Det är alltid lika intressant att träffa en samtalskontakt. Jag har fått så många aha-upplevelser de senaste åren, då jag behövt samtala om min stress och nu min sjukskrivning. Igår fick jag påminnelse om att jag behöver trygghet, men vem behöver inte det? Jag behöver även bli bekräftad och sedd för den jag är och vill vara. Jag har ett stort kontrollbehov (och då ska ni veta att jag under minst 15 års tid har jobbat bort extremt mkt av det!!)
Jag har svårt att lita på människor och jag undviker att hamna i positioner som kan göra mig besviken och få mig att känna mig avvisad. Ett exempel är att jag i princip aldrig ber om hjälp *Sara kan själv* OM jag ber om hjälp och får ett nej, vad händer då? Jo, jag blir besviken och ledsen eftersom jag blir avvisad. Och om jag får hjälp och det inte blir som jag tänkt mig, så blir jag oxå besviken. Med andra ord är det lika bra att göra allt själv, så slipper jag utsätta mig för risken att bli besviken. Ungefär så gick diskussionerna igår.
Utmaningen under vårens samtal kommer att bli att hitta nyckeln till Saras sårbarhet. Ska bli jäkligt spännande eftersom jag själv inte har den blekaste aning ✌️🙏
Jag måste även träna på att göra ingenting. Jag har haft möjligheten att ligga i soffan o glo på film; som jag älskar– dagarna i ända under hela min tid hemma. Men tror ni flickan tar sig tid för det? Nä, just det. MEN idag tog jag till mig av der jag blev påminnd om igår och blundade för disken, gick till nedervåningen, tände en brasa, la mig i divanen och bara myste.
Och jädrans vad skönt det va! Min kropp och själ blev så glad och hela jag fylldes med harmoni när jag släppte alla masker och påhittade måsten. Klapp på axeln till mig själv 🙏❤️
That’s all. Over and out…
