Jag har förstått meningen med ett skadat ben och verkligen lyssnat –tillslut – på kroppen och dess samverkan med något mer. Det jag lärt mig är bland annat att hushållerskan tydligen tog semester samma dag som jag skadade benet; vilket konstigt nog verkar hända typ varje gång jag får influensa eller något liknande… Utöver det så har jag lärt mig hur viktigt det är att verkligen lyssna på mig själv, mina behov och att säga nej.
Jag har varit trött. Inte kunnat promenera eller motionera på något sätt i TVÅ HELA VECKOR!! Inte kunnat yoga! Värst av allt! Tjåkat alvedon och diklofenak. Pga av smärta har jag fått lov att säga nej till vissa saker. Som ikväll. Grilla och åka båt; som är så härligt. Men jag kände att jag helt enkelt inte orkade. Och vet ni? Det var så skönt att vara hemma själv medan de andra var iväg.
Även om jag försökt heala mitt ben, har det inte funkat. Förmodligen för att jag mest gjort det i ren desperation och då brukar det ju inte gå så bra…
Ikväll satte jag mig på gräsmattan vid min björk och lade fullt fokus på healing i minst en halvtimme. Efter det lade jag mig på rygg och visualiserade vitt, läkande ljus uppifrån samtidigt som jag visualiserade hur det onda åkte rakt ner till morder jord.
Helt plötsligt efter nga timmar så är nästan all smärta borta! Om jag mår lika bra i benet i morgon när jag vaknar så har jag ännu en gång fått bli påminnd om hur fantastiskt det är med healing!
Äntligen kunde jag böja mig och plocka upp högen på golvet; allt i en enda röra med överkast, filt, kuddar, kläder osv.
Jag antar att jag kommer få sova gott inatt. Utan smärta!
Over and out…
