Jag tänker mycket på det här med tankens kraft och attraktionslagen. Jag tror på det och den har alltid hjälp mig framåt i livet. Tills nu…
Vad gör jag för fel? Jag tänker, önskar och visualiserar om all positiv energi som kommer till mig, men det hjälper inte.
Min kropp skriker fortfarande nej! Kroppen strejkar. Själen gråter, hjärnan stänger av sig... Vad gör jag för fel?!…
Felet är nog att jag inte lyssnar tillräckligt på min kropp, hjärna och själ. Alltså, det är så uppdelat allting i mig just nu. Jag är jag (vad det nu är av alla delar av en mäniska) och vill massor. Kroppen lever sitt egna lilla liv och försöker tala till mig och hjärnan ska vi inte ens tala om vilken envis liten rackare det är! Den lever definitivt i sin egen lilla bubbla och lyssnar inte ett jota på mig; väljer att stänga av sig helt som det passar och struntar fullkomligt i vad jag vill eller håller på med…
Sen har vi lilla stackars själen som fått gråtit i många, många år medan jag totalt har bojkottat den. Jag tror i alla fall att själen känner sig ganska nöjd just nu. Oftast i alla fall. Jag myser mycket, mediterar, sover, yogar, skrattar och gråter när tårarna tränger sig fram. Så det går ju framåt. Kroppen får ju sin dos av vila och yoga och därmed återhämtning och ger den mig feber när jag försöker köra utan bensin så släpper jag mina planer och vilar. Ja, sen kan det ju vara så att en viss envishet kan tränga igenom som ni säkert redan har gissat er till, och hela jag blir som Alfons Åberg som ska bara innan jag ska lägga mig och vila … så, ja… At least I try … För det är inte lätt.
Jag får visualisera ännu mer och och bli bättre på att prioritera och lyssna på hela mitt väsen helt enkelt.
That´s all. Over and out ….
