Jag tror att jag har haft en av de värsta veckorna ever. Jag har fått lära mig vilken skillnad det är att vara i hypomani och mani. Det är tydligen två olika tillstånd. Så nu vet jag hur det är att vara sjuk i huvudet på riktigt.
Det började i mitten på förra veckan. Somnade som vanligt vid 21:30-tiden för att sedan vakna två timmar senare. Klarvaken. Lyckades slumra en stund efter kl fyra tills klockan ringde. Klarvaken. Pigg som en mört som börjar städa och möblera om vardagsrummet; en idé som väcktes under natten när jag inte kunde sova; det var lite halvdrygt att behöva vänta tills morgonen; hade jag bott själv hade jag garanterat fixat projektet under natten ha ha. Nåväl. Hopplöst fall. Kroppen speedad samtidigt som den skriker vila. Upprörd, irriterad, sur och förbannad utan någon som helst orsak. Minsta lilla motgång (som egentligen inte ens kan ses som en motgång) och hela jag känns som en tickande bomb *babomkabom* för att två minuter senare hamna i lyckorus. Galet. Helt galet. Som en jäkla jojo. Inte ens tredubbel dos av mina insomningstabletter fick mig att sova.
Jag tog mitt förnuft till fånga och ringde läkaren eftersom detta omöjligt kan vara ett hälsosamt sätt att använda dygnets timmar till. Läkaren tog tydligen denna överskottsenergi allvarligt, skrev ut nya piller och bokade in mig för ett besök redan i morgon. Suck. Verkar även tyvärr luta åt att jag måste vara sjukskriven några veckor tills det blivit någon ordning på det hela…
What the fuck happend!?!?
