I tisdags var jag på föreläsning med Paolo Roberto. Han hade mycket bra saker att säga och mina värderingar ligger mycket lika jämfört med hans och jag tror att vi alla fick oss en tankeställare, även om vi redan är medvetna om hur livet kan te sig. Det är viktigt att ta hand om sig själv; både kroppen och själen och allt runtomkring. Vi har alla ett ansvar gentemot oss själva och våra barn.
För några veckor sedan var jag hos en gammal granne till mig. Vi drack kaffe och barnen lekte. Några satt inne och spelade, medan de andra ville vara ute och hoppa studsmatta. Lunch serverades utomhus och tillslut var kvarterets ungar samlade och alla lekte med varandra. Det var lekar på studsmattan och den där gamla godingen “burken”. I flera timmar! Och vi mammor blev så glada och var i princip överlyckliga att våra barn varit ute och lekt med varandra. Vilken förälder blev lyckligt överraskad när vi var små och lekte burken? Ingen. För det var helt normalt. Det var det man gjorde som barn. Vi lekte cowboy och indian, tjuv och polis, burken, hoppade twist, hoppade hage. Var det vinter åkte vi pulka eller byggde snökojor och lyktor eller gjorde egna skidspår på gården ända tills det var dags för middag.
Jag är på allvar orolig över samhällets framtid med de barn som växer upp i vårt samhälle idag. Det är viktigt att vår generation föräldrar; som fortfarande kommer ihåg hur livet fungerade innan paddor, datorer och iphones tog över lekarna i skogen, cykeläventyren och barnens fantastiska kreativitet och fantasi. Jag tror och vill hoppas, att vi alla befinner oss i en anpassingsfas och att vi blir mer och mer medvetna om att ta hand om vårt inre och vår själ. Men om våra barn ska lära sig balansen mellan kropp, själ och allt runtomkring, måste vi vuxna börja agera. Nu. Inte igår och inte i morgon. Nu. Jag är orolig över hur vårt samhälle kan komma att se ut och styras av de barn och ungdomar som idag växer upp. Jag ser i värsta fall filmen Wall•E framför mig.
Allt är digitaliserat och vi går inte ens själva för att vi glömt bort hur man gör.
De flesta av er har redan läst detta, men jag tycker att de är värda att läsas igen:
Till alla barn som överlevde 60- , 70- och 80 – talet…
Vi hade inga Playstation, Nintendo, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler på TV:n, inget surroundljud, CD-spelare, inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN. Vi hade kompisar som vi cyklade eller gick till, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och sa hej.
Vi byggde lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe. Ibland kom vi på lite försent att vi glömt bromsarna, men efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
Vi kunde gå hemifrån på morgonen, leka hela dagen och kom hem när det blivit mörkt. Ingen kunde nå oss på hela dan och vi var okej!
Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll. Och fastän det sades att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. Dom var lagens högra arm!
Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna. Dem som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen.
Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta
Denna generation har fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin.
Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i filen. Inte blev vi överviktiga för det. För vi var ute och lekte hela dagarna!
Jag tycker att det är vitkigt att vi har med oss dessa ord och tankar när vi fostrar våra barn till den värld som vi lever i idag.
Nu menar jag inte att vi ska ta bort paddor och datorer. Det jag menar är att vi vuxna måste ta större ansvar för att låta lite av vår generations fritid leva kvar och föras vidare till nästa generation. Vi måste sluta vara lata och låta apparaterna agera barnvakter. Ha speciell skärmtid, åk till skogen emellanåt utan dessa prylar. Vi klardade oss ypperligt med en ficklampa, tändstickor och en Kalle Anka-tidning när vi åkte till stugan eller campade i skogen. Hur packar ni idag? Just det! Vi tappar kontakten med oss själva när vi hela tiden är uppkopplade. Det skapar inget gott i längde. Ja, jag skulle kunna skriva flera sidor om hur jag tänker och resonerar om dagens samhälle. Men jag tror att ni förstår mina funderingar. Och en sak ska vi komma ihåg: Vi kan aldrig skylla på “dagens lata ungdomar” eftersom det är VI VUXNA som bär ansvaret för om dem blir lata eller inte; “Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör” är visserligen en tjatig klycha, men ack så sann.
That´s all. Over and out.