Vissa dagar är helt enkelt värre än andra. Jag har varit sjukskriven så länge nu, att jag har slutat räkna månaderna. Jag har insett att jag måste förstå att allt kommer ta tid. Jag har precis börjat acceptera min nya livssituation. Jag försöker förstå allvaret i hur sjuk min kropp varit och hur sjuk den fortfarande är.
Jag är tacksam som har ett fantastiskt liv med underbara, fina vänner och världens bästa familj som stöttar mig fullt ut och är förstående och alltid finns där för mig vare sig jag är glad, pigg, ledsen, trött, gnällig… Men vissa dagar hjälper inte ens det. Idag är en sån dag där det inte går att sätta ord på vad och hur jag känner mig. Jag är trött på att vara trött. Jag är frustrerad över att inte orka det jag vill.
Jag vill vara själv men ändå nära. Jag vill gråta men ändå inte. Jag vill skrika men ändå inte. Jag försöker meditera, men det går inte. Inte idag. Inte dessa knasiga, dumdagar.
Lika bra att försöka sova snart. Ny dag, nya tag i morgon!
That’s all – over and out
