Pluggångest och utbränd. Mår illa och vill mest bara kräkas. Men det går inte. Gråt i halsen som inte kommer upp – försöker lika hårt som Cameron Diaz i filmen The Holidy … Tänker att det lossnar väl när man minst anar det, typ i kön på ICA eller nåt. Ja, näst intill så blev det…
Trött och sliten som f-n så hade jag lovat min dotter och grannflickan att vi skulle komma pch titta på grannflickans dansuppvisning. Kommer till platsen, Maya gör hoppetossa steg och säger “idag är min lyckodag” – hon har verkligen sett framemot detta att kolla in sin kompis dansa! Tanken att det kanske skulle kosta pengar hade slagit mig; Men jag tänkte att det kan det väl inte göra … Kommer dit och läser: “Dansare och barn GRATIS, för er andra 60 kr!” Kul! Inte ett öre i plånboken.
Gubben i kassan häver ur sig “Vad väntar ni på!?”
– Ja, pengar, säger jag. Hade inte en aning om att det kostade pengar.
– Ja, men det är ju lätt att lösa. Bara att betala det, säger han och tror att han är käck och rolig. Och det tyckte då inte jag att han var kan jag säga. Maya ser helt förstörd ut, då jag sagt att jag inte hade nå pengar med mig och jag ser hennes tårögda ögon.
– Mmm, men problemet är att jag inte har några pengar med mig.
– Ja, men det är bara att gå till bowlingen så kan du ta ut på kortet där, säger nissen … och tror han är den perfekta problemfixarn typ …
Där och då ville jag helst bara häva ur mig “Ja, men jag har 4 kr på mitt VISA för tillfället så det blir ju ingen enkel match dirket”. Men eftersom NissePisse i kassan absolut inte har ngt med det att göra och jag anser att min redan ledsna dotter inte ska behöva lida mer och bli bekymrad över att mamma inte har nga pengar, så håller jag tyst. Iställe tänker jag Gubbjävel fula ord i mitt huvud och suckar så där som bara bitterfittakärringar kan göra och säger lite extra högt till Maya så Nissen i kassan ska fatta problemet:
– Å, guuu va less jag blir ibland asså … vi får ringa och se om du kan vara kvar här med hennes föräldrar och åka med de hem!? BARN GICK IN GRATIS VA!? frågar jag gubben.
Mayas ögon blir glada igen. Tack o lov! Och grannens pappa kommer och möter oss. TACK!
Maya blev jätteglad och tänkte förmodligen inte mer på problemet. Jag säger ännu en gång lite extra högt till grannen så gubben ska höra “Jag hade ingen aning om att det skulle kosta pengar, och jag har inte ett öre! Tack vad snällt att hon får stanna med er!”
Ger Maya en kram och säger att vi ses hemma. DÅ verkar Nissen i kassan vakna och inse att “oj, hon hade verkligen inga pengar”. Hoppas han lärde sig en läxa – sluta att ta folk för givet liksom!
På väg till bilen börjar tårarna rinna eftersom jag känner mig som en värdelös fattiglapp till morsa och att Maya varit så glad o sett framemot detta. Jag blir frustrerad och känner mig som en dålig förälder som inte ens ägde 60 kr och ungen hann bli förtvivlad osv osv – men jag menar, jag hade likväl bara kunnat haft pengar på kortet men inget kort med mig eller nåt … men ja, en mammas tankar kan bli väldigt krångliga ibland. Inte som med barn som bara släpper problemet när det är löst. Nä, man måste ju gräva lite i det oxå, analysera osv … så jag grina och tyckte synd om mig själv hela vägen hem – lite lagomt patetiskt så där …
Så; Tack Nisse för att du hjälpte mig att bryta ihop så jag fick lätta på gråttrycket …
That´s all … over and out …
