“It’s a status, not a diary”

Mina tankar om sociala medier

De senaste tre åren har jag under en period varit utan Facebook eftersom jag helt enkelt kände att det tog för mycket energi. När jag började blogga här på Tarotguiderna loggade jag in igen för att ni enkelt ska kunna se när jag gör ett nytt inlägg. 

Även om jag har många vänner på fb sedan tidigare, valde jag den här gången att bara följa några få personer. Det minskade bara flödet en aning; knökfullt i flödet av delade länkar i form av videoklipp, bilder och artiklar tillsammans med olika status av alla dess slag.

Det finns få saker jag gillar med fb och det är att följa vänner och familj som lägger ut bilder från t ex en resa eller som delar roliga videoklipp så jag får skratta.

Det som inte är speciellt attraktivt däremot, är folk som absolut måste skriva på någons sida – som själv inte ens skrivit en status eller på något annat sätt yppat sig – så fort de fått reda på något om denne person. T ex något personligt när något jobbigt har hänt “Tänker på er i denna jobbiga stund. Styrkekramar” efterföljt av massa hjärtan. Eller om någon förlovat eller gift sig “Grattis till förlovningen! Lycka till i framtiden” efterföljt av hjärtan. Eller när en person fött barn bara en timme innan det skrivs t ex; “Å grattis till lillflickan! Äntligen är hon här. Passa på att njuta och se till att vila mycket. Många kramar!” Efterföljt av massa hjärtan…

Den som nyligen varit med om något jobbigt eller något fantastiskt kanske vill berätta om det själv? Få skriva sin egen status. När det känns rätt. När man landat i det som hänt. Är inte det självklart?? Om en vän ringer till mig eller skriver ett privat sms görs det väl av den anledningen att man vill berätta om det personligen? Ska man ens behöva lägga till “men skriv inget på Facebook än. Jag vill berätta själv efter att mina närmaste fått veta i första hand” Vad är anledningen till att personerna skriver på den offentliga sidan när de förmodligen redan framfört sina ord privat till den andra parten? Är det för att visa att “jag är den som redan vet”??

Sen har vi även fantastisk status med halv information som “Nu händer det spännande grejer i mitt liv!” Endera efterföljt av “men kan inte säga vad ännu eftersom det är lite hemligt” eller “Tung dag idag. Livet känns orättvist” varpå någon nyfiken själ frågar i kommentarsfältet “oj vad har hänt?” Och får till svar “Du har PM” Ööö??? what? Ok… Varför ens yppa sig? Uppmärksamhet?

Instagram däremot gillar jag bättre. Bara bilder. Jag väljer själv vilket flöde jag vill ha. Jag väljer vänners konton och konton som ger inspiration inom mina intresseområden. Det jag inte gillar på Instagram och som får mig att sluta följa vissa konton, är konton som i största del rekommenderar andra konton inom samma kategori; Shot outs #shs. T ex inredningskonton där det går ut på att synas och tagga liknande konton för att hjälpa andra att få fler följare och för att själv få fler följare. Men sånt tröttnar jag på, så dessa konton går fetbort från mitt flöde…

Twitter har jag inte ens varit i närheten av.

Hellre kvitter än Twitter som jag brukar säga ?

That’s all. Over and out…