Ibland är saknaden extra stor…
Pia,
Som en solros fick jag se dig växa.
Från att vara ett frö, till att stråla ovan taken.
Du sken ikapp med solen.
Men sen kom regnet.
Ett regn som sakta skulle dränka det lilla frö
som vuxit till att bli den vackraste blomma.
Inte ens solens strålar skulle kunna torka det som redan blivit vått.
Sakta började ogräs växa omkring dig.
Ogräs som skulle skugga dig från solen.
Ogräs som aldrig skulle försvinna.
Till slut hittade du ett bekämpningsmedel.
Ett bekämpningsmedel som inte bara förgjorde allt ogräs
utan även det lilla frö som satt fast i jorden.
Den vackraste solrosen är borta.
Men lika starkt som solens strålar lyser på himlen, lika starkt lyser fortfarande solrosen i mitt minne.
Inte ens det fulaste ogräs ska någonsin kunna lägga en skugga över dig igen.
Skriven av mig 2008
