När jag var mellan 22-25 år levde jag så otroligt mycket där och då, d v s i en “här och nu”-känsla. Jag hade det perfekta livet och kände mig kär o galen i min dåvarande sambo. Livet lekte. Jag kände mig fri. Jag kände mig rik. När jag åkte på min andra resa till Asien (backpacking från Singapore till Bankok) så gjorde jag min andra tatuering. Under mitt första besök i Thailand nga år tidigare blev jag totalt förälskad i de små geckoödlorna. Och nu skulle jag, som vanligt, ha en annorlunda tatuering. Jag hittade en gecko som fick sätta sig i svanken ner mot ena skinkan. Nu när jag jobbar andligt och tyder tecken i mitt liv så började jag fundera på denna lilla ödla igen då jag absolut skulle ha en nyckelring på bokhandeln för ngn månad sen som oxå var en gecko. Jag plockar fram min djurtydningsbok och läser:
Geckoödla: “livets glada dagar är här. Lek och njut. Min gåva till dig är att vara bekymmersfri.” – “Geckoödlan är helt bekymmersfri över framtiden. Den lever endast här och nu!” (Solöga; Djurens språk)
Kanske jag borde påminna mig själv om denna bekymmersfria känsla emellanåt?!
