Kära läsare…

Ibland tror jag fortfarande att jag är den där super-stål-kvinnan. Och detta trots min långa utmattning och sjukskrivning. Jag tror fortfarande på Quick fix; att det ska räcka med att vila lite extra och en god natts sömn. Men det gör tydligen inte min kropp. 

På söndag ska jag åka till Dublin. Som jag har längtat och laddat! Jag har skapat en lista på Spotify med irländsk musik så Jag ska kunna sjunga med på puben. Jag tycker öl smakar kattpiss, men har smakat lite Guinness när min sambo har druckit det och jag har bestämt mig för att ta mig ett helt glas Guinness inne på Guinness Storehouse …    

Men, vad händer? Stresshjärnan sätts igång; säger fel saker, hittar inte orden, glömmer, lägger saker på fel ställen, kroppen strejkar; magkatarr med illamående och magsmärtor. Jag är sjukt trött och i måndags kändes det som att hela min inre värld rasade samman; all styrka jag byggt upp, all energi som sakta kommit tillbaka. Allt bara försvann och jag bröt ihop totalt med tårar som forsade pga trötthet och hör min magkänsla skrika: Jag orkar inte åka till Dublin. Orkar inte packa. Orkar inte sitta i en bil till Arlanda. Orkar inte köa på flygplatsen. Ångest, ångest, ångest. Tårar, tårar, tårar…

Orsaken till allt detta är inget annat än oväntade saker i vardagen. Sånt som en vanlig, frisk, heltidsarbetande människa blir trött av… Nya rutiner; ungen börjar skolan; upp tidigt o fram med frukost. Hålla koll på när hon slutar, mellis, middag. Renovering av badrum med hantverkare som väsnas och klantar sig och som innebär både mer jobb för dem och för mig. Ungen får löss mitt i all röra; avlusa, dra ur sängkläder ur fyra sängar eftersom vi hoppat runt lite hipp som happ när det varit högsommar mitt i hösten, tvätta, tvätta, tvätta; som om vi inte redan hade en full tvättstuga redan… Inte nog med det så kommer byggansvarig hit och det visar sig att hälften av det vi kommit överrens om innan offerten gjordes inte ingick i offerten. Och rörmokarns arbete var tydligen helt utanför deras offert fastän det är huvudfirman som anlitat dem. Förbannad och upprörd så det kokade i mig, fram med Google och leta information om rättigheter och regler … Allt detta inom en veckas tid typ… Som sagt, vem som helst hade tappat energi över ett sånt kaos. Skillnaden på mig och den heltidsarbetande, friska människan är att den skulle tycka att det vore skönt att åka iväg en sväng med vänner och bara komma bort från allt i några dagar. Men jag ser det som ett omöjligt projekt … 

Självklart vill jag åka. Men samtidigt vila. Jag är både envis och i princip den mest veliga personen i hela världen typ… Så när jag är stressad fattar min hjärna ingenting vad intution och lyssna på magkänsla betyder. Så ja… you do the math… Inte lätt att känna in och lyssna då inte…

Igår fick jag lov att ta ett beslut. För min egen skull. Jag lyssnar på kroppen och kommer vara hemma för att vila. Inget Dublin. Trist som f-n men känns som det enda rätta och kloka beslutet… 

Så det får bli soffa och komedier, mys hos mamma och bli ompysslad. Sova ut ordentligt och bara vara själv i tystnad. 

Ta hand om er! 

Sara