I går var jag till lasarettet och träffade en samtalskontakt, något jag borde ha fått göra tidigare under min sjukskrivning, men jag är tacksam att det blev av tillslut. Bättre sent än aldrig, allt har sin tid och allt sker när det är dags, eller hur?! Det kändes iaf väldigt bra och rätt. Det är härligt med en person som verkligen ser mig, förstår och läser mig som en öppen bok. Det ger mig kraft, energi och hopp om att mitt liv kommer att bli lättare så småningom.
Hennes idé om hur vi ska jobba vidare med mig känns spännande och jag är so super excited över att se hur det kommer gå 👍 Till och med hon var entusiastisk över vad som ska hända med mig. Jag är tydligen en svår nöt att knäcka har jag fått höra. Ett leende, lite ironi och skratt kan tydligen “lura” en hel del vårdpersonal. Sen kan jag börja gråta över så knepiga saker att det förvirrar dem…
Och hur var det nu då som jag brukar säga till er alla?! Lyssna på dina känslor … Mmm, just det… Leva som jag lär brukar jag prata om oxå va?! Jag använder mig tydligen mycket av mitt stora intellekt fick jag veta… Det va ju känslomässigt (ironi) *gaaaah* Ja, tur att jag inte är min egen coach 😁 *katjing*
That’s all. Over and out …
Jag önskar dig all lycka till och hoppas det går precis så bra som du önskar.
Önskar dig en suverän fredag!
You Rock!!!