Jag sitter med ansiktet i solen. Blundar. Ett gäng fåglar pratar i mun på varandra. Jag undrar vad de diskuterar? Det sägs att naturen och djuren talar till oss. Om vi lyssnar.
I bröderna Lejonhjärta säger de att det kommer en snövit duva hem till ditt käll när någon har dött.
Min mormor älskade duvor. Hon älskade de så mycket att min morfar tillslut gjorde en stor inhägnad ute vid köksfönstret för att slippa ha duvorna inne i köket ha ha. Där gav hon de mat varje dag.
Mormor sa att hon skulle komma tillbaka som en fågel när hon dött. På hennes begravning hörde jag en vacker fågelsång under gudstjänsten. Jag tänkte att det var inspelat och skulle vara ngt vackert i bakgrunden då hon älskade fåglar. Det var bara jag och min moster som hörde sången.
Efter begravningen och innan fikat åkte jag hem en vända. När jag åker iväg med bilen igen ser jag plötsligt två vita duvor som lyfter samtidigt mitt framför bilen, från björken på vår gata. Det var första gången jag såg två vita duvor i den här byn.
När vi va i Paris och satt vid Eiffeltornet och fikade i parken gick Maya iväg och matade duvorna som om det var ngt hon alltid hade gjort. Mormor visar sin närvaro tydligt.
Kram på er!
