Jag har sovit nio timmar i sträck på rygg inatt. Helt utsövd. Så skönt! Första riktiga sömnen utan smärta på tre dygn. Så befriande. Så tacksam. Men visst värker det fortfarande. MEN jag har kunnat gå till köket och badrummet idag. Man blir så tacksam för så lite ibland och jag har insett ihur man tar kroppen för givet. Inte nog med det så kommer min fina vän som är massör och sätter på Kinesiologitejp senare idag. Jag är så tacksam så tacksam.
Feelin’ better ❤️
Jag har till och med kunnat ligga i babypose; enda yogaställningen som funkat hyfsat under dessa hemska dagar. Detta är verkligen det värsta jag varit med om! Jag har haft migrän i flera dagar under årens lopp, plockat ur en unge från magen och haft inflammation i ryggen som verkligen var det värsta ever just då. Men mitt överansträngda baklår är det absolut värsta jag varit med om. Konstant smärta i tre dygn trots värktabletter. Inte kunnat gå, inte kunnat sitta. Endast två sovställningar som funkat.
Min dotter har hjälpt mig med allt från att hämta saker, klätt på mig, fylla på vattenflaska, hämtat mediciner, lagt sin söta lilla hand på benet och healat och sagt tröstande ord och hållt mig i handen.
Min sambo har fixat med ALLT! Tvättat, lagat mat och serverat mig på soffan eller sängen då jag inte kunnat sitta vid matbordet. Han har handlat och varit på Apoteket åt mig. Han har tapetserat och målat tak i mitt blivande yoga- och behandlingsrum. Han har skött allt med vår dotter som kvällstutiner och tagit med henne på utflykt. Vilken man! Vilken klippa! Jag är så tacksam, så tacksam!
Vilar benet i renoveringsröran…
Min syster som är läkare har gett mig tips och råd med hur jag kan blanda alla smärtstillande tabletter och lugnat mig med att det inte är någon fara för kroppen eftersom jag inte är förtjust i att proppa i mig tabletter. Men som sagt; de senaste dygnen har jag tänkt “ge mig vad som helst bara jag slipper den här jävla smärtan!!!” Så igår fick jag Stesolid utskrivet som jag i princip aldrig i hela mitt liv hade tänkt att stoppa i mig, men nu gör jag det för smärta och inte för ångest och det är ok. Jag är väldigt läkemedelskänslig och har i värsta fall tagit små doser Atarax när min ångest varit som värst nu under min sjukskrivning och det har jag sovit gott på.
Igår avslutade vi kvällen med en komedi. Så jäkla rolig film! Det blev ansträngande som fan att skratta då de där musklerna i bakbenet tydligen aktiveras av både skratt, hosta och nysningar. Men va jag garvade, det lilla jag kunde 😅 Så om du vill se en knäpp film så se den!! Just before I go heter den. 
