Ångest har jag till och från. Mestadels lite så där vanlig ångest över allt och inget eller i värsta fall en känsla av att vilja krypa ur mitt eget skinn för man vet inte vart man vill ta vägen och allt känns bara skumt.
Panikångest däremot, har jag inte upplevt på flera år. Det beror mycket på att jag dels vet vad som triggar den: t ex att inte vila när jag är trött och istället gör en Alfons Åberg “jag ska bara…” Då är det typ kört! Och eftersom jag haft dessa åkommor så pass många gånger i mitt liv, har jag med tiden blivit duktig på att hinna förstå att det bara är panikångest och inget annat. Men när det vill sig riktigt illa kommer attacken hårt och snabbt och allt vad logik heter existerar inte.
Jag vet inte om Du upplevt panikångest själv eller hur den ter sig hos dig. Men jag får i alla fall hjärnblödning. Vänster armen domnar bort och det känns konstigt i vänster sida av ansiktet; hjärnblödningssymtom helt enkelt. Så självklart är det det jag håller på att få!! Vad annars?? Och för en vecka sen var det dags igen; jag artikulerar K L A R T och T Y D L I G T “VILKET VACKERT VÄDER VI HAR IDAG”, ler stort och sträcker upp armarna och räknar högt och tydligt till tio. Ja, och så håller jag alltså på…
För många år sedan hade jag det så här var och varannan dag! Idag kan jag inte fatta hur jag orkade ha det så jobbigt!! Shit! Man blir ju helt slut efteråt!
Jag har hört att en panikångest attack aldrig håller i sig i mer än 20 minuter och på något sätt gick det ju över utan piller. Idag kan jag åtminstone ta atarax när hjärnan bråkar för mycket. Men då får jag ångest över att jag måste ta tabletter ? och då ska ni veta att jag tar minsta möjliga dos av sånna lätta medikament som lite atarax; alltså hallå?! Till och barn tar dessa piller mot allergi! Skärpning Sara!
Min syster som är läkare – en jävligt bra sådan!! – tipsade om serotoninhöjande (SSRI) redan två-tre år innan jag tillslut tog emot det från läkarna. Jag kom till en gräns där jag helt enkelt inte orkade ha hjärnblödning flera gånger i veckan och gick därmed med på minsta möjliga dos för ett sådant preparat. Men alltså vilken blessing! Vilken frihet! Äntligen kunde jag köra bil utan att stanna vid vägrenen för att höja armarna och räkna till tio samtidigt som jag ringde sambon för att be honom ringa tillbaka om fem minuter och om jag inte svarar så ring ambulansen och berätta att jag står parkerad strax innan rondellen…
Och i fredags var det dags IGEN!! Andra gången på en vecka! Trots full vetskap att jag varken dog eller fick hjärnblödning i måndags så gick det inte att stoppa.
Ibland är jag jävligt envis – som i fredags – och tvingar mig att sitta och låta det skölja över mig. Speciellt om jag har utövat yoga eller fått healing, eftersom det släpper på spänningar och blockeringar. Så panikångesten den här veckan är ganska logisk: Jag har ökat på medicin för min depression och mår mycket bättre, vilket resulterar i att kroppen och sinnet får möjlighet att slappna av. Jag mediterar och gör kvällsyoga varje kväll. Det är ju inte alls konstig att kroppen och hjärnan reagerar! “Shit!! Hon slappnar av!! På riktigt!! OMG!! På med blåljusen!”
Så resten av helgen fick bli vila när jag blev trött och det där “ska bara” fick vänta tills energin var påfylld igen.
Men visst är det sjukt hur hjärnan kan bråka med en? Det gäller att vara snabb att ta kommandot över egot och hjärnan innan de hinner före!
Hoppas Din helg varit fin och att Du får en bra vecka ❤️