Det är väl redan känt att småsyskon ofta hamnar ikläm och inte får vara med och leka med de stora barnen. Det hände även min lillasyster. Men eftersom mamma alltid bestämde så fick ju syrran lov att vara med hon oxå. Såklart. Tror ni att jag var snäll mot henne?! Up my ass va taskig man kunde vara. När vi lekte Pippi Långstrump fick hon ALLTID vara Tommy, jag menar, hon hade ju pojkfrilla; blond och kortklippt – så hon passade ju perfekt som honom. DET tyckte inte hon. Hon ville vara Pippi, men det fick hon inte. För det skulle jag vara. Om hon skötte sig bra kunde hon emellanåt få vara Pruskiluskan. När vi inte lekte Pippi kunde vi variera oss och leka Lilla Hiawatha – hon ville självklart vara Hiawatha, precis som resten av oss ville vara. Så det fick hon juh självklart inte. Hon fick vara Hiawathas pappa och vara ute i skogen och jaga björn. I ett annat rum såklart. Vi ropade när det var dags att komma hem från jakten. Ungefär efter en halvtimme när det var dags för de andra kompisarna att gå hem och äta. Tillslut blev vår mamma så arg att hon skrek “NU FÅR NI LÅTA HENNE VARA MED OXÅ OCH HON FÅR MINSANN OXÅ VARA HIAWATHA” “Ja, jag får faktiskt oxå vara Hiawahta, så det så!”, säger hon – bara för att vara säker på att vi förstått reglerna. Mallig och jävlig liten skitunge typ. Visst, okey, hon får väl vara den där lilla indianen då. Kreativ ungjävel som man var så kom vi på den briljanta idén att hon kunde ju vara ofödd!! Ja, perfekt! Så hon fick sitta inne i leksakstältet och vara den ofödda Lilla Hiawatha tills vi ropade “NU är du född”, vilket var efter ungefär en halvtimme när de andra ungarna skulle hem och äta middag …
I ett sånt här tält fick hon sitta tills hon va född … men det tältet vi hade var brunt och beigt …
