Något av det värsta jag vet är fördomar och påhittat nonsens; Skitsnack helt enkelt. Påhittade historier om en annan människa, skapat av avundsjuka, svartsjuka och en liten dos nyfikenhet. Fjädrar som växer och blir till hönor … Ja, ni vet vad jag menar.
Hur vore det om vi människor tittade mer på oss själva och la energi på vårt eget liv istället för att lägga näsan i blöt och skvallra om andras liv?
Det du gör är att du antar saker om en annan människa som du egentligen inte har en aning om. I många fall känner du inte ens personen och vet varken bakgrund eller faktisk orsak.
Jag frågar dig: Har du antagit något om en annan människa någon gång? Har du någon gång funderat över innebörden av att anta? Översätt ordet till engelska; assume … lek med ordet; dela upp det till tre ord och översätt det till svenska igen… Ass U Me… You make an ass out of me … Känn på orden. Fundera lite över dem… Mmm… så är det… Antagandet skapar mest en cirkel av påhittat strunt istället för att vi tar hand om varandra och ser människor för vilka vi egentligen är.
Det skapas med andra ord rykten om en person. Vissa anser att ett rykte aldrig kommer från ingenstans; ingen rök utan eld typ, medan andra ser rykten som påhittade ord. Jag håller mig, av erfarenhet, till det sistnämnda.
Rykten kan självklart såra en redan svag och ledsen själ medan den starke kanske inte bryr sig det minsta.
Jag har hört det ena med det tredje om både mig själv och andra. Ibland har jag blivit ledsen, ibland ordentligt förbannad och andra gånger har jag inte orkat bry mig om spekulationer och historier om “mitt liv enligt andra” Det beror helt på hur känsligt det varit och hur sårbar jag känt mig.
Jag läste ett intressant inlägg idag som en bekant inom yogan hade skrivit på Facebook:
Att skvallra och tala (illa) om,
hur knäppt personen än beter sig, gör bara att man bjuder in negativitet i sin värld av ngn form. Det här är ett rätt stort ämne med hur vi umgås med varandra – det är frestande, vi är nyfikna, det ger en falsk känsla av tillfredsställesle.
Personen i fråga behöver allt ljus den kan få. Den som pratar om någon annan i negativa ordalag (vilket de allra flesta av oss någon gång gör) behöver allt ljus den kan få. (Mika Sand www.mysthalsa.se)
Jag är och har varit nyfiken jag oxå. Det är inget konstigt med det. Men jag har lyckats bli klokare med åren och har en mer mogen syn på ämnet idag. Det betyder inte att jag aldrig talat negativt om en annan person till en tredje part. Det har jag gjort lika mycket som du. Men av erfarenhet har jag lärt mig att det är så mycket bättre att prata med en människa istället för om en människa. Om någon undrar något om mig och mitt liv så är det ju mer logiskt att fråga mig istället för någon annan som kanske bara är ytligt bekant med mig. Om det nu är så viktigt att veta vad, varför och vad jag inte gör för val i livet…
Om du hör någon prata negativt eller rent av sprider en massa skvaller om en annan person, vare sig informationen är sann eller inte, så hoppa inte på “tåget” och fyll i att du minsann oxå hört något om att tant Greta inte bara lurar av sina vänninor pengar, utan även veckopengen av grannens ungar… Nä, för om du inte känner Greta så har du inte den minsta aning om vart hon får sina pengar ifrån, eller hur?
Var sann mot dig själv! Var sann mot andra!
Förlåt dig själv för de gånger som du pratat om en annan person och antagit både ditten och datten. Ibland gör vi misstag helt enkelt. Vi kan inte göra något ogjort, men vi kan acceptera valet vi gjorde där och då, släppa det, förlåta och gå vidare och välja en annan väg nästa gång; gör om, gör rätt!
That’s all. Over and out…
