min sambo är tio minuter sen än vanligt så har jag gått igenom hela förloppet från att polisen har ringt tills vi har begravning inom loppet av max två sekunder… Nä, det är inte lätt att vara jag … var glad att ni slipper …
Over and out …
