Jag blir så ledsen när energin inte räcker till. Varje dag tänker jag; Det är ok. Jag accepterar. Jag ger mig själv tid. MEN ibland blir det bara för påtagligt när jag inte orkar som jag är van vid.
Idag var en sådan dag. Jag var bjuden på öppet hus för en inflyttningsfest hos en gammal vän som jag inte träffat på länge. Jag blev såklart väldigt glad över att jag blev bjuden trots att vi inte umgåtts under en längre tid. Jag pysslade och fixade med presenter och hade bestämt att åka dit redan vid kl 14 när dörrarna öppnades. Det där med fest senare på kvällen kändes lite långt bort för mig.
Det var inte så mkt folk, men jag kände snabbt hur energien försvann och jag kände mig så tråkig och osocial.
Jag åkte förbi ICA för att handla till middagen. En liten, liten lista. Så många gånger som jag handlat där och helt plötsligt hittade jag inte! Hjärnan har stängt av! Jag höll på att börja gråta i affären av trötthet och förvirring.
På vägen hem släpper jag av dottern hos en kompis. Åker hem- fortf med gråten i halsen- och min sambo säger “lägg dig och vila”. Det gjorde jag. Somna på två sekunder. Helt slut. Så tröttsamt. Tidig kväll ikväll. Go natt.
That’s all. Over and out….
