Ibland känns livet orättvist. Ibland känns livet grått och trist. Ibland känns livet tungt. Ibland känns livet som en dålig film. Och ska det kännas riktigt ordentligt så känner man allt detta på samma gång. Som idag.
Jag har för några veckor sedan insett att jag fortfarande ligger kvar i rester av en depression. Så jag har försökt klättra upp ur den. Vissa dagar känns bättre och andra mindre bra. Det värsta är att vara i en deppresion fastän livet egentligen är bra. Som mitt liv faktiskt är. Det finns liksom inget att klaga på. Alla är friska och mår bra. Huset är i full renovering. Jag har vänner och en massa kärlek i mitt liv. Men ändå mår man dåligt?! Knepigt…
Och mitt i allt detta dör en av våra katter. Min bäbis. Min Tigerkung. Så nu har vi bara en lurvis, som såklart varit bekymrad över vart hans bror tagit vägen.
Mina lurvisar har varit den största läkningen för mig de senaste åren och speciellt min Tiger. Han har vaktat och tagit hand om mig i vått och torrt. Fyra år fick jag med honom. Vårt lejon Leon och min älskade Tiger ❤️
Självklart vet jag att han lever vidare själsligt och jag har redan hört honom tassa ner för trappan när jag legat i soffan. Men det gör inte att jag saknar mindre.
Att ha en depression och samtidigt hamna i sorg och bli deppig och låg pga av det, är inte någon kombination jag rekommenderar…
