Nu va det ett tag sen jag bloggade. Det blir lite så när livet är upp o ner som en berg- och- bana. Men vet ni? De senaste tre veckorna har varit så underbara. Jag har känt mig hoppfull, positiv, kär och lycklig. Lite så där “för-bra-för-att-vara-sant-snart-rasar-det” Men det har inte rasat. Inte än. Och aldrig, hoppas jag.
Mitt problem är ju att jag inte tror att jag är värd att få vara lycklig. Så dumt, eller hur? Jag har väl precis samma rätt som alla andra att få ha det bra? Men det tar tid att hitta den där självkänslan…
Häromdagen gjorde jag ett test via Facebook; “Vad säger andra om dig bakom din rygg?” Svaret blev detsamma som jag många gånger fått höra av andra: folk beundrar mig för mitt självförtroende. Det är lustigt hur man uppfattas av andra. Oftast har vi en egen uppfattning om oss själva som inte stämmer överrens med den syn som andra har om oss.
Vad gäller både självförtroende (det man gör) och självkänsla (det man är) så är det egenskaper som jag verkligen saknar. Vissa har sagt till mig att de tycker att jag är så modig och cool. Medan andra uttryckt sig att Du tror att du är så märkvärdig. Själv ser jag mig som en förvirrad och rädd liten myra. I min lilla värld är det ett totalt misslyckande om jag skulle råka göra fel och är därmed beroende av att alltid göra rätt. Men, Sara lilla… Ibland gör vi fel, men vi är inte fel! En mycket klok mening som jag läste i Självkänsla Nu av Mia Thörnblom för många år sen… Ja, vem vet. Kanske blir det nåt vettigt av mig oxå nån gång…
Hej hopp…